Beväpnad med pepparspray och första hälpen?

Ambulanssjuksköterska Skåne

Foto: Christiaan Dirkesen / Region Skåne

Under sommaren är det många personer som skulle gynnats av att ha haft möjligheten att bära legala vapen. Nu talar jag inte om handeldvapen som pistoler, utan om det som på engelska faller under kategorin non-lethal weapons, alltså vapen som skadar men inte dödar. Skulle attackerna mot kvinnor, och dom fullbordade våldtäkterna varit färre om man hade haft möjligheten att bära pepparspray och elchockvapen?

När antalet poliser i yttre tjänst blir allt färre så blir konsekvensen att vi får vänta allt längre. Framför allt under sommaren när Polismyndigheten precis som övriga Sverige haft en lägre bemanning till följd av semester. Samtidigt blir brotten allt grövre och både polis och övrig blåljuspersonal får vara beredda på stenkastning och glåpord.

Vi vet att både Räddningstjänsten och ambulanssjukvårdare har blivit bemötta med stenkastning, men också att deras uppgift förhindrats av vanliga människor som hindrat dom från att komma nära patienter, antingen på grund av att åskådarna valt att filma händelsen, eller för att dom helt enkelt är kraftigt underbegåvade.

Senast idag blev en ambulanssjukvårdare misshandlad av en patient, som enligt uppgifter skall ha varit påverkad av alkohol eller droger. Troligtvis händer det ofta att ambulanspersonal möter människor som har aggressiva tendenser, men man bör ändå ha en viss respekt för personer som faktiskt vill hjälpa en. Oavsett hur påverkad man är.

”Vi ber aktivt om hjälp om information från människor om vad de ser och finns själva mer synliga på platser där bilbränderna skett. Av de boende i dessa stadsdelar vill ju 99 procent ha lugn och ro. De som anlägger bränderna jobbar i mörker och polisen kan inte vara på plats på varenda meter. Redan nu ser vi att folk vill hjälpa till men hittills har det ännu inte lett till att vi har någon formellt misstänkt för bränderna. Vi tror det handlar om unga män som drar omkring”, säger Ewa-Gun Westford presstalesman vid Polisen vid region Syd, till TT.

Nu kanske Ewa-Gun Westford inte direkt uppmanar Malmöborna att starta medborgargarden, även om man kan tolka det så. Personligen skulle jag dra mig för att gå ut efter mörkrets inbrott i områden där man dom senaste veckorna har eldat upp bilar, man vet aldrig hur man blir bemött vid en eventuell konfrontation. Och mina kunskaper i Krav Maga är obefintliga, och jag bär varken batong eller tandskydd i min väska.

Något jag däremot funderar över att bära med mig är ett första hjälpen-kit. Inte en stor sjukvårdsväska eller kudde, men något som inte tar för stor plats och ryms i en mindre ryggsäck. När jag ställde fråga på Twitter där jag frågade vad folk tog med sig fick jag förutom huvudvärkstabletter och plåster också svar innehållande allt från HLR-mask och handskar till tryckförband och tourniquet, engelska för ett avsnörande förband.

Så frågan är vad jag bör utvidga mitt kit med. Räcker det att komplettera ett standardiserat kit från Clas Ohlson med en blodstoppare, finns det något bättre kit som Cederroths Mini, eller bör jag skräddarsy mitt eget, och i vilken förpackning då? Jag har sett att vissa ordningsvakter och väktare har första hjälpen-kit i sitt bälte. Vad finns i dessa?

För fyra år sedan, helvete vad åren går, gick jag en HLR-kurs där jag fick lära mig hur man utför hjärt- lungräddning samt använder en hjärtstartare. Efter utbildningen fick jag behålla den upplåsbara dockan MiniAnne och den DVD-film vi övade med. Men i ärlighetens namn har jag inte öppnad paketet sedan den dagen.

På min arbetsplats har vi idag en hjärtstartare, den hänger lätt tillgänglig och den kommer med inspelade instruktioner som beskriver vad man skall göra. Men jag tror att vi alla skulle behöva gå en kurs i hjärt- lungräddning. Det är tveksamt om någon av mina arbetskamrater har någon erfarenhet alls av HLR, eller om jag är den ende som vet hur man öppnar luftvägarna och hur länge och i vilken takt man gör hjärtkompressioner. För den som aldrig har gått en kurs tycker jag ni skall gå en sådan. Antingen via någon förening, arbetsplatsen eller privat. Det är en kunskap som räddar liv.

