Är småskaligt lantbruk en utopi idag?

Bild på traktor
Foto:
Martin Abegglen
/ CC BY-SA

Snart en vecka har gått sedan valet och Sverige har fortfarande inte fått en ny regering, men vi ser ut att med knapp marginal få en borgerlig sådan. Samtidigt vet vi att Centerpartiet, som svikit sina tidigare kärnväljare, backat på landsbygden medan Sverigedemokraterna är ett av dom partier som går starkt framåt, tillsammans med Socialdemokraterna, i glesbygd.

Samtidigt är det för en del i min omgivning lockande att flytta ut i glesbygdsområden där husen är billiga för att leva ett enklare liv, även om det innebär en sämre materiel standard än idag. Att flytta från en hyresrätt i storstaden eller sälja den toppbelånade villan i skärgården och flytta uppåt landet till Värmland, Dalarna eller ända upp till Västernorrlands län och köpa ett hus för under miljonen. Den stora frågan är då hur mycket mark man behöver för att bli mer eller mindre självförsörjande så att man kan klara sig. Mina fördomar om brukssamhällen är att om man inte jobbar på den stora industrin, om den inte är helt nedlagd, så arbetar man inom vården eller möjligtvis skolan, om det fortfarande finns en sådan, och riskerar att pendla många mil per dag.

För den som bor i storstan utan koppling till en generationsgård så talas det väldigt lite om hur man bedriver ett småskaligt skogsbruk, om fördelar och nackdelar med att arrendera ut åkermark istället för att själv bruka marken, om hur mycket arbete det är som fårbonde samt hur mycket man kan få om man hyr ut jakträtten. Visserligen kanske man får reda på detta om man går en utbildning på Folkhögskolan i Skattungbyn eller går på en mässa i skogsbruksmaskiner, men andelen bönder som hänger på andra forum än Maskinisten är troligtvis få.

Är det någon av er läsare som har koll på hur mycket mark man behöver för att bli självförsörjande? Står Sverige inför en ny era av gröna vågen som en konsekvens av klimatförändringarna och den politik som bedrivs både i Riksdagen och EU-parlamentet där gemene man riskerar strömavbrott eller tvingas sälja hunden för att betala uppvärmningskostnaderna?

Dela

5 svar på ”Är småskaligt lantbruk en utopi idag?”

  1. Det beror helt på vad du ska bedriva för typ av jordbruk och vad du menar med självförsörjande. Helt självförsörjande kan man nog aldrig bli, men man kan bli till stor del självförsörjande på mat, även om man kanske får en lite sämre variation än vad man är van med.
    Jag skrev om detta här: https://urvaken.com/prepping/ar-det-mojligt-att-vara-helt-sjalvforsorjande/

    Även om det inte svarar på alla dina funderingar så var det så jag tänkte innan jag flyttade till min BOL.

    Svara
  2. Intressant och smart fråga.

    Men det är nog mindre än vad du tror
    Jag och min fru har tagit över hennes släktgård vi är 12 generationen som äger och vårdar denna fastighet, dock är vi den första som inte brukar hela fastigheten. Vi brukar ungefär en hektar och det kan räcka långt beroende på vad målet är.

    Första frågan är om du har tänkt att allt skalla var till husbehov eller om ni ska tjäna pengar också på det som produceras?

    Om ni ska ha djur eller bara odla grönsaker och rotfrukter?

    Ska ni köpa foder till djur eller ska ni producera det själva?

    Vilken utrustning har ni tänkt er typ, handredskap eller traktor?

    Jag är ingen expert men svara gärna så gott jag kan

    Svara
    • Egentligen är ju självförsörjande en utopi eftersom man gärna vill åka till affären för att köpa mjölk, köttbullar och läsk. Vad jag efterfrågar är egentligen än frihet att äga sin tid, alltså att i stor utsträckning leva på sitt skogs- eller jordbruk genom att sälja det man själv inte använder sig av.

      Det känns ju som att en mindre traktor med frontlastare kanske är ett bra universalhjälpmedel för att bruka gården.

      Om jag själv skulle äga en gård skulle det ju i första hand bli mindre djur som kaniner och kanske får. Nackdelen med djur är ju att man blir låst, det är då inte bara att åka bort på husvagnssemester eller en spa-helg.

      Svara
  3. Jag lever på min släktgård, odlar, men är långt ifrån självförsörjande. Detta är vad jag hört om tidigare generationers försörjning: Mormors familj under hennes uppväxt, var helt självförsörjande. De var tolv personer som levde av tre hektar åker, en hektar för hästen, en hektar för tre fjällkor samt några getter och får, och en hektar för människorna (säd och rovor, typ). Total självförsörjning handlar ju, som för dessa människor, även om att inte vara beroende av inköp för drivmedel till någon maskin, utan bruka jorden antingen med häst, odla eget drivmedel (rapsdiesel???), eller odla med jordbearbetningsfria metoder.

    Svara

Lämna en kommentar