Folk är idioter – en reflektion kring Covid19

Ambulanssjuksköterska Skåne
Foto: Christiaan Dirkesen / Region Skåne

Ett år har gått, vi har en god tillgång på både toalettpapper och handsprit och nu även ansiktsmasker och många har nog glömt bort fjolårets hysteri där vi planerade att bränna egen handsprit för att kunna tillfredsställa både husbehov och sjukvården. Men även om vi har lämnat kaoset bakom oss så är pandemin fortfarande ett pågående faktum, och det är sorgligt att se att vi till och från sjukvårdsresurser för intensivvård på grund av Covid19.

Sverige har valt en annan väg än övriga världen. Vi valde att inte stänga ned samhället, till stor del tack vare att det saknades lagstöd. För det är faktiskt så att våra grundläggande demokratiska rättigheter är viktiga, både historiskt, idag och i framtiden. Att då begränsa människors rättigheter att gå ut, att kartlägga rörelsemönster och beteenden är ett hot mot samhället och demokratin.

Vad som är tråkigt är att många människor inte följer Regeringens och myndigheternas rekommendationer.  Man begränsar inte nära kontakter med andra människor, struntar i att hålla ett par meters avstånd och använder inte munskydd när man reser i kollektivtrafiken. Även många arbetsgivare struntar i att säkerställa att arbetstagarna har en säker arbetsmiljö. Detta gäller inte bara inom personintensiva yrken såsom sjukvård och i butiker, utan i andra branscher där man av olika anledningar inte kan arbeta hemifrån.

Att befolkningen struntar i rekommendationer visar inte bara att folk är idioter, utan också att man tycker att det är okej att leka med andra människors liv, att sjukvården ska prioritera människor som kunde varit friska och istället tvingas ställa in andra typer av operationer. Tyvärr har jag en del bekanta som har vårdats av sjukvården, man har legat nedsövd men tack och lov klarat livhanken, men fått andra besvär, exempelvis svårt att äta och har en lång rehabilitering framför sig för att uppnå grundläggande motorik och fysik.

Även jag tillhör den kategorin som har drabbats av Corona. Just på grund av att andra människor inte har ansett att det är viktigt att skydda sina medmänniskor. I mitt privatliv har jag hållit distansen, begränsat andelen människor i mitt umgänge och använt skyddsutrustning och en överdrivet god handhygien. Och jag klarade mig. Fram till nyligen då ett större antal i mitt påtvingade dagliga samvaro en efter en testade positivt. Någon eller några personer hade valt att medvetet inte följa myndigheternas rekommendationer, åka på skidsemester och gå på middagar och jag var en av dom som föll offer för detta.

Det händer inte mig. Så lyder många människors inställning till Pandemin. En annan syn är att det bara är en lätt förkylning. Att personer som har fått antikroppar nu börjar leva som vanligt, strunta i rekommendationerna är också något jag har fått erfara. Samtidigt som mina bekanta har smittats av hemtjänsten, på det lokala caféet och på återbesök hos läkaren. Man vet inte hur det slår, om man får en rejäl mancold, intensivvård eller långtidssymptom.

När artister och sångare gråter ut i kvällspressen så funderar jag på vilka det faktiskt inte är som står på löpsedlarna. Det är inte Tommy Körberg, som för övrigt är ålderspensionär, eller Helen Sjöholm som drabbas hårdast. Det är scen- och eventpersonal och många mindre kända artister. Men många av dessa är sedan tidigare vana att hanka sig fram och har ofta andra sidoinkomster från det vanliga arbetslivet, alltså industri, skola vård och omsorg. Jag tycker att om man har inkomstproblem så ska man, till skillnad från Patrik Sjöberg och Regina Lund, överväga att titta på andra tillfälliga inkomstkällor.

Min uppmaning till folket är följande:

Skärp er för fan. Följ myndigheternas rekommendationer, håll avstånd och ta vaccin när ni erbjuds. Det här är ingen jävla lekstuga utan människors liv. Oavsett om det är vårdpersonalen, dina föräldrars eller ditt eget liv som du leker med. Samhällsekonomin blir inte bättre av att du måste åka på semester, det var så vi fick en pandemi i Sverige. Av att dina grannar åkte skidor i Italien.

 

Vikten av att ha koll på sitt pensionssparande

Pensionspyramiden
Pensionsmyndigheten

Den som nått pensionsåldern väljer ofta att arbeta några år till. Åtminstone låter det så när man lyssnar på nyhetsinslag och läser dagstidningar. Men faktum är att några som hellre skulle vilja vara pensionärer inte har råd med det inkomstbortfall som pensionärslivet medför.

Tjänstepension

Sedan många år tillbaka har individen fått ta ett ökat ansvar för sin pensionsförvaltning och dom allra flesta arbetar idag på en arbetsplats där arbetsgivaren sätter av tjänstepension i någon omfattning, ofta minst 4,5 % av arbetstagarens årsinkomst. Att arbetsgivaren erbjuder tjänstepension är idag en förutsättning om man inte vill leva som fattigpensionär i framtiden. Om du inte arbetar på en arbetsplats med kollektivavtal är det extra viktigt att du kollar upp så att arbetsgivaren gör detta. Inbetalningarna brukar starta från omkring 25 års ålder.

En kollektivavtalad tjänstepension sätts från början av i en entrélösning, antingen en traditionell försäkring eller en fondförsäkring. Om du inte har gjort något aktivt val när din arbetsgivare började att betala in pensionen är sannolikheten stor att den förvaltas i en traditionell försäkring med en större del räntor.

Om du däremot har gjort ett aktivt val, antingen i samråd med en försäkringsrådgivare eller exempelvis i samband med förändringar i bostadslånen är sannolikheten större att du har din tjänstepension placerad helt, eller delvis beroende på försäkringsvillkoren, i en fondförvaltning. Frågan är bara var pensionen förvaltas och i vad.

Generellt sätt finns det tre olika fondtyper. Räntefonder, Aktiefonder och Blandfonder, där den sistnämnda är en kombination av både aktier och räntor. Ju längre bort din pension är desto mer av din pension ska förvaltas i aktier på börsen. För dig som är mindre aktiv är det en fördel att placera kapitalet i så kallade Aktieindexfonder med låg förvaltningsavgift. Fördelen är att fondavgiften som är relativt låg tack vare en passiv förvaltning, och att fonden följer ett index. En bred aktieindexfond betyder att du varken är bättre eller sämre än index. För många är detta det bästa.

För dig som har haft kontakt med en bankrådgivare, bankens säljare, är risken dock stor att du har fått hjälp att välja deras dyraste fonder. Ofta kanske dessutom blandfonder med låg, om än stabil, värdeutveckling men till en väldigt hög förvaltningsavgift. Aktivt förvaltade fonder kan dock absolut överprestera sitt jämförelseindex, men det kräver också att du som placerare är aktiv och väljer bort dom fonder som underpresterar.

Dom flesta tjänstepensioner har ett begränsat fondurval, men jag skulle rekommendera dig som har en lång placeringshorisont att jämföra dina val med 3-5 års historik mot de billigaste fonderna som banken erbjuder. Oftast presterar indexfonderna minst lika bra, om inte bättre. Om du istället har en kortare tid kvar i arbetslivet och har en traditionell försäkring är det oftast tryggare att ha en traditionell försäkring, eller börja omallokera mot mer ränta med exempelvis en generationsfond.

För att se hur din pension är fördelad och placerad går du in på minpension.se där du även kan göra en pensionssimulering. Jag rekommenderar även Småspararguiden och Konsumenternas försäkringsbyrå för mer information.

För att administrera, välja inbetalning och flytta din kollektivavtalade tjänstepension använder du en valcentral. Det finns olika valcentraler beroende på vilken/vilka avtal dina tjänstepensioner omfattas av.

Om någon av dina tidigare arbetsgivare inte omfattas av kollektivavtal har du möjlighet att flytta dessa fribrev till exempelvis Nordnet och Avanza om du inte är nöjd med fondutbudet där dom är placerade nu. På det sättet att minskas kostnaderna, du får del av ett större fondutbud och möjlighet att få en högre avkastning. Om din arbetsgivare saknar Tjänstepension bör du i första hand fråga varför, och i andra hand säkerställa att du på annat vis avsätter pengar till din pension.

Allmän pension

Din deklarerade inkomst utgör din allmänna pension. En mindre del,  2,5 %, har du möjlighet att själv placera. Det är den så kallade premiepensionen, förkortat PPM. Om du inte är intresserad kan du kontrollera att den är placerad i AP7 Såfa. Om den inte är det måste du kontrollera att dina fondval presterat bättre än AP7 Såfa. Annars skulle jag rekommendera att du byter på Pensionsmyndigheten.se.

Privat pensionssparande

Tidigare kunde man via IPS, Individuellt Pensionssparkonto, spara till pensionen på ett mer fördelaktigt sätt skattemässigt. Sedan ett antal år tillbaka är det dock inte så. Det finns vissa undantag om du till exempel saknar Tjänstepension. Men det bästa sättet är då att kontakta banken eller Skatteverket för mer information.

Investeringssparkonto (ISK)

I dag är ett av dom bästa sätten att spara i aktier och aktiefonder genom ett schablonbeskattat Investeringssparkonto. Fördelen är att du inte själv behöver räkna ut skatten för din värdepappershandel utan den kommer förtryckt på din deklaration. Eftersom kontot är schablonbeskattat betyder det att du betalar skatt för alla insättningar och allt kapital som finns på kontot. Nackdelen som finns är att om du har likvider, oinvesterade pengar, så betalar du fortfarande en slant för detta. Du kommer också att betala skatt om din portfölj har en negativ avkastning och du kommer inte kunna göra förlustavdrag som på en traditionell Aktie- fonddepå.

Personligen rekommenderar jag återigen någon av nätmäklarna för att få lägre avgifter.

Kapitalförsäkring (KF)

Det finns lite olika inriktningar på Kapitalförsäkring, men generellt sett fungerar det på liknande sätt som Investeringssparkontot. Den största skillnaden är att du inte äger dom värdepapper som du investerar i. Åtminstone inte direkt. Du har alltså ingen möjlighet att delta i bolagsstämman för enskilda aktier eftersom bankens försäkrings/pensionsbolag äger aktierna. En annan sak att tänka på är att skatten sköts av försäkringsbolaget så du måste ha pengar på kontot.

Om du väljer en Kapitalförsäkring är det viktigt att inte välja det via ett bolag eller en bank som har en skalavgift som äter upp pensionskapitalet.

Hur ser din pensionsförvaltning ut? Hur mycket pengar tror du att det blir när du lämnar arbetslivet?

Nära havet vill jag bo – en tanke om mitt drömhem

Bild på traktor
Foto:
Martin Abegglen
/ CC BY-SA

Öppna landskap av Ulf Lundell en nationalromantisk text som definierar sinnebilden av den svenska sommaren. Som svenskar har vi alla någon sorts relation till den låten och dom flesta kan hela eller stora delar av texten utantill.

Som så många andra så bor jag i en lägenhet, en hyresrätt med förstahandskontrakt vilket många idag eftersträvar men få har möjlighet att få. Rent ekonomiskt sett hade det för mig varit bättre att investera i en bostadsrätt där jag själv har möjlighet att minska mina kostnader och få en återbäring på eventuella förändringar av ytskiktet. Men istället ger jag bort tusentals kronor varje månad till en kommunal fastighetsägare.

Att äga en bostadsrätt – eller en andel i en bostadsrättsförening, med en anvisad bostad som det faktiskt är, hade givetvis varit bättre. Men samtidigt är det så många andra aspekter som många inte tar hänsyn till idag. Man har en styrelse, föreningen kan ha en ansträngd ekonomi, fastigheten kan behöva omfattande renoveringar och arrendet kan gå upp. Trots det, förutsatt att man gjort sin hemläxa och bakgrundskontroll, är det att föredra framför en hyresrätt. Förutsatt att man idag har den ekonomin som krävs för kontantinsats och amortering.

Personligen har jag inga ambitioner att vara en hyresgäst för evigt. Att betala en stor kontantinsats för en lägenhet mitt i centrum utan tillgång till parkeringsplats är inte heller något jag är intresserad av. För mig, till skillnad från hela Stockholm, är livet i innerstaden inte något jag saknar. Faktum är att jag inte har besökt den sedan förra året och då berodde det på att jag tvingades byta på grund av kollektivtrafiken.

Samtidigt tillhör jag inte kategorin av människor som längtar efter vandringsleder, stormkök och svampplockning i skogen. Däremot skulle jag gärna vilja bo mer avlägset, och då helst i ett normalstort hus som går att köpa för ett rimligt pris. Mitt drömboende är alltså ett hus med cykelavstånd till havet och ett betryggande avstånd till rikets näst största stad, inte Malmö som är tredje rikets största stad. Vi pratar alltså om Västkusten, från Varberg i söder till Strömstad i norr.

Fastigheten ska utöver huset, som ska ha både fiber och vedspis och egen brunn, bestå av en del mark, 0,5-1 hektar är lagom, jag har inga ambitioner om att bli månskensbonde, men tomten behöver  inte bara bestå av gräsmatta man behöver klippa oftare än man betalar skatt.

Min önskan är också att det ska finnas dubbelgarage eller motsvarande ekonomibyggnader för allehanda fordon, däribland en båt så man kan tuffa runt i skärgården i jakt på U-båtar och makrillar.

När Polisen anpassar sig för livsstilskriminella

Polisbil
Foto: Riggwelter / CC BY-SA

Oberoende av ens politiska tillhörighet på höger- vänsterskalan tror jag att vi alla som invånare, och medborgare, i Sverige kan vara överens om att det är otroligt viktigt att kunna känna sig trygg i sitt eget närområde.

Samhällskontraktet bygger på att vi som skattebetalare kan förvänta oss att få den hjälp av samhället som vi har blivit lovade, samtidigt som vi måste göra vår plikt, att gå till skolan, till jobbet och följa dom regler och lagar som våra gemensamt valda lagstiftare har satt upp. Problemet är att mycket av det vi som barn fick lära oss; rätten till pension som gamla, trygghet i form av en stark rättsstat och ett stabilt polisväsende i kombination med en bra sjukvård, idag glider mer och mer ifrån dom sagor som jag fick berättade för mig.

När jag i november 2019 skrev att Kronofogdemyndigheten säljer skottsäkra västar till kriminella så tog det nästan ett år innan Sveriges Radio snappade upp nyheten, och man kunde förra månaden rapportera att myndigheten dessutom saknar tillstånd att sälja krigsmateriel. Att en myndighet säljer skyddsvästar som används av kriminella som en annan myndighet, Polismyndigheten, försöker stoppa, är ett bevis på att den ena handen inte vet vad den andra gör.

Polisen i Göteborgs stad har uppmanat invånarna i staden att inte gå ensamma runt Järntorget på grund av att narkotikabrott och personrån har blivit vanligare kring platsen. I Linköping har flera personrån begåtts i stadsdelarna Skäggetorp, Berga och Ryd. Polisen sätter nu stopp för möjligheten att ta ut kontanter i områdena efter klockan 22. Man kan absolut ifrågasätta varför någon skulle behöva ta ut kontanter strax innan midnatt. Men min stora fråga är varför man inte sätter in extra resurser på dessa platser.

När våldsmonopolet misslyckats så brutalt med att få allmänheten att känna sig trygg att man väljer att anpassa sig efter livsstilskriminella så kan man fråga sig om den lagstiftande församlingen antingen missat att budgetera rättsväsendet, eller om tjänstemännen inom respektive instans börjat jobba på distans.  Sverige får inte fortsätta att vara ett samhälle där vi har straffrabatt på mord, där man inte vågar gå ut efter klockan 20 och där man under en snar framtid kommer att tvingas beväpna sig när rättssystemet faller sönder.

Samtidigt kan man ju fundera på hur invånarna i landet är funtade. Vi har uppmanats att hålla avstånd, undvika onödiga kontakter med andra människor och samtidigt ökar antalet personer som utsätts för Covid-19. När butikerna hade erbjudanden under förra veckans Black Friday ringlade bilköerna långa runt stadens Shoppingcentrum. Min första instinkt var att köra långt därifrån, men uppenbarligen tänkte många inte över huvud taget. Jag har inte besökt en fysiskt butik detta året, förutom den lokala livsmedelsbutiken och några enstaka verktygsinköp.

Håll avstånd, tvätta händerna och köp en extra förpackning toalettpapper!

Konditionsträning under Covid-19?

Kött på grill
Merete Veian / CC By-SA

Efter att ha spenderat ett par månader i en bunker för att skydda mig mot Covid-19 sticker jag nu upp huvudet i den friska luften för att konstatera att pandemin fortfarande inte är över, men att många, framför allt yngre, har svårt att följa dom riktlinjer som Folkhälsomyndigheten satt upp gällande avstånd till andra människor. För mig är det helt ofattbart att folk kan utsätta sig själva, och sina medmänniskor, för något sådant. Lite som när anhöriga började att klättra in på äldreboenden för att träffa sina föräldrar.

Nej, jag har inte besökt någon bunker under våren och sommaren. Dessutom har jag inte besökt något gym förrän efter semestern på grund av den smittorisk ett fullt gym borde vara. Tack och lov har jag upptäckt att antalet gymbesökare har minskat, både tack vare att löparna springer utomhus, men också på grund av att fler tänker som jag att det är bättre att hålla sig på avstånd.

Pandemin har dock gjort att mina dagliga rutiner omkullkastats och både träning och kosthållning har varit mindre bra. Nu har jag börjat fundera på hur man kan äta en bra kost och upprätthålla en acceptabel kondition under omständigheter som Corona. Om man nu inte är en person som ränner omkring i skogen, eller som i övriga Europa inte har tillåtits lämna hemmet för andra ärenden än att besöka matbutiker och apotek, är det svårt att upprätthålla en god kondition, även om många antagligen klättrar på väggarna.

Alla svenskar har en motionscykel i källaren!

Givetvis har många av er läsare förrådsställda motionscyklar, crosstrainers och löpband av varierande kvalitet. Men att dom står undangömda beror inte på att ni förutsett en total lockdown, utan att ni precis som övriga medborgare köpt träningsredskap som används som torkställning eller samlar damm efter några månader.

Jag är den förste att erkänna att min kondition är katastrofal, men på bara några veckor har den förbättrats avsevärt när jag valt att ta fler raska promenader både utomhus och på löpbandet. Mina kunskaper om diverse maskiner och träningsprogram är tyvärr bristfälliga och jag håller mig endast till ett fåtal av alla maskinerna som finns att tillgå.

Vad jag förstår är det relativt enkelt att bygga sig ett mindre hemmagym med hjälp av en motionscykel, ett par modulära hantlar och man kan till och med bygga en kabelmaskin med några taljor och en stålvajer. Men samtidigt känns det dumt att köpa saker om man inte använder det i sin vardag, och det blir nog snarare ytterligare skrot som man får trycka in i förrådet eller garaget där hemma.

Vilken diet bör man välja?

För ett antal år sedan lyckades jag gå ned 18 kg från september till julafton genom att äta LCHF, alltså Low Carb High Fat. Problemet var att när jag tröttnade så återgick jag gradvis till en mer ohållbar kosthållning med för mycket fika och godis, något som gjort att jag nu är tillbaka på ruta ett. Problemet är inte att LCHF inte fungerar, utan att man behöver äta utifrån ett livslångt perspektiv och då handlar det om att vissa föredrar LCHF, andra Viktväktarna och en tredje medelhavskost.

Nu har jag kastat ut kakorna och dom andra sötsakerna som jag inte har motståndskraft att hålla mig ifrån, och samtidigt minskat på mängden snabbmat. För skojs skull laddade jag ned en av alla appar där man kan registrera sina matvanor och hålla koll på antalet kalorier man stoppar i sig. Om jag inte äter en BigMac Co plusmeny utan väljer annan typ av lättlagad mat, exempelvis korv och makaroner, för jag är hellre utanför än inne i köket, så är det inga problem över huvud taget att hålla ett kaloriunderskott, även om jag inte räknar.

Att äta färre kalorier i kombination med fler steg per dag hoppas jag blir ett vinnande koncept, jag har åtminstone börjat att se resultat sedan jag började efter semestern. Det handlar bara om att se till att inte trilla dit när julkorgarna kommer i december.

Genom att fortsätta använda denna webbplats tillåter du lagring och användning av cookies. mer information

Den här webbplatsen använder cookies för att tillhandahålla tjänster, anpassa annonser och analysera trafik. Genom att använda webbplatsen godkänner du användningen av cookies.

Stäng