Avslutningsvis vill jag säga, att oavsett vilken inställning man har till nödvärnsrätten, om den skall utvidgas eller redan idag är bra formulerad, har alla möjligheten, rätten och skyldigheten att hjälpa medmänniskor, eller sig själva, som är sjuka eller skadat sig. Det kan handla om trafikolyckor, drunkningsolyckor, köksknivar eller stroke. Det viktigaste är att man kontaktar SOS Alarm vid livshotande situationer och att påbörja eventuell livräddning direkt. Om du själv saknar kunskap kan du fråga vad du kan hjälpa till med. Försök annars att hålla distans till den skadade, och kanske hjälpa ambulanspersonalen att få arbetsro genom att ställa dig framför ”publiken”.

Medborgargarde i framtidens Sverige?

Medborgargarde är ett ord vi använder ytterst sällan, och då nästan enbart för länder där det förekommer oroligheter och man vill skydda sitt kvarter. Men det är på väg att ändras i takt med människors känsla av otrygghet växer. Vi har redan sett organiserade nationalister som patrullerar gatorna, och troligtvis är majoriteten nationalister, men frågan är vad som händer när polisens resurser utarmas. Kommer en mer aktiv grannsamverkan och nattvandrare bli en allt vanligare syn i Sverige?

Traditionell nattvandring där föräldrar, och övriga vuxna, i reflexvästar som rör sig ute i grupper kvälls- och nattetid är redan idag en vanlig syn i vissa områden, men nattvandrarnas syfte är i huvudsak att skapa en lugnare miljö, inte självutnämnda ordningsvakter. Men om vi ser en tendens till att människor faktiskt tar lagen i egna händer och bildar medborgargarden som i praktiken är privata vaktstyrkor, även om man inte har laglig tillåtelse att bära vapen, inklusive batonger, är det en mycket tragisk samhällsutveckling som tyder på att något är allvarligt fel.

Under dom senaste åren har vi sett en ökad nyhetsrapportering med rubriker om sexuella övergrepp, misshandel, skottlossning och mord. Även om BRÅ, vars anställda för övrigt borde sluta planka i kollektivtrafiken, menar att mängden brott faktiskt inte ökat vet vi att dom åtminstone blivit grövre. Utvecklingen med attacker mot blåljuspersonal är direkt livshotande eftersom brandmän och ambulanser vägrar åka in i områden utan kravallutrustad polis. Är det ett sådant samhälle vi kommer att få vänja oss vid?

Jag kan förstå den maktlöshet människor känner när antalet poliser minskar, framför allt under sommarhalvåret, rättegångar tar lång tid och straffpåföljden för vålds- och sexualbrott är synnerligen låga. Samtidigt har vi en riksdag som har tagit semester, bokstavligt talat sommarlov, och ett Europeisk Union som är i gungning. Att folkets representanter samtidigt väljer att skärpa lagarna mot laglydiga personer och begränsa deras friheter i stället för att agera mot buset är direkt skrämmande.

I stadsdelen Husie i Malmö har man delat ut flygblad till 000 boende och initiativtagarna uppmanar boende att delta i ett möte som kommer att hållas i Bäckagårdsskolan i dag fredag. Enligt Sydsvenskan har boende i området känner en ökad otrygghet. Man skriver i flygbladet att ”Polisen är för låst av sin värdegrund för att hjälpa oss.” Om man ifrågasätter polisens värdegrund låter det i mina öron som att man har en tveksam politisk åsikt.

Men återigen är frågan hur seriös det så kallade ”medborgargardet”, som tidningen Sydsvenskan beskriver det, är. Att områdets pensionärer åker runt kvarteret i en Volvo och äter kanelbullar för att öka tryggheten är inget fel. Om man däremot är mer seriös med radiosamband och ett flertal personer som patrullerar gatorna nattetid måste samhällets lagstiftare, och ansvariga på myndighets- och kommunal nivå, börja fundera.

Vad anser ni? Är Sverige på väg åt helt fel håll där man inom en snar framtid tvingas skydda sig själv när polisen är på semester, eller är det kvällstidningsjournalistiken som gett oss hjärnspöken.