På väg till jobbet, mellan två bussar, började jag fundera på framtiden. Jag har nyligen fått upp ett intresse för långsiktigt sparande och har öppnat mitt första investeringssparkonto och tagit mina första stapplande steg som aktieägare.
Samtidigt är det många som diskuterar pensioner, och det jag kom att tänka på är att allt fler svenskar blir föräldrar senare i livet, när deras barn om 20 år tagit studenten har många högst 15 år kvar till den nuvarande pensionsåldern vid 65 år. Samtidigt har många svårt att idag ta sig in på arbetsmarknaden, många ungdomar väljer att studera på högskola och får sin första anställning när dom närmar sig 30 år, och antalet korta visstidsanställningar har ökat dom senaste åren.
Vad jag förstår bygger pensionssystemet idag på att dagens och framför allt morgondagens pensionärer är färre än andelen förvärvsarbetande skattebetalare, pensionerna betalas till viss del av framtida utdelningar.
Frågan är alltså vad som kommer att hända med pensionerna om 10, 20 och 40 år när 80-talisterna börjar växla ned och lämna arbetsmarknaden. Jag förstår att samhället kommer att se annorlunda ut om 40 år, att pensionsåldern har höjts, men frågan kvarstår. Hur kommer samhället att finansieras, vem betalar min pension?
Många uppmanas att redan i unga år se över sitt pensionssparande, men i ärlighetens namn, hur många pensionssparar direkt efter gymnasiet och var placerar arbetare och tjänstemän sitt privata pensionskapital? Ett sparkonto ger låg avkastning, och bankens aktivt förvaltade fonder har höga avgifter och hur mycket blir ett par hundralappar i månaden om 20-40 år beroende på sparhorisont?
Jag har inget privat pensionssparande och jag har inte heller gjort ett aktivt val. Vad jag förstår går soffliggarfonden AP7 Såfa relativt bra, men jag bör troligtvis engagera mig mer i placeringen och förvaltningen av min tjänstepension. Pengarna har placerats i en kollektivavtalad pensionsförsäkring av SAF-LO vilket idag är en traditionell försäkring då jag inte gjort ett aktivt val.
Personligen är jag negativt inställd till ett rent privat pensionssparande då jag inte vill låsa mitt sparkapital och riskera att jag aldrig kan använda det. Samtidigt vet jag att min ekonomiska ådra kommer att förhindra att jag spenderar pengarna på andra saker, om det inte är så att jag verkligen måste ha pengarna eller inte kommer att leva fram till pensionsåldern.
Min fråga är alltså om vi i framtiden kommer att få se fler fattiga pensionärer dom kommande åren och vad som kommer att hända med alla dom som inte har haft möjligheten att träda in på arbetsmarknaden tillräckligt tidigt. Många personer med utomeuropeisk bakgrund som befinner sig i Sverige kommer definitivt att få det svårt att överleva på sin pension, men jag tror även att många timanställda svenskar kommer att få en chock när pensionsåldern närmar sig.
Hur ser du på pension? Har du ett jobb som ger dig förutsättningar att arbeta efter pensionsåldern, eller kanske tvingas du rentav att gå i förtidspension? Väljer du att spara privat, utöver den allmänna pensionen och framför allt, betalar din arbetsgivare in tjänstepension?
”Har du inte det i handen, så äger du det inte”
Tyvärr kan vi aldrig vara säkra på vår pension. Det är en överenskommelse över generatioenr. (När jag är i 50-årsåldern, säger jag: ”Jag lovar att dina barn-barn kommer att få det bra när de blir gamla”). De som sen skall uppfylla detta löfte kan se andra viktigare ändamål att använda pengarna till.
Min personliga situation gör att jag kommer ta ut så mycket jag kan, så tidigt jag kan.
Jag klarar att inte konsumera upp allt, utan spara det jag behöver till ålderdomen.
Skulle jag dö i förtid kommer familjen att ha nytta kapitalet, till skillnad om jag tar ut pensionen livslångt.
Det är min plan. Alla bör tänka igenom hur det ser ut för dem.
Jag räknar med att det inte längre finns ett pensionssystem om 30 år, när det är dags för mig. Det innebär att jag måste se till att bygga upp eget kapital att leva av när jag inte kan lönearbeta. Men då menar jag alla sorters kapital, inte främst finansiellt, utan i första hand fysiskt, psykiskt, socialt osv. Googla ”eight forms of capital”. Det går förstås hand i hand med en sund preppermentalitet.
Pensionsystemet går inte att fortsätta med. Det går matematiskt inte ihop!
Det som gäller för oss som skulle få pension år 20-30 (kanske även 5-10) år, är att se till att man har ett ställe där man kan bo utan skulder och kan försörja sig själv till en stor eller största delen.
Annars blir skafferiet väldigt tom.
Det nya Pensionssystemet är stabilt och balanserat. Hurra för det! (Alltså motsatsen till ATP-systemet).
Alla som betalar in till systemet är garanterade att få ut lika mycket pengar som de betalat in. Hur mycket du betalat in se du i det Orangea Brevet: Pensionsbehållning.
Om den arbetande delen av befolkningen får problem att betala in så mycket som de förväntades göra så regleras det med BROMSEN, alltså en säkning av pensionerna. Bromsen används lite då och då till dagens pensionärers stora förtret.
ALLTSÅ: Du får pension men om det sker katastrofer som drabbar den arbetande delen av befolkningen så sänkt den lite grann
Robotar kommer ta hand om dig. Du kommer leva på solbidrag, solen får maten att växa och driver maskiner som för maten till dig, precis som idag.
hihihihihi . Ärligt, preppers är bäst 😉
1. Läs, o läs om, boken ” Rikaste mannen i Babylon” o läs den igen tills du förstår den.Bestäm dig att avstå 10 % av det du tjänar oavsett vad.
2. Gå ur stadskyrkan om du är medlem
3. Öppna ett ISK o spara enl 1 o 2 ovan se till at detta ISK är alltid din privata egendom o ej ingår i ett giftorättsgods, vid ev skilsmässa.
4. Köp högavkastande aktier typ Saltängen, Delarka, Kallebäck
5. Återinvestera alla utdelningar i de aktier du köpt enl 4
6. Fortsätt enl ovan tills du fått ihop det kapital som du anser dig behöva resten av ditt liv.
7. Ta aldrig, aldrig, ut något kapital i förtid ur det ISK du öppnat enl 3 ovan.
Om du orkar följa 1 till 7 ovan så har du din framtid tryggad. Detta på grund av den exponensiella tillväxt som du får på investerat kapital
Jag är född i mitten på 1960-talet, så jag har ungefär 15 år kvar till pensionen. I mitt orange kuvert står det att jag skall få runt 14.000 i månaden, men det är inget jag räknar med.
Jag kom ut i arbetslivet i samband med krisen i början av 1990-talet, något som har präglat hela mitt liv. Hade kompisar som gick arbetslösa i flera år trots bra utbildningar. Själv hade jag tur, med fast arbete under hela krisen och möjlighet att köpa bostad billigt. Betalade av bostaden på 4 år.
Detta har gjort att jag har haft det relativt väl ställt ekonomiskt, men trots det har jag alltid gnetat och sparat, för nästa kris kan komma när som helst, och dessutom bli mycket värre.
Jag har det mesta av mitt sparande i aktier med utdelning. I år når jag ett delmål – jag får så mycket i utdelningar att jag skulle kunna leva (snålt) på dem. Jag fortsätter dock att jobba och återinvesterar utdelningarna. Skulle något hända mig får mina barn ärva.
Har följande fördelning i PPM om någon vill ta rygg:
Didner & Gerge Småbolag – 10 %
SPP Aktiefond USA – 20 %
Didner & Gerge Aktiefond – 20 %
Didner & Gerge Global – 20 %
Spiltan Globalfond Investmentbolag – 30 %
Känner igen mig exakt i din situation – kom också ut i början av 90-talet och fick trots utbildning mm gå arbetslös – men har inte lagt alla mina ”ägg” hos Didner & Gerge utan har investerat mina sparade pengar i olika mindre både svenska och utländska bolag som visat hållbarhet över lång tid. Brände mig också på IT-hypen runt 2000 vilket har gett viss erfarenhet gentemot scharlataner och ”IT-predikanter”, speciellt om de är lite väl hippa o balla och går klädda i fleece..
Hej Andreas! Har du fått mitt mejl? Jag söker dig för ett tv-program. Du får hemskt gärna mejla mig så att jag kan berätta mer. Om inte annat så uppskattar jag alla tips jag kan få för min research för programmet. 🙂 Ha en fin dag!
Vi bor i Danmark, men pensionssystemet är lika dåligt här, så det är jämförbara förhållande.
Vi har fokuserat på att betala av huset. Det lyckades vi med i december 2016, skönt.
Min man är en fena på investeringar och aktiehandel, så vi har sparat i sånt. Nån pension från Sverige kommer jag knappast att få eftersom jag bott utomlands i många år, och när de gjorde om det svenska systemet så rök de pengar jag hade, plus att jag var arbetslös några år på 90-talet.
Eftersom min man har haft cancer i omgångar sen 2010, har vi kommit på att det finns annat att göra än att arbeta, så vi har gått ner på 70% båda två. Det var ett bra alternativ till att sluta jobba helt om ett par år. Men vi slutar nog senast när vi är 60.
Vi är 55-56 nu (f. 60 + 61)
När det svenska socialförsäkringssystemet inkl. pensionerna KOLLAPSAT av bördan
[ CENSUR ] och Sveriges industriella kapacitet och nivå på värdeförädlingsstegen närmat sig U-landsnivå så gäller det att ha reala tillgångar i säkra länder!
helst länder som redan idag insett att dagens svenska politik [ CENSUR ] aldrig kommer att kunna fungera!
Sveriges pensionssystem och upprätthållandet av detsamma kan bara tryggas med vad som brukar kallas tillväxt. ”Tillväxten” styr den marknad pensionerna investerats i, nämligen aktiemarknaden.
Systemet bygger på att det ska bli mer av allt. Om en företag inte har en ökande marknad kommer aktien att stagnera. För att ta ett exempel: Om Coca-Cola Comp. endast producerade sin bruna sörja och hela världens befolkning drack 10 l. var per dag men världens befolkning slutade öka skulle aktien falla. Det krävs tillväxt även om du som företag/producent äger marknaden.
För Sveriges del blir slutsatsen ganska enkel: Vi lever i ett av Europas och i-världens mest glesbefolkade och resursstarka länder, vi måste helt enkelt bli fler! Om det sen sker via barnafödande av svenska folket, invandring eller ökande flyktingmottagning spelar ingen som helst roll. Det måste finnas fler i den arbetande delen av befolkningen för att kunna försörja dem som inte arbetar.
Personligen tror jag att de främlingsfientliga och nationalistiska strömningar som får allt starkare fäste i Europa och världen kommer att bidra till att min pension, som hägrar ett 15-tal år bort, inte kommer att vara värd särskilt mycket…
Det har föranlett mig att realisera det jag kan i Sverige, investera detta i andra former än aktiemarknaden och bosätta mig utanför Sverige där jag äger mitt boende utan skulder och producerar ungefär hälften av mina matbehov själv. Min förhoppning är att vara i det närmaste självförsörjande inom ett par tre år.
Märk väl att jag betraktar mig inte som en ”prepper”. Jag ser mig själv som pragmatiker.
Men frågan som ställdes lydde: Vem betalar pensionerna om 40 år?
Svaret på det är: Den arbetande befolkningen i Sverige om 40 år.
Hur många det blir avgör vi vid valurnan…
ekonomin ,pensioner m.m. vi är i tiden moment 22 . allt går mot sin upplösning och stora omvälvningar , av det vi kallar för välfärd , som i mångt och mycket också är en tokig färd
europe hade en låt år 1986 the final countdown , den var och är fortfarande en ganska slående text .
jaja vem har sagt att livet ska vara lätt !? varför ska detta öde drabba oss ? Kanske vi blir ödmjuka av lite öden !
Jag går i pension i september 2017, och om jag inte gör något nu så får jag 14000 minus skatt.. om jag ändrar och tar ut allt jag kan under 5 år så får jag 21.000 … Det blir till att ringa alla pensionsbolag och ändra för jag ska vill ha allt och det allra helst igår.
Min svärdotter som går i pension om ca 30 år såg i sitt orangea kuvert att hon får 11.000 minus skatt. Hon har studerat, jobbat som gymnasielärare och de sista två åren sjukskriven… Hur i herrans namn ska de klarar sig?
Jag planerar att flytta från Sverige, ta med mig min pension och leva gott i ett billigt land… förhoppningsvis finns det värme där också.
För några år sedan var jag arbetslös med mycket ledig tid. Detta var samtidigt som kärnkraftreaktorerna i Fukushima drabbades av härdsmälta och explosion, efter att ha träffats av en tsunami. Hela händelsen rapporterades mycket dåligt i media, vilket jag tyckte var konstigt. Svältfödd på information började jag med egna efterforskningar på nätet. Det dröjde inte länge innan jag kom i kontakt med astronomi, särskilt katastrofala händelser både engångsföreteelser samt periodiskt återkommande katastrofer. Efter att ha studerat tillgänglig information i sex år så jag nått en viss kunskap i ämnet. Enligt två modeller som försöker att förutse nästa återkommande katastrof, så har vi sannolikt max ett drygt år kvar, men det kan vara så pass lite som ett par månader innan jorden drabbas på nytt. Så pension är en icke fråga.
Foliehatten på !