Min åsikt är att det är bättre att ha viss framförhållning och försöka förebygga problem som kan uppstå istället för att stå helt oförberedd om något skulle gå sönder, framför allt när det kommer till vardag och arbetsliv, även om min arbetsgivare inte verkar vara av den åsikten. Det samma gäller också prepping.
Om man på grund av ett strömavbrott, benbrott eller kanske vinterkräksjukan inte kan ta sig till mataffären för att handla finns det en viss trygghet att ha ett skafferi som är fullt. Det samma gäller en spargris med kontanter bankomaten är stängd, eller om du tappat ditt bankkort efter den senaste krogrundan. Vore det inte skönt att veta att du slipper gå ut och köpa Paracetamol för att bota din huvudvärk, att det redan finns i medicinskåpet och i handväskan?
Tar vi arbetslöshet som exempel kan det vara bra att börja uppdatera och fila på sina ansökningshandlingar redan då företaget lägger varsel, eller vid en uppsägning. Du ska alltså inte börja med ansökningshandlingarna första dagen på Arbetsförmedlingen, då ska du förhoppningsvis redan ha sökt flertalet jobb och kanske till och med varit på intervju.
Är du en person som gärna ser att folk har framförhållning, och själv har det, eller är du spontan och tar dagen som den kommer?
Många kanske uppfattar prepping som en prylsport där den som har flest saker vinner. För en del kanske det är så, men för mig, tillsammans med många andra, så är kunskap lika viktigt och i vissa fall mycket viktigare.
