Facebook, Twitter, LinkedIn, vi blir allt fler som tillbringar mer tid på internet och sociala medier. Är du en av dem som lyssnar med ena örat samtidigt som du kommenterar någons senaste status på Facebook, då är du inte ensam.
Twitter är mitt val när det kommer till sociala medier. Där det senaste inom ekonomi, politik, nyheter och krisberedskap går att läsa i realtid. Sociala medier är fantastiskt då man enkelt kan få ut sin information, ta del av andras åsikter och knyta nya kontakter.
Frågan jag ställer är om sociala medier har gjort oss mindre sociala? Vem har inte suttit och pratat med sin bror eller syster genom internet trots att ni båda sitter i samma rum? I dag är det inte längre fel att ta fram mobilen under en middag, på arbetstid eller framför teven ta fram mobilen och läsa statusuppdateringar i stället för att prata med personen framför.
Att vara prepper handlar inte bara om att förbättra sin livskvalitet och vara rustad för ett krisscenario. Det handlar också mycket om att utbyta kunskap, nätverka och bli en del i en gemenskap. Det spelar ingen roll om ditt största intresse är amatörradio, fiske eller tomatodling. Många andra svenskar har samma intresse och vill gärna prata om sin passion med andra, inte bara på ett internetforum bakom ett alias.
Gå med i en förening, ta en kvällskurs eller närvara på ett konvent. Det spelar ingen roll hur många inlägg du har på ett internetforum när routern inte fungerar. Var inte att prata med den som sitter i väntkuren, på bussen eller på parkbänken bredvid, ni kanske delar samma intressen?
Ligger mkt i det du skriver. Vi är så vana med att nån är online jämt. kl 03:00 och även på julafton/nyårsafton så på nätet sitter vi aldrig ensamma. Sen när det försvinner tillfälligt eller man skall iväg på semester där det saknas internet så blir det svårt.
Bra tips du kommer med. Sociala förmågan är på väg att försvinna hos oss människor.
Ett fenomen jag lagt märke till är föräldrar som står på lekplatser,nöjesparker och evenemang med sina telefoner och tar bilder på barnen sedan (som jag tror) lägger ut på Facebook för att visa hur mycket dom gör tillsammans med barnen när dom i själva verket inte ger barnen någon annan uppmärksamhet än när dom tar bilderna.
En annan sak som jag märkt med barn till ovanstående föräldrar är en extrem ovilja att fotograferas, som att dom inte vill ge föräldrarna det när dom inte får något tillbaka.