Krisberedskapsveckan äger rum mellan 8-14 maj, en kampanj där Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap i samarbete med kommunerna informerar medborgarna om vad vi själva har för ansvar och vad vi bör göra vid samhällsstörningar. Mycket information tvingas man söka upp själv, även om både medier och kommuner går ut med information, exempelvis i P1 Morgon i Sveriges Radio.
Personligen bör jag ha foten i högläge eftersom jag i helgen lyckades trampa snett och således har stukat foten. Tidvis har jag haft svårt att stödja på foten och jag har också lyckats få kramp i foten på grund av att jag spänt musklerna när jag försökt att gå. Handikapp, om än tillfälliga, är sällan något man tar upp som ett problem vid en krissituation. Att kommunen ställt ut vattentankar på gatan hjälper inte den som är rörelsehindrad och har svårt att ta sig ned för trapporna när hissen är ur funktion till följd av ett strömavbrott. Att försöka bära upp litervis med vatten är bara att glömma.
Mitt bostadshus saknar hiss, att ta sig upp och ned för trapporna med en stukad fot var jobbigt nog utan matkassar i händerna. I mitt fall måste jag alltså förlita mig på en god relation med mina grannar, eller en aktiv kontakt med hjälpsamma släktingar och vänner. Visserligen är det kanske ett mindre problem, men jag är ett lätt byte vid zombieapokalypsen.
Blev lite inspirerad av ditt problem och spann vidare tankemässigt. Vi lever så otroligt bekvämt och relativt smidigt trots alla I-landsproblem i vårt NUVARANDE samhälle. Råder det andra omständigheter (villket det snabbt kan ändras till) så blir små problem rätt stora. Ex:
Närsynt? Glasögon? Shit… de gick sönder. Svårt att fixa nya? Hade jag levt på medeltiden eller tidigare hade jag antagligen inte levt länge med min närsynthet.
Allergisk? Kanske inte lätt (eller huvudtaget) får tag på medicin.
Finns nog många andra ”småproblem” som vi kanske tycker är ”irriterande” i dagsläget men som i ett annat läge kanske är fråga om liv och död. Tål att tänkas på.
Hissar är ett arkitekt problem även
Ur brandrisk känns det osäker.
Max 3-4 trappor känns korrekt.
Vid större kontaminering av kommunala
Vatten nätet som kommer energi gå till
Något så meningslöst som att frakta
Medborgaren till den egna dörren på 15 vån.
Dvs på 365 dagar bjuder brf på energin
A la 564 kr/år samt service kostnader12.000 kr /år
Har också haft dom tankarna att man skulle kunna bli skadad under någon typ av samhällsproblem ….
Har därför införskaffat ett par kryckor som ställts i förrådet….
Har även lagt dit läsglasögon…. även med starkare styrka ?
Kommer mig att tänka på den gamla Blandar historien: Hur löser man en ekvation med två obekanta?
Genom en bekant…
Är man förkyld i en krissituation så kan livet bli svårt, när man inte orkar eller kan anstränga sig mycket. Jag har sluppit förkylningar i 3 år, genom att äta D-vitamin dagligen, jag tar ca 60 ug varje morgon. Nu hade jag en rejäl förkylning, som tog 3 veckor och jag kände mig väldigt sårbar. Ett bra förråd med vitaminer, mineraler och värktabletter mm. kan vara bra under en längre kris.
Kanske lite sent svar…
Stukad fot? Tejpa, gå och hämta vatten. Har en vänsterfot med uttöjda ledband efter en rejäl stukning för 20 år sedan, och den har sedan dess stukats i princip vartannat år. Vetskapen att det inte är farligt att stödja på foten samt att man vänjer sig vid smärtan är något man ska komma ihåg.
Om det handlar om att få tag i vatten för överlevnad är det bara att köra på: låt det ta en timme att gå ned, hämta vatten, gå upp. Du har troligen ingen brådska.
För tejpning: https://www.youtube.com/watch?v=-xxlArQYbJE
Enkelt att göra själv.
Vid grövre rörelsehinder är dock diskussionen mycket intressant.