Bönder

Snart en vecka har gått sedan valet och Sverige har fortfarande inte fått en ny regering, men vi ser ut att med knapp marginal få en borgerlig sådan. Samtidigt vet vi att Centerpartiet, som svikit sina tidigare kärnväljare, backat på landsbygden medan Sverigedemokraterna är ett av dom partier som går starkt framåt, tillsammans med Socialdemokraterna, i glesbygd.

Samtidigt är det för en del i min omgivning lockande att flytta ut i glesbygdsområden där husen är billiga för att leva ett enklare liv, även om det innebär en sämre materiel standard än idag. Att flytta från en hyresrätt i storstaden eller sälja den toppbelånade villan i skärgården och flytta uppåt landet till Värmland, Dalarna eller ända upp till Västernorrlands län och köpa ett hus för under miljonen. Den stora frågan är då hur mycket mark man behöver för att bli mer eller mindre självförsörjande så att man kan klara sig. Mina fördomar om brukssamhällen är att om man inte jobbar på den stora industrin, om den inte är helt nedlagd, så arbetar man inom vården eller möjligtvis skolan, om det fortfarande finns en sådan, och riskerar att pendla många mil per dag.

För den som bor i storstan utan koppling till en generationsgård så talas det väldigt lite om hur man bedriver ett småskaligt skogsbruk, om fördelar och nackdelar med att arrendera ut åkermark istället för att själv bruka marken, om hur mycket arbete det är som fårbonde samt hur mycket man kan få om man hyr ut jakträtten. Visserligen kanske man får reda på detta om man går en utbildning på Folkhögskolan i Skattungbyn eller går på en mässa i skogsbruksmaskiner, men andelen bönder som hänger på andra forum än Maskinisten är troligtvis få.

Är det någon av er läsare som har koll på hur mycket mark man behöver för att bli självförsörjande? Står Sverige inför en ny era av gröna vågen som en konsekvens av klimatförändringarna och den politik som bedrivs både i Riksdagen och EU-parlamentet där gemene man riskerar strömavbrott eller tvingas sälja hunden för att betala uppvärmningskostnaderna?