Lyssna på relästationer med Baofeng UV-5R

Det har gått ett par dagar sedan jag först packade upp mina två Bafoeng UV-5RE plus som jag beställt från Kina. Baofeng UV5-R är en kommunikationsradio som finns i flera olika modeller med olika utseende och varierande firmware. Radion kan sända på både VHF och UHF från 136-174 MHz samt 400-520 MHz, samt även ta emot radiosändningar på FM 65-108 MHz, så det går alldeles utmärkt att lyssna på Radiosporten vid strömavbrott.

Värt att notera är att jag inte är en certifierad radioamatör och därför håller mig till att sända på dom lagliga jaktkanalerna på jaktradio 155 MHz, inklusive 156.000 Mhz, samt SRBR på 444 MHz om uteffekten sänks från 5 W till 1 W. Eftersom radion dels har en avtagbar antenn och högre uteffekt än 0.5 W får den inte enligt lag användas för kommunikation på PMR 446 MHz. Men i första hand använder jag radion för att lyssna på andra människor.

Förutom att ha programmerat in PMR 446, Jaktradio 155 Mhz och SRBR 444 MHz har jag även lagt in marin VHF och relästationer i mitt område. En relästation, repeater på engelska, återutsänder meddelandet och förlänger räckvidden på konversationen. För att underlätta programmeringen använde jag mig av en USB-kabel och mjukvaran Chirp, även om just den programmeringskabeln jag köpte kom med en egenutvecklad programvara.

Vad jag förstår är det många som anser att man bör byta ut antennen eftersom en bättre antenn skall förlänga räckvidden. Själv har jag ännu inte investerat i en bättre antenn, men jag har märkt av en del störningar, framför allt vid datorn, och det har varit svårt att höra någonting alls. Efter att jag programmerade in ett par olika relästationer har jag hör CW, alltså morsekommunikation, och ett par korta diskussioner. Också på Marin VHF 24 har jag kunnat höra både kustväder och sjösäkerhetsinformation, men bara med radion två meter upp i luften nära garderoben eller på spisen ovanför köksfläkten.

Baofeng UV5-R, oavsett vilken version, kostar en bråkdel av vad många mer professionella handhållna radioenheter från företag som iCOM, Yaesu och Motorola gör. Priset för direktimport från Kina är omkring 300 kronor, inklusive bordsladdare och en öronsnäcka. Att dom är billiga är en av orsakerna till att jag köpt dom. Visserligen kan kvaliteten vara därefter, men vilka produkter idag har inte tillverkats av asiater?

Som jag tidigare skrev är jag inte certifierad sändaramatör, och har inget intresse av att komma i kontakt med så många människor som möjligt världen över för att byta QSL-kort. Samtidigt vet vi att radioamatörer är en del av samhällets krisberedskap, dom är vana att kunna kommunicera med hela världen, oavsett tid på dygnet utan att vara beroende av att mobilmasterna fungerar, och utrustningen kan enkelt drivas på 12-volt, i bilen eller med solpaneler, vindkraft eller ett bränsledrivet reservkraftverk. Därför kan handhållen, eller fast monterad, radioutrustning vara ett alternativ för alla. Framför allt 27 MHz, även känd som PR- eller CB-radio, vilken är licensfri och fungerar längre sträckor.

Har du som läser detta några funderingar kring amatörradio, jaktradio eller vilka frekvenser man får använda utan att vara radioamatör? Eller kanske du är certifierad och aktiv medlem i en klubb för radioamatörer, eller till och med Frivilliga Radioorganisationen och kan rekommendera och hjälpa med frågor från nybörjare. Oavsett, skriv gärna en kommentar här eller på sociala medier.

Mer krisberedskap i sociala medier

Sedan Erik Lagersten år 2015 tillträdde som Kommunikationsdirektör för Västra Götalandsregionen och lämnade posten som Informationsdirektör på Försvarsmakten är jag osäker på om man faktiskt har rekryterat en ersättare till posten. Försvarsmakten är idag mer öppen och transparent än för några år sedan, och tydligen har Marcela Sylvander efterträtt Lagersten, men har inte en lika personlig, om än professionell, relation till allmänheten genom sociala medier som företrädaren.

Sociala medier tror jag är en förutsättning idag när företag och organisationer vill öka förståelsen för arbetsuppgifterna, och bredda rekryteringsgrunden. Många organisationer saknar fortfarande en närvaro på sociala medier, troligtvis på grund av ett bristande intresse från medlemmarna. Men jämför man Sjöräddningssällskapets sida på Facebook, en plattform som för övrigt allt färre unga använder aktivt, är den betydligt mer uppdaterad med intressant innehåll än exempelvis Frivilliga Resursgruppen (FRG) och Frivilliga Radioorganisationen (FRO). Den sistnämnda har en publik grupp för organisationens medlemmar, och används mer för intern kommunikation än samhällsinformation.

Just FRO marknadsför sig själva med slogan ”Radio, tele och data i samhällets tjänst”, och har dels sambandsservice där man arbetar tillsammans med föreningar och organisationer vid idrottstävlingar och stora arrangemang. Men man utbildar också sambandspersonal till hemvärnet och arbetar med att utbilda och förstärka sambandsresurser vid större olyckor, skogsbränder och övriga kriser. Men utöver en intern grupp på Facebook och en informationsvideo på sin webbplats är det svårt att veta vad dom faktiskt gör.

Jag förstår att många organisationer som arbetar med samhällets krisberedskap behöver hålla en viss nivå av operationssekretess. Men precis som för Försvarsmakten så kan andra organisationer välja vissa bitar att dela med allmänheten.

Frivilliga Resursgruppen (FRG), vilket är en del av Civilförsvarsförbundet, är en annan organisation som man ofta ser vid större arrangemang, exempelvis med sin samlingsplats för bortsprungna barn, Hitta-Vilse tältet. Man var också med vid skogsbranden i Västmanland 2014. FRG gör alltså väldigt mycket, men vad exakt dom gör måste man fråga, även om dom tidigare varit mer aktiva i sociala medier än vad dom är idag.

Närvaron i sociala medier behöver inte vara komplicerad. Man behöver inte hyra utrustning för tiotusentals kronor, det räcker men en modern mobiltelefon och konton på YouTube, Instagram, Twitter och Facebook. Medlemmarna i dom olika lokala organisationerna kan turas om att ansvara för Instagram, vilket många företag och andra organisationer arbetar med idag, där man utifrån schemalagda aktiviteter kan dela med sig.

Att posta videoklipp på YouTube kräver inte avancerad utrustning, det går precis lika bra med en mobiltelefon eller en surfplatta. Man kan till och med redigera videoklippen direkt i mobilen med exempelvis iMovie. Även om jag själv föredrar ett program på datorn. Att skapa en enkel vlogg behöver inte vara svårt. Tittar vi på Sveriges mest kända vloggare och jämför man deras första videoklipp mot dom dagsfärska förstår vem som helst att alla är barn i början.

Om du som läser detta inlägg är aktiv medlem i Sjöräddningssällskapet, Frivilliga Radