Jag har läst ”Oberoende är stark” av Pehr G Gyllenhammar

Foto: Vogler / CC BY SA
Foto: Vogler / CC BY SA

Under helgen lyssnade jag på Oberoende är stark, en bok av Pehr G Gyllenhammar och Anders Palmgren. Boken är intressant och tar upp många olika ämnen, allt från Volvo, där PG var både VD och styrelseordförande, till Wallenberg, inrikes- och utrikespolitik och ungdomsarbetslöshet.

Jag kan tycka att PG Gyllenhammar har en otroligt bra syn på samhällsutveckling och att mycket av den kritik han riktar mot såväl politiker, näringsliv och media är befogad. I boken tar han upp ungdomsarbetslösheten vilket är ett stort problem idag, att ungdomar, hela barnkullar, inte tar sig in på arbetsmarknaden. I boken står det att han samlade en grupp med b.la. tunga fackföreningsmän och personer inom det europeiska näringslivet, men att deras ambitioner rann ut i sanden då de mötts av ointresse från såväl nationella politiker som Europeiska Unionen.

Vidare tar han upp de ökande klyftorna i samhället som ett hot, och att det är viktigt att arbetare har ett varierande arbetsinnehåll som krävde kompetens och gav ökat ansvar, vilket är positivt för både arbetsmiljö, stimulans och kvalitet.

Förra veckan talade en arbetskamrat om att vi borde vara lite mer patriotiska som en kommentar till försäljningen av Brio. Hon menade att vi idag inte äger några stora företag längre. Tetra Pak, Astra, ABB (tidigare ASEA) osv. Jag poängterade att Volvokoncernen fortfarande till stor del är svenskt. Industrivärden och Cevian Capital är trots allt storägare.

PG tar också upp den tysta slakten av Volvokoncernen, där man började med att sälja ut Volvos ägande i livsmedles- och läkemedelsbranscherna, som var tänkt att vara stabil motsats för den mer cykliska fordonsbranschen. Därefter följde Personvagnar och Volvo Aero som levererat, och fortfarande idag levererar flygmotorer till Försvarsmakten och JAS 39 Gripen.

Och vem vet hur morgondagen ser ut? Christer Gardell och Cevian sätter press på koncernchef Olof Persson att sälja både Volvo IT och Penta.

Gyllenhammar är enligt mig en bättre kandidat till posten som arbetsmarknadsminister eller näringslivsminister än statsråden i både nuvarande och föregående regering.

Utan att avslöja för mycket så är boken är absolut värd att läsa, eller lyssna på. Speltiden är ungefär 3,5 timmar.

19 500 utan ström i Stockholms län

Strömavbrott stockholmNär jag rutinmässigt skannade av Twitter efter vad folk skrev om strömavbrott fann jag att många verkade vara drabbade. Bland andra Heron City i Kungens Kurva där folk tvingats lämna biografen.

Det visade sig att Vattenfall (Vattenfail?) har lite problem. För närvarande är 19230 abonnenter i Salem och Botkyrka kommun drabbade.

Länk: http://www.vattenfall.se/sv/aktuella-stromavbrott.htm

Trevlig helg!

Förälder tvingas jobba övertid – har ingen ekonomisk buffert

Bild på femhundra och hundra kronor
Foto: Riksbanken

Det har blivit allt vanligare att elever får kvittera ut en egen surfplatta eller bärbar dator för skolarbete. Både gymnasie- och grundskoleelver får alltså möjlighet till en egen elektronisk pryl.

SVT Hallandsnytt skriver på sin webbplats att en förälder till en elev på Peder skrivares skola, en gymnasieskola i Varberg, har fått en faktura på 6 500 kr för en repation av en fuktskadad elevdator.

Det finns två infallsvinklar till den historia. Jag tänkte börja med avtal och försäkringar. Den som är under 18 år gammal betraktas i lagens ögon som omyndig och kan därför inte ingå avtal utan vårdnadshavarens samtycke. Troligtvis har därför elevens mamma, Maria, godkänt och skrivit under ett avtal för sitt barns elevdator.

Om man ingår ett avtal, oavasett vad det handlar om, så är det viktigt att man först läser igenom avtalet och eventuellt frågar den som skrivit kontraktet, och/eller någon med juridisk kompetens innan man skriver under det. Läs igenom detta stycke en gång till.

I det avtal som Maria i det här fallet har skrivit under borde det alltså framgå klart och tydligt huruvida skolan har försäkring, om en gäller, eller om man tvingas stå för kostnaden själv och använda eventuell hemförsäkring för att täcka kostnaderna. Står det inte i kontraktet kan man alltid bestrida och gå den amerikanska vägen via domstol.

Huruvida det är rätt att låta den enskilda familjen stå för reparation till följd av slitage, en olyckshändelse eller stöld av en skoldator, som faktiskt är ett arbetsredskap, är en annan fråga som är upp till kommunens tjänstemän och politiker att besluta om, även om man som enkel medborgare kan ha ett och annat att säga om det.

”Jag blev ju väldigt orolig för jag har inte den typen av pengar, jag har inte en buffert för sånt här och eftersom att man inte får lov att förvara datorn i skolan under natten så har jag inget annat val än att ha den här hemma”

Nu tänker jag inte spekulera i kvinnans privatekonomi, men om man tvingas jobba övertid för att finansiera en reparationskostnad på 6 500 kr, vilket framgår i artikeln, så borde man se över sitt sparande. Nu säger jag inte att alla svenskar har möjlighet att bygga upp ett sparkapital som Anne Wibble, även om det är att rekommendera, men man måste försöka att ha en hygglig buffert för att täcka oförutsedda utgifter.

Det finns flera sätt att öka sitt sparande. Antingen så ökar man sina inkomster, vilket man kan göra genom löneökning, övertid, dra ekonomisk nytta av sin hobby, eller sälja av saker, förslagsvis sådant man inte längre använder. Eller så kan man minska sina utgifter. Helst ska man försöka att kombinera bådadera.

Vet du vem Long John Silver är? Vet dina barn?

Bild på gamla böcker
Foto: Tom Murphy VII

När jag var barn hände det att mina föräldrar, också min mormor, läste böcker för mig under dagen eller på kvällen när jag skulle sova. Det var säkert en rad olika böcker, men få jag faktiskt kommer ihåg. Bland andra var det Rasmus Nalle.

Som barn läste jag själv också olika serier, däribland Iznogoud, Asterix & Obelix, Fantomen, Bamse och Kalle Anka. Vilka serietidningar finns det idag, och känner den som är barn idag till Knasen, 91:an Karlsson, Lilla Fridolf och alla andra seriefigurer?

När jag var 9-10 år gammal och uppåt började jag läsa böcker. Robert Louis Stevenson, Enid Blyton, Tolkien, Åke Holmberg och J.K. Rowling, Guillou är bara några av alla författare vars böcker jag har läst under min uppväxt. Visst, mitt intresse för böcker har varit något sviktande, men jag har ändå lyckats läsa en del hitills. Nuförtiden väljer, av bekvämlighetsskäl, oftast ljudböcker då jag kan arbeta med andra arbetsuppgifter samtidigt, förutsatt att de inte kräver nämnvärd tankeverksamhet.

Nu till min fråga. Under min skolgång har jag haft klasskamrater som aldrig någonsin över huvud taget läst en bok. Senare i mitt yrkesliv har jag också träffat personer som aldrig läst böcker tjockare än en broschyr. Varför väljer folk att avstå från att läsa, eller åtminstone lyssna, på böcker?

Vi vet att svenska elevers läsförståelse är sämre idag än för ett par år sedan. Samtidigt har eleverna idag lämnat skolan och gått vidare ut i världen och är idag föräldrar och arbetskamrater. De ska i sin tur fostra en ny generation svenskar som, om inte skolan kan motivera dem, kommer att ha ett ännu sämre ordförråd än sina föräldrar.

Visst, så kallad myndighetssvenska är inte heller min favoritmat. Men det finns folk som faktiskt inte förstår vad orden betyder. Många har aldrig hört ordet, och kommer kanske aldrig att höra det igen. Jag vill påstå att även om mitt vokabulär är något begränsat har jag fått de flesta ord från att läsa just böcker, texter och information från olika källor, inte bara Twitter eller genom att lyssna på Klartext, Sveriges Radios nyhetsprogram på lätt svenska.

Hur mycket läser barnen i dagens Sverige? Har Iznogoud blivit Kalif, vad händer i Narnia, vem är Long John Silver? Och står Ronja Rövardotter bara och dammar i hyllan? Eller är det bara surfplattor och mobiltelefoner? En bok är för övrigt väldigt välkommen vid ett strömavbrott.

Onödig administration och möten en del av vår vardag

Byråkrati och administration
Foto: Christian Schnettelker / CC BY

Igår publicerades en debattartikel på DN Debatt som beskriver en verklighet där administrativt arbete riskerar att tränga ut kärnverksamheten. Lärare, läkare, poliser och militärer, för att bara nämna några, ägnar idag mycket tid åt administrativa arbeten itället för att fokusera på elever, patienter, ”jaga buset” eller övning och ubåtsjakt.

Författarna för boken Administrationssamhället, och doktorsavhandlingen Papperspolisen, menar att man måste återgå till att professionella administratörer tar över administrationen, istället för att som idag låta administrativt arbete amatöriseras – alltså flyttas över till yrkesgrupper som inte är utbildade för uppgiften.

Jag kan hålla med om att det är bra om man fokuserar mer på sitt huvudsakliga arbetsområde istället för administration. Givetvis kan fler administratörer vara en lösning, men det är i sig inte en lösning problem, fler möten och en ökad administration i undermåliga system, utan tacklar snarare symptomet att yrkesgrupper tvingas välja mellan pappersarbete och vårdande uppgifter.

Om vi tar läkare som exempel tvingas de först leta efter en dator och sedan navigera runt i olika IT-system, som inte kan kommunicera med varandra, i flera timmar per dag för att sköta det administrativa arbetet för varje patientbesök. När jag såg programet ansåg jag, och mina arbetskamrater, att det vore bättre att ge varje läkare en surfplatta med ett enkelt och mer användarvänligt gränssnitt.

Tar vi administrationshelvetet ett steg längre kan ni se klippet med Peter Mähler som arbetar på en akutmottagning i Västerbotten. Han tvingas använda bortåt 20 datorprogram för varje patient, som inte kommunicerar med varandra och där ett moment är att först skriva ut ett dokument från ett program för att sedan skanna in det i nästa program. Nej, det är inte en Monty Python-sketch, det är en Sjuksköterskas vardag.

Att anställa administrativ personal kommer inte att åtgärda det systemfel som beskrivs i ovan nämnda scenarion. Visst, det kommer att underlätta för vårdpersonalen, men kostnaderna kommer att öka och både ekonomer och skattebetalare kommer att gråta.

Försvarsmaktens administrativa vardag är ett annat skämt som orsakat både materialbrist och felaktiga löneutbetalningar för våra försvarsanställda. Men introduktionsfilmen till PRIO, som i grund och botten är SAP, låter väldigt bra.

Förhoppningsvis har du som läser detta blogginlägg genomgått en nioårig grundskola, och därefter en gymnasieutbildning på två, tre eller till och med fyra år. Ett scenario där din lärare skrivit ut och givit dig, och dina klasskamrater, en stencil med inlämningsuppgifter eller liknande. Vid nästkommande lektionstillfälle saknar ungefär hälften av klassen dokumentet, varpå läraren under lektionstid går iväg och kopierar en ny uppsättning papper, som kommer att arkiveras i närmsta sopkorg. Vilket enormt tidsslöseri. Om varje lärare eller klass istället har en webbplats kan eleven hämta och själv skriva ut en kopia informationen vid behov.

Möteskulturen i svenska företag är oftast inte heller så produktiv. Det är många tjänstemän som spenderar en stor del av sin arbetstid på möten som avlöser varandra, men som oftast ger väldigt lite i slutändan.

Lyssna också på Vetenskapsradion ForumVälkommen till administrationssamhället” med programledare Urban Björstadius.

Nu kanske du frågar hur ämnet i inläggen är förknippat med bloggens mål. Som skattebetalare vill jag gärna att pengarna ska gå till rätt saker. Jag tror också att den som har ett arbete med mycket administration och flera möten, även om bullarna säkert är goda, gärna skulle arbeta mer produktivt och slippa övertid. Det handlar om ledningsproblem och felaktiga arbetssätt.

Skriv gärna en kommentar om den byråkrati och administration som du tvingas till i din arbetsvardag.