Att OECD åter presenterade en dyster läsning för svenska lärare, rektorer och politiker som är engagerade i skolfrågor kom inte som en överraskning för mig. Den svenska skolan har under många år blivit allt sämre, ämneskunskaper har försvunnit medan glädjebetygen har tagit över.

Folkpartiet pratar gärna om att kommunaliseringen av den svenska skolan och att det blivit en socialdemokratisk flumskola. Socialdemokraterna, tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, pratar om Björklunds skola, men även om vinster i välfärden och att vinsterna för privata utbildningsföretag har urholkat den svenska skolan.

Min väg till slutbetyget har varit väldigt brokig med en blandning av både friskolor och kommunala skolor. En av friskolorna jag gick på var en ekonomisk förening, vilket jag anser är en bra modell för att bedriva utbildningsverksamhet. Den kommunala gymnasieutbildningen var dessvärre ett fiasko, både för mig och mina klasskamrater. Avsaknad av såväl struktur som lärarvikarier och en omsättning på klassföreståndare, mentor som det heter i gymnasieskolan, som gjorde det ännu värre. Nu drabbade det tack och lov inte mina betyg negativt, tvärt om lyckades jag få betyg i ämnen vi hade missat att läsa.

Vidare har jag uppmärksammat att titeln lärare inte är synonymt förträfflig pedagog, vilket några klasskamrater fick erfara när de hade svårt med matematiken, vilket i huvudsak bestod av självstudier. När läraren ersatts av en lärarvikarie, tillika ledes blivande civilingenjör, märktes en markant förbättring av studieresultaten och eleverna klarade grundskolans matematik. Det är skillnad på lärare och pedagog.

Lärare gnäller ofta på att de har för mycket administrativt arbete vilket har en negativ inverkan på deras lektionsundervisning. En administrativ uppgift jag tror många inte tänker på är andelen tid varje lärare lägger i kopieringsrummet. Vem har inte fått en hemuppgift och arkiverat den i närmsta papperskorg efter lektionens slut, eller glömt kvar den på något bord?

Datorer och surfplattor har letat sig in i undervisningen, vilket kan vara positivt på många sätt. Framför allt för personer med läs- och skrivsvårigheter. Tyvärr kan det även vara ett distraktionsmoment där man istället för att fokusera på vad läraren säger. Vidare gör datorerna det även lättare för den som vill kopiera inlämningsuppgifter istället för att anstränga sig för att få ett bra betyg.

Den moderna tekniken kan också uppmuntra till bildning i ämnen man själv tycker är intressanta, eller för att komma ikapp om man missat en lektion, eller av någon anledning missade någon viktig punkt. YouTube är ett bra medium där lärare och andra har möjlighet att lägga ut lektioner helt fritt för alla, eller göra det privat och dela i klassens digitala anslagstavla. Läraren, och klassen, bör även ha en hemsida där allt material, förutsatt att man inte gör intrång på upphovsrätten, så som hemuppgifter och stenciler görs tillgänglig genom exempelvis Google dokument eller en traditionell Word/pdf-fil.

Om du är elev i den svenska grund- eller gymnasieskolan hoppas jag att du förstår innebörden av detta blogginlägg, det kommer nämligen inget blogginlägg på lätt svenska. Även om du har IG, eller F, i läsförståelse.

Sammanfattningsvis behöver vi se över följande för att få en fungerande skola

• En mer standardiserad och uppstyrd skola, utred för/nackdelar vid förstatligande.
• Se över lärarutbildningen. Betyder lärarlegitimation automatiskt bra pedagog?
• Använd verkligheten som förlaga för lektionsplanering. Amorteringslektion?
• Anställ administrativ personal och försök automatisera/digitalisera bort slöserier.
• Genomför en undersökning där man utreder elevdatorers inverkan på lektionerna.
• Digitala kopior på lektioner och material, som hemuppgifter, tillgängligt för eleverna.
• Öka kraven på eleverna och höj deras ambitionsnivå. Varför nöja sig med godkänt?