Blackout – New York City blackout 1977

Den 13 juli 1977 slog ett åskväder ut elnätet för sju miljoner människor i New York. Under 70-talet var staden hårt ansatt till följd av ekonomiska problem och tiotusentals invånare hade mist sina arbeten, och offentliga verksamheter hade stängts. Dokumentären Blackout skildrar vad som hände den natten, hur folk plundrade och brände ned över 2000 affärer vilket ledde till ett av historiens största massgripanden i stadens historia. Många företagare valde, efter att ha blivit plundrade, att lämna sina lokaler och flytta.

Även om det fanns flera orsaker till att både elavbrottet och plundringen så är detta ett historiskt exempel på vad som kan hända. Givetvis var inte hela staden drabbad, utan främst dom delar med många låginkomsttagare som kände sig missgynnade och negligerade av stadens politiker. Men konsekvenserna av ett sådant agerande kan bli förödande. Både för enskilda individer och staden, delstaten och landet som helhet.

Dokumentären Blackout finns att se på SVT Play fram till den 29 mars 2016.

Mitt första köp på Ebay

För någon vecka sedan gjorde jag mitt första köp på Ebay, en av världens största marknadsplatser på nätet. Första köpet var tillbehör till min mobiltelefon, och köpet av varan som skickades från Europa var tillfredsställande då varan kom fram och motsvarar förväntningarna i förhållande till priset. Att jag inte tidigare har använt Ebay beror dels på tidigare brist på erfarenhet från ehandel, men också på rädsla för att handla och bli blir lurad på nätet.

Det finns både för- och nackdelar med att handla på internet. Fördelarna är att priset är lägre, och att man slipper ta sig längre en till brevlådan, eller som längst ett utlämningsställe. Men nackdelarna är dels att kvaliteten kanske inte motsvarar förväntningarna, när man handlar i en fysisk butik kan man klämma och känna på varan. Om man handlar från Asien är även leveranstiden en negativ faktor. Det är också viktigt att man kontrollerar säljaren och dennes historik. Om man anger sina kortuppgifter finns också en högre risk att dessa hamnar i orätta händer.

Mitt köp skedde via PayPal, en tjänst som fungerat förvånansvärt bra dom tillfällen jag har använt mig av den. Om det är den bästa betalningsmetod på nätet kan jag inte uttala mig om, men jag tycker som sagt att den håller vad den lovar. Frågan är vad jag nu skall köpa. Kanske bör jag istället för att handla från övriga Europa, USA eller Kina handla i Sverige? Jag läste på Ehandel.se som webbutiker som riktar sig mot preppers har ökat sin omsättning dom senaste åren. Det finns trots allt ett antal svenska butiker med den nischen.

Har du något tips? Vad har du handlat på Ebay, eller på andra ställen på internet? Skriv gärna en kommentar och kom med tips, och beskriv dina positiva och negativa upplevelser. Bör jag köpa en ficklampa eller en musmatta?

Stoppa unga kåkfarare tidigt

Staden Mölndal som ligger i anslutning till Göteborg har dom senaste dagarna uppmärksammats för att en ung kvinna som arbetade på ett HVB-hem höggs ihjäl av en av dom boende som var ett ensamkommande flyktingbarn.

Av någon anledning har antalet problem med personer som söker asyl i Sverige ökat det senaste året. Vi hör om personer som inte respekterar unga flickor, om dagliga bråk som där ofta olika former av vapen eller andra tillhyggen är inblandade. Det är tragiskt att samhället har blivit mer våldsamt. Att badhus i Sverige tvingas hyra in personal från bevakningsbolag har det faktiskt gått för långt.

Frågan är hur vi skall kunna vända trenden. Oavsett vem man är och varifrån man kommer måste man respektera andra människor, och när man befinner sig i Sverige är det svenska lagar och regler som gäller. Ingen skall behöva bli utsatt för sexuella trakasserier, misshandel, eller bli dödad. Tyvärr är det en vardag vi tvingats vänja oss vid. Våldet i samhället har tydligen inte ökat, men det har blivit allt grövre.

Vi har alla ett ansvar för det samhället vi lever i, oavsett social status och ansvarsfördelning. Att vända andra kinden till håller inte i längden. När våldet nu krypter allt längre ned i åldrarna och fler födda på 2000-talet hamnar i polisens register måste vi försöka sätta stopp på deras framtida karriär som kåkfarare. Sverige behöver inte fler fängelsekunder dom kommande 20 åren, utan färre. Det mest effektiva sättet är att få in folk på rätt väg.

”Har ni hört att Lasse har källaren full med konserver?”

Att många som identifierar sig som preppers är väldigt restriktiva med den informationen och yppar sällan ett ord om sin beredskap, det är väl känt. För den som inte är insatt kan detta verka konstigt, en snudd på paranoia, att alla skulle vara ute efter ens konservburkar. Men är det verkligen så?

Absolut. Många talar om operationssekretess och vill inte avslöja sin beredskap av rädsla för att någon eller några ska föra logg över var individuella civilpersoners matförråd är placerade. Risken för att någon individ eller grupp för ett register över förråden är liten, det samma gäller statlig övervakning med samma syfte, att ta över förråden för ransoneringssyfte.

Ett annat starkt argument är att man inte vill bli stämplad av vänner och kollegor och riskera att bli idiotförklarad, eller att ryktet om ens beredskap riskerar att spridas. Vi vet alla hur underhållande program som Doomsday Prepper är, men det sprids en felaktig bild. Framför allt om man jämför amerikaner med svenskar.

Så varför väljer många att undanhålla sin prepping?

  • Risk för att någon/några skulle anfalla om maten skulle ta slut.
  • Risken för att få en stämpel som underlig och utanför
  • Risken för ryktesspridning och osanning

I morse när hela Göteborg var lamslaget

När jag i god tid, min vanliga tid, pulsade till hållplatsen för att ta bussen möttes jag av en oplogad vägbana och realtidsskyltar som meddelade att alla bussar var inställda. Femton minuter senare hade jag tagit mig till tåget där man hade fått information om ersättningsbussar som dock inte kom. 30 minuter senare kunde jag ta pendeltåget en bit, men i högtalarna meddelades att Göteborgs Centralstation var strömlös.

Vid nästa hållplats blev jag och många andra stående en lång tid. Trots att skyltarna meddelade att vissa bussar och spårvagnar inte alls var inställda så kom det varken någon buss eller spårvagn. Först två timmar senare lyckades en busschaufför ta sig fram och oberoende av tidtabell köra efter bästa förmåga.

Att realtidsskyltarna inte stämde beror på att om fordonet står helt stilla så ersätts informationen från fordonets GPS-sändare med den ordinarie tidtabellen. Om sändaren hade varit trasig så kan jag förstå det. Men nu berodde det ju på att fordonet inte alls gick i trafik.

På tal om fordon som faktiskt fungerade. Spårvagnssällskapet Ringlinien som kör den så kallade Lisebergslinjen med veteranspårvagnar under sommaren,  Vagn M8 302 som levererades 1923 och sedan 1960-talet är en museivagn.

Vi släntrade alla in ett par timmar försenade, några kom strax innan lunch. Det var inte bara vi som åkte kollektivt till arbetsplatsen som kom senare. Kollegor hade fått ta hjälp av grannarna för att skotta fram och putta ut bilarna. I den mån man hade en snöskyffel att tillgå. Men av allt att döma är det många människor i Göteborgsregionen som fastnade i snön.

Att en hel stad, och region, kan bli helt lamslagen av två decimeter snö är helt ofattbart. Man kan tycka att plogbilarna åtminstone skulle glädjas av att dom äntligen fick möjlighet att rensa vägbanorna när det äntligen kom snö att ploga bort. Men icke. Trots att man haft hela natten på sig så var vägarna knappt farbara och där den allmänna vägen hade plogats var vallarna så höga att folk inte fick ut bilarna.

Volvo Cars talesperson säger till Göteborgs-Posten att på grund av personalbrist drabbades produktionen av en mindre försening på mellan en och två timmar. Jag vill inte påstå att två timmar på en arbetsdag från åtta timmar, beroende på hur man räknar dagsskiftets arbetstider med igenkörning, är en mindre del. Det är 25 procent av en arbetsdag på åtta timmar.

Glöm inte köpa en snöskyffel. I morgon kanske dom kostar det dubbla!