Vid åttatiden på morgonen vaknade delar av Stockholm upp av en pågående hemvärnsövning i området. De boende ska ha fått information per post, men de ringer ändå till SOS Alarm för att rapportera skottlossning.
Om information har gått ut per post borde man kunna anta att folk läser den. Uppenbarligen inte, eller så har de inte kommunicerat ut det till övriga i hushållet. Samtidigt kan jag tycka att det är Public Service uppgift att på förhand meddela att en hemvärnsövning äger rum i Stockholms södra skärgård 8-14 september. Det är samhällsinformation.
Ofta pratar man om hur viktigt det är att tvätta händerna för att inte sprida influensa eller förkylning. Vi vet samtidigt att det är många som har tveksam handhygien och att toaletterna inte är de smutsigaste utrymmena i hemmet och på arbetsplatsen. Ditt skrivbord och i synnerhet ditt tangentbord och mus är.
Att mobiltelefonen sitter fastklistrad i vänsterhanden hos de flesta är idag mer en regel än ett undantag. Också vid toalettbesök. Vi lägger ofta ifrån oss mobiltelefonen på bord, både i offentlig miljö och i hemmet, och lånar ibland ut den för att visa fotoalbum eller låta barnen spela Flappy Bird. Självklart betyder hanteringen av mobiltelefonen också att man riskerar att sprida sjukdom.
Allt för sällan torkar jag av mitt tangentbord och min datormus med desinfektionsmedel och ännu mer sällan min mobiltelefon. Men jag gör det. Frågan är hur många som faktiskt tvättar av sin mobiltelefon, eller desinfekterar den med handsprit. Gör du det?
Skriv gärna en kommentar här på bloggen, eller skicka ett meddelande via Twitter eller Facebook. Länkar finns längst upp till höger i bloggens högerspalt.
För några minuter sedan lyssnade jag klart på författaren och, bloggrannen, Lars Wilderängs nyutgivna bok Stjärnklart. Boken är hans tredje, tidigare böcker är Midvintermörker och Midsommargryning, men detta är den första delen i en helt ny serie böcker.
Boken är intressant för den som har Sveriges beredskap som intresse. Boken skildrar ett flertal individers, och några familjers, vardag efter att tekniken slutat fungera. Orsaken till problemen är i dagsläget inte så trolig, men några av de öden som beskrivs, och ageranden som skildras i boken är mycket möjliga om det skulle uppstå driftstörningar i försörjningen av såväl livsmedel som elektricitet och dricksvatten.
En karaktär som jag tror många av bloggläsare kan relatera till är Filip Stenvik som ser Sverige, eller spillrorna, ur en preppers pespektiv. Karaktären är inte perfekt, vilket annars ofta brukar vara fallet, och man kan bara hoppas att vi kan lära oss av hans misstag. Kanske via det internetforum, med ett namn jag så väl känner till, som han ofta besöker?
I ett scenario som beskrivs i boken skulle troligtvis många svenskar till en början agera som familjen Svensson, och vissa andra karaktärer i boken, där man förlitar sig på att det är den skattefinasierade delen av samhället som har uppgiften att skydda medborgarna, och inte fått information om att det ansvarsprincipen som gäller. Nu tror ytterst få att vi ens kommer att få driftstörningar i vattenförsörjningen, så… Det är i alla fall något vi kan utläsa av MSB:s årliga opinonsundersökning, vilken också nämns i Civilförsvarsförbundets seminarium i almedalen 2014.
Med anledning av det senaste årets skottlossningar i Göteborgsområdet kan man också fundera på om de drabbade områdena blir ett laglöst kaos om ordningsmakten skulle få problem med personalförsörjning, teknik och andra prioriteringar.
Förutom några få inspel från ett enskilt departement och några besök på riksdagshuset utelämnas vår nuvarande, så kallade, beredskap helt från boken. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap nämns inte, Försvarsmakten nämns inte, bortsett från ett specialförband och en mening om livgardet i Stockholm. Samtidigt får frivilligorganisationen Civilförsvarsförbundet sig en känga av Stenvik.
Frågan är vad som kommer att hända i uppföljaren, vad som kommer att hända med det som vi anser vara våra grundlagsskyddade rättigheter idag och om och hur ledningen kommer att förändras.
Den som följt nyhetsbevakningen kring den stora skogsbranden i Västmanland har fått se svensk krisberedskap som den ser ut idag. Inte som de såg ut för 20 år sedan, förra året eller nästkommande år. För den som är någorlunda insatt har vi kunnat se en rad brister. Inte på grund av Försvarsmaktens anställda, räddningstjänstens personal och övriga, inklusive frivilliga, som arbetade med att få branden under kontroll. Utan till följd av nedmontering av den svenska beredskapen och undermålig övningsverksamhet.
När folkets, och medias, intresse växte ökade också trycket på de webbplatser där information publiceras, vilket medförde att, bland andra, länsstyrelsen Västmanland hänvisade krisinformation till Facebook. Det är inte acceptabelt. Samtidigt hade ett kraftigt oväder slagit ut en telefonstation i Stockholm som hanterade många samhällskritiska telefonnummer runtom i Sverige.
Krisinformationen gick inte heller ut på alla språk. Man valde att prioritera engelska och somaliska, utöver svenska. Detta trots att vi har både finska, samiska, meänkieli, romani chib och jiddisch som minoritetsspråk. Med hjälp av frivilliga borde det inte vara svårt att få hjälp med översättning till flera andra språk. Så länge internet fungerar är det ennkelt och en bra lösning.
Enligt flera verkar det som att krisledningen hade bristande kunskap om var det fanns boende i området. Jag förstår att vi har ansvarsprincipen i Sverige och om man själv måste söka upp en del av informationen själv, och lyssna på lokalradion. Men om man inte har tillräckligt stor lokalkännedom, hur kan man från polis och räddningstjänst då informera om evakuering via dörrknackning?
Genom Facebook kunde vi också se hur man i gruppen ”Skogsbranden Västmanland”, med i skrivande stund 19 155 medlemmar, försökt styra upp information om bland annat behov av mat. Det är bra att man tar initativ, men några av inläggen är direkt skrämmande, läs Wiseman’s Wisdoms blogginlägg. När Länsstyrelsen i Västmanlands län skrev att de behövde strumpor, stövlar och arbetshandskar blev jag mest förbannad.
Samtidigt ser vi att informationen kring evakuering, i form av exempelvis checklistor, inte är vad den har varit. Tidigare har vi kunnat läsa om detta i varje svensk telefonkatalog och i skriften ”Om kriget kommer”. Idag finns informationen varken på Civilförsvarsförbundet, eller någon av Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskaps webbplatser. Läs Skippers blogginlägg ”Tid för reflektion…”
Och reflektion är bra. Men aktion är bättre. Vi kan inte stå maktlösa och se på hur dåligt våra folkvalda har hanterat, och fortsätter hantera, försvars- och beredskapsfrågor. Senast är Nya Moderaterna och deras affisch som helt saknar självinsikt. Var är Anders Björck?
Till sist vill jag tacka alla Er som gjort en fantastisk insats för att bekämpa skogsbranden i Västmanland.
Hej, vad trevligt att just du har hittat till bloggen. Läs gärna introduktionen Om Swedish Prepper och läs sedan igenom följande utvalda blogginlägg för att få mer kunskap om hur samhället ser ut, och vad du kan göra för att själv aktivt arbeta för den egen beredskap
