Många som titulerar sig preppers har utöver en krisberedskapslåda för hemmet även en plan för vad man ska ha med sig och vart man ska gå när man tvingas lämna sitt hemområde. På engelska är begreppet ”Bug out”. Vad man bör ha med sig är högst individuellt eftersom en del personer är bekväma med att vandra in i skogen och leva på blåbär och granskott, medan många andra inte kan skilja på en flugsvamp och kantarell.
Oavsett vad man tycker om det några benämner som massinvandring till Europa och Sverige är det ett faktum att folk tvingats lämna sina hus och hemländer för att söka sig till andra områden där skottsalvor och beväpnade grupper inte är en vardag. Många av dom har av olika anledningar inte giltiga identitetshandlingar eller högst tveksamma sådana och från svenskt håll har man försökt göra det bästa av situationen.
Sedan ett halvår tillbaka har jag varit utan identitetshandling som gäller utanför den nordiska passunionen. Jag har alltså inte kunnat legitimera mig utanför Danmark, Finland, Island, Norge och mitt hemland, Sverige. Men sedan någon vecka tillbaka har jag åter ett giltigt pass som bevisar att jag är svensk medborgare. Tillsammans med passet förvarar jag även det europeiska sjukförsäkringskortet som ger mig rätt till nödvändig vård inom EU/EES.
Frågan är hur många svenskar som inte kan styrka sitt medborgarskap vid en större katastrof. Tidigare har många förvarat sina handlingar i bankfack, som idag snart helt har avvecklats, och det är ytterst opraktiskt om bankerna väljer att dra ner gardinen vid ett allt för högt tryck. Andra människor, som jag, har inte haft något behov av att resa utomlands utan har andra former av godkända id-handlingar såsom SIS-märkt id-kort utfärdat av bank, myndighet eller företag. Ett svenskt medborgarskap är bland det bästa i världen. Än så länge.