
När jag var barn fick jag lära mig att man inte skulle beträda spårområdet på perrongen eftersom det kunde komma ett tåg, och att de strömförande ledningarna ovanför spåren innehåller en dödlig mängd. När jag var sex år kunde jag läsa texten ”förbjudet att beträda spåren” som var målad på kanten av respektive plattform, och på många ställen finns det skyltar med texten livsfara.
Texten i detta inlägg kanske låter brutal, men tyvärr är det den bistra sanningen.
Vi har idag på flera håll kunnat läsa om Kalibers kommande granskning av dödliga olyckor där en handfull personer skadats, och några avlidigt, till följd av att de tagit sig in på bangården och klättrat upp på tåg. Man uppmärksammar bristen på skalskydd, stängsel, och att ingen vill ta ansvar för skyddet kring spårområdet Kville bangård.
Att det finns personer ute på vischan som tar en genväg över spåren i brist på en närliggande övergång kan jag förstå, men att man tar sig in på en bangård och klättrar upp på tåg, nära ledningar som har en spänning på 15 000 volt, förstår jag inte. Det är att utsätta sig för en onödig risk.
Givetvis välkomnar jag ett beslut och en enighet om ett ökat skalskydd, även om pågått i 10 år och varken Göteborgs stad eller Trafikverket har kommit överens. Men det det allra viktigaste är att man själv har tankeförmågan att utföra en riskbedömning och att det finns mentala spärrar som sätter stopp. Beträder man bangården finns risken att man blir överkörd av ett lok. Klättrar man dessutom upp på en vagn eller ett lok så är sannolikheten stor att man kommer i kontakt med en livsfarlig ledningen.
Curlinggenerationen växer idag upp iklädda vadderad cykelhjälm, flytväst, cyklop och knäskydd och deras föräldrar har sett till att undanröja alla hot, risker och aldrig stött på några motgångar. Snälla lär era barn grundläggande överlevnadskunskap, stå inte mitt på motorvägen framför en bil, det är en dålig överlevnadstaktik.