Samhället jävla samhället?

Bild på brandbil i Nora, Örebro
Foto: Kjell Eriksson / CC BY-NC-ND

Dokument inifrån på Sveriges Television sände i veckan dokumentären Bränn en bil – få ett jobb. Dokumentären skildrar en del av Sverige som medelsvensson aldrig ser, som vi undviker och inte förstår.

En del av det som händer i Rinkeby, Husby, Tensta och andra mer segregerade delar av Sverige handlar om konsekvenser av politikers och tjänstemäns beslut sedan en lång tid tillbaka. Mycket handlar också om attityd, jargong och en osund kultur, precis som på vilken ort eller arbetsplats som helst. Bara mycket värre.

Sverige är ett land där majoriteten lagt sitt liv i någon annans händer. Det är staten, kommunen, politiker, inte du själv, som ska fatta besluten. Också detta ser vi i dokumentären, där de tror att det är staten som sätter hyrorna, eller riktar sin misstro till samhället.

Vad är, eller snarare, vem är samhället? Det är inte någon annan, det är inte bara den offentliga sektorn, en byråkrat på någon förvaltning eller ett statsråd i maktens korridorer. Det är vi, Du och jag som formar det samhälle vi vill leva i. Sverige kommer inte att bli ett bättre land om vi tror att det är någon annans ansvar att lösa problemen.

Jag vill inte leva i ett land där ambulanspersonal och brandmän tvekar att åka in i vissa områden, eller där polisen ständigt rapporterar genom sociala medier om att de ännu en gång tvingas byta däck på grund av skadegörelse.

Medborgare: fråga inte vad ditt land kan göra för dig, utan vad Du kan göra för ditt land. Ja, Det är stulet från Kennedy. Det liv, din och dina efterlevandes framtid som står på spel. Vad kan du göra för att ditt bostadsområde, din skola eller din arbetsplats blir roligare?

Varför gör ni på detta viset?

FrågeteckenSom barn var jag, precis som alla andra, en nyfiken, vetgirig och ifrågasättande person som ofta ställde frågan varför? Men nio år av korvstoppning i grundskolan och tre år på gymnasiet har satt sina spår. I dag är jag, precis som många andra, sällan den som ifrågasätter och på klassiskt svenskt manér knyter jag näven i fickan.

Jag tror att vi skulle kunna utvecklas, både på det individuella planet men också de organisationer vi arbetar i, om vi valde att ifrågasätta ett och annat. Om vi frågar oss varför vi idag arbetar på ett visst sätt, varför ett eventuellt nytt sätt är bättre och varför något gick snett så kan förbättring och förståelse för processen, vårat arbete och de problem vi ofta stöter på, tyvärr är det också samma problem flera gånger, göra att vi får mer tid för annat men också slipper grubbla.

Även om man inte behöver använda sig av en rotorsaksanalys, som 5 varför, kan det vara sunt att också själv svara på sina egna frågor, och dokumentera svaren för framtiden, till exempel i sin krispärm där man bör ha samlat alla instruktioner och standardrutiner man kommer arbeta utifrån vid en eventuell kris.

Här kommer några exempel.

Varför har jag en individuell krisberedskap för att kunna klara mig själv under 72 timmar?

För att säkerställa att jag och min familj kan klara oss själva under värme- och strömavbrott, samt vid kriser då det kan vara svårt att nå delar av samhället, som matvarubutiker och apotek, t.ex. på grund av nedblåsta träd, snöstorm eller sjukdom. Etc etc etc…

Varför är butikshyllorna tomma före och efter en naturkatastrof?

Idag använder sig de flesta butiker av ett s.k. just-in-time-lager av kostnadsskäl. Just-in-time betyder att varor levereras i den mängd och takt som de förbrukas och kommer ursprungligen från Japan och är en del i Toyotas produktionssystem. Problemet med tomma hyllor uppstår när om kunderna konsumerar fortare än vad leverantören levererar eller om leveranserna uteblir.

Och viktigaste frågan av alla är. Varför får inte jag hugga ved när Agneta Fältskog?

Brunt vatten smakar äckligt!

För en tid sedan fick en av grannarna någon form av badrumsrenovering där vattnet stängdes av under den dag då arbetet pågick. För oss som grannar påverkade det givetvis både dricksvatten, dusch och toalett. Och när vattnet sedan sattes på efter att arbetet avslutats var det färgat i en härlig rostbrun färg.

Då är det tur att man redan har ett litet lager med vatten som man kan dricka, tvätta sig med eller använda för att spola toaletten. Frågan är hur många av mina grannar som är så framsynta och tappat upp vatten för att det åtminstone skulle räcka under dagen. Troligtvis ingen.

Läs mer om ämnet i inlägget: Hjälp! Inget vatten – Vattenlagringens ABC

Har du en konservöppnare?

Soldatens ÄrtsoppaDet är egentligen intressant hur hjärnkontoret sätts igång när man läser böcker. Fler borde läsa, eller åtminstone lyssna, på böcker. Jag förstår inte när jag idag hör kollegor, och förut hörde klasskamrater som inte läst en riktig bok.

Frågan gäller konservöppnare. Nu menar jag inte den klassiska Röda Clara, utan en traditionell öppnare utan rörliga delar. Har du någon i besticklådan, och när använde du sen senast? Nu talar jag alltså inte om den som finns på Victorinox klassiska armékniv, även om alla också borde ha en sådan i byrålådan.

Många ser, utöver torrvaror så som pasta och ris, konserver som  bra att förvara i sitt matförråd eftersom det inte är en kylvara och ofta har lång hållbarhet. Men om man saknar verktyg för att öppna burken får man stå där som ett fån. Förresten, har moderna människor födda på 80- och 90-talen korkskruv hemma, eller är det en bag-in-box-generation?

Huvudkaraktären i bokserien 299 Days av Glen Tate, Grant Matson, har i boken köpt på sig ett mindre lager av konservöppnare och lagt en i varje plastlåda där han förvarar konservburkar. Är inte det ganska smart, att förvara verktyg nära det de ska användas till, då vet man var de finns och slipper rota igenom en hel kökslåda.

Jag har läst 299 Days: The Preparation av Glen Tate

299 days: the preparation av Glen Tate
Foto: 299days.com

299 days är en bokserie skriven under pseudonymen Glen Tate. Författaren är också aktiv medlem och moderator på The Survival Podcast Forum, och inför releasen av de första böckerna i serien har han intervjuats av Jack Spirko i avsnitt 957, och därefter medverkat ytterligare ett par gånger.

Boken 299 Days: The Preparation handlar om, som titeln beskriver, om förberedelse. Huvudkaraktären Grant Matson, som delvis är baserad på författaren, är från den lilla staden Forks i Washington och man får under de första kapitlen följa hans väg från skogshuggarna i det lilla samhället till College och vidare till ett klassiskt amerikanskt medelklassliv i Olympia, Washington. Grant Matsons fru, Lisa, är inte intresserad och förkastar idén att man måste förbereda sig, hon vill inte lyssna och maken börjar i hemlighet förbereda sig, ett steg i taget. Han vet, genom sitt arbete och sina kontakter i den offentliga sektorn, att ekonomin börjar gå utför…

Boken är intressant, främst för amerikaner som är intresserade av ämnet, och är inte skriven som att en total kollaps kommer att inträffa, som i Patriots av James Wesley Rawles, och andra liknande böcker. Bokserien innehåller totalt tio titlar och det sista kapitlet i den sista boken är också det första, prologen (lyssna gratis på kapitlet), i The Preparation.

Nu har jag inte tid att skriva mer. Det är dags att lyssna på nästa bok i serien, The collapse. Ha en trevlig dag och glöm inte skriva en kommentar med förslag på bra böcker här nedanför.