Vem tände eld på soptunnan?

Vem är det som grillar? Tidigare idag blev jag vittne till att det rök ur en papperskorg, jag tittade ned och såg brinnande pappersbitar och en kvinna som stod vid sidan om hade kontaktat Räddningstjänsten som tvingades rycka ut för att släcka elden.

Vad är det för fel på folk? Skadegörelse som krossade rutor, klotter och uppbrända papperskorgar är något vi tvingats vänja oss vid. Något vi över huvud taget inte ska vänja oss vid.

Några av er som läser detta blogginlägg kommer att påpeka att ungdomar saknar sysselsättning, att det behövs fler fritidsgårdar och aktiviteter för att motverka att ungdomar ägnar sig åt skadegörelse.

Jag har aldrig någonsin gått till en fritidsgård, jag har inte klottrat, luntat (tänt eld på gräsmattor. Göteborsk slang.), eller slagit sönder fönsterrutor som kostar tusentals kronor för skattebetalare, företagare och försäkringsbolag.

Visst ungdomar kanske behöver sysselsättning utöver skolan och hemläxor. Men förr sparkade vi boll, cyklade, lekte kurragömma och andra lekar. Vi spelade till och med datorspel, trots att tillgången på internet var nästintill obefintlig. Givetvis fanns det skadegörelse förr också, men mängden spontana gruppaktiviteter verkar ha minskat avsevärt till förmån för snapchat eller vad nu ungdomar gör på dagarna.

Drunkningstillbud i Askim – badgäster filmade

Igår inträffade sommarens första drunkningstillbud i Göteborg då en 15-åring som tillhörde en grupp ensamkommande flyktingbarn påträffades, efter att filmande badgäster motats bort, av Räddningstjänsten under vattnet vid Askimsbadet efter att bland andra badvärdar sökt efter pojken.

Att privatpersoner filmar ett drunkningstillbud, trafikolycka och liknande situationer är otroligt tragiskt. Man vill tro att folk i första hand försöker hjälpa till i den mån dom kan, fram tills dess räddningstjänst och polis är på plats, och därefter antingen avlägsnar sig eller står kvar om dom är i behov av krishantering.

Det är glädjande att vi har såpass få badplatsolyckor i år. Antagligen har det trista sommarvädret spelat in. I Göteborgs kommun finns inga livräddare, det ska dels handla om stora och kuperade områden, men det är också en ekonomisk fråga.

Samtidigt tycker, åtminstone jag, att den som inte kan simma bör hålla sig från vattnet, eller hålla sig på grunt vatten med båda fötterna i sandbottnen och näsan ovanför vattenytan. Små barn ska ha flytväst, armpuffar eller motsvarande. Är man ansvarig fosterförälder, lärare eller arbetar på hem med barn där man endast har sporadisk kontakt med barnen är det viktigt att säkerställa att alla kan kan simma. Vi vet att simkunnigheten kan variera och att personer med utomeuropeiskt ursprung ofta saknar kunskaper. Nu vet jag inte om det är så i detta fallet, men det är inte otroligt.

Har du bristande kunskaper i simkunnighet, undersök då möjligheten att ta simlektioner genom att kontakta något av  Svenska Livräddningssällskapets regionförbund idag. Ja, vuxensimskola.

Var finns närmaste hjärtstartare?

Bild på hjärtstartare
Foto: Rama

En av årets sommarpratare är Olle Jönsson, känd som sångare och tidigare trummis i dansbandet Lasse Stefanz. Ett mycket intressant sommarprat på bred skånska, vilket givetvis också betyder att ingen urstockholmare innanför tullarna förstod ett ord av vad hand talade om.

Jönsson berättade bland annat om att han för några år sedan tvingades göra en ballongsprängning som följd av en hjärtinfarkt och att han och bandet numer alltid har med sig en hjärtstartare i turnébussen. Idag är hjärtstartare en mer vanlig syn än för bara några år sedan. Nästan alla pendeltåg i Göteborg har en, många företag och dom finns på många offentliga platser. Genom Hjärtstartarregistret kan du se var närmaste hjärtstartare finns, och om du eller din arbetsplats har en hjärtstartare kan du enkelt registrera den.

Lika viktigt är det att ha kunskap om traditionell hjärt- och lungräddning, HLR. Många har idag fått möjlighet att delta i en sådan kurs och få ett certifikat. För ett par år sedan fick jag möjligheten. Det var tyngre än jag trodde. Men egentligen är kunskapen färskvara och om det gått ett par år kan till och med råden förändras. Hur många hjärtkompressioner och inblås är det och i vilken takt var det man skulle trycka?

Har du kunskap om hur man använder en hjärtstartare, har du övertygat din arbetsgivare om att det är en bra sak att ha? När gick senast en kurs i HLR?

Lyft på luren och fråga någon som kan

Eftersom vi lever i en digital tidsålder har det blivit vanligare att folk, främst yngre, väljer att ställa frågor via Internet. Antingen på dom få internetforum som finns kvar, eller via sociala medier, i grupper eller till officiella konton där sådana finns.

Förutsatt att det finns officiella konton från företag och myndigheter på sociala medier är det relativt bekvämt att kommunicera på det viset. Problemet uppstår när personer frågar lekmän och ställer specifika krav och istället för att kontakta den kundtjänst företaget eller myndigheten tillhandahåller väljer man att gnälla för ingenting.

Jämfört med 20-25 år sedan är det idag en barnlek att ta reda på offentliga telefonnummer. Alla seriösa myndigheter och företag har skrivit det på sin webbplats, och det finns idag många appar och uppslagstjänster för telefonnummer. Jag kan hålla med om att det är mer bekvämt att snabbt pinga det officiella kontot på Facebook eller Twitter. Tyvärr är det många företag som enbart använder sig av en tjänst, medan eliten håller till på Twitter väljer dom att enbart använda e-post och Facebook för digital kommunikation.

Givetvis håller jag med om att det är mer bekvämt att föra en konversation i text än att lyfta telefoluren och slå en signal. Framför allt om det handlar om företag som är ökänt för långa köer till kundtjänst. Jag är själv inte en person som lyfter telefonluren i onödan, jag känner mig illa till mods.

Det handlar mycket om lättja. Folk, främst unga, tenderar idag att vara mer bortskämda idag än tidigare. Det handlar om att få allt serverat i livet istället för att försöka hitta egna lösningar, ta initiativ och visa prov på duglighet. Vi kan ta den ironiska replik jag ofta skriver i sociala medier, ”men jag betalar ju skatt”, vilken syftar på folks omedvetenhet om den svenska krisberedskapen och att vi som medborgare har ett funktionellt ansvar där myndigheter förutsätter att vi själva tar ett visst ansvar vid en kris. Om det är zombieapokalyps, skogsbrand, översvämning, strömavbrott eller liknande spelar ingen roll. Vi måste själva ta ett visst ansvar, både i vardagen och vid krissituationer. Det handlar om ren Darwinism.

Hur ska Moderaterna avlyssna krypterad data?

Anna Kinberg Batra, partiledare för Moderaterna föreslår idag ett antal förslag för att motverka radikalisering och terrorism. Man vill bland annat utöka Säkerhetspolisens möjligheter till signalspaning under förundersökningar för att kunna säkra bevisning.

Moderaterna vill också införa vissa resebegränsingar för personer med svenska pass. Det är redan idag möjligt att dra in pass under en begränsad tid, men man vill nu öka den möjligheten. Dessutom vill man att det ska bli dyrare att ansöka om ett andra och tredje pass. Man ska också behöva förklara sig för polisen.

Men vad händer med folk som återvänder?

Jag ställer mig även frågande till partiets vilja att öka resurser till höjd säkerhet för trossamfund. Ska vi ställa beväpnade vakter utanför som bevakar kyrkor, synagogor och moskéer omringade med concertinatråd? Det är endast en reaktion på symptomet, ökad intolerans mellan olika religioner, men det åtgärdar inte grundproblemet.

Givetvis är en av punkterna floskeln om ökade resurser till polisen och säkerhetspolisen. Man vill även utveckla erfarenhets- och kunskapsutbytet mellan polisens nationella insatsstyrka och specialförbanden. Men med tanke på att halva skånepolisen är på semester och resten av landet saknar polis så får vi se vad det innebär i praktiken.

Något som jag riktar kritik mot är punkte att Säkerhetspolisen bör ges möjlighet att läsa krypterad datatrafik. Det förekommer en diskussion i både USA och Storbritannien om att tjänster ska tillhandahålla en bakdörr till polisen. Att bygga in säkerhetsfel i krypteringsmjukvaror är ett stort problem. Dels för att kryptering idag är unik för varje användare, sen skapar det stora problem på nationell nivå. Vad händer om Ryssland eller Kina på riktigt kan avkryptera den kommunikation som förekommer mellan USA och Sverige. Vem ska ha möjligheten att avkryptera vad? Vem kommer att välja tjänster med bakdörrar? Ingen. Det handlar om förtroende.

På tal om förtroende. Mitt och många andras förtroende för Kinberg Batra är noll och ingenting. Nej till Decemberöverenskommelsen. Nej till Moderaternas val att inte bedriva oppositionspolitik.

Läs hela förslaget här och på SVT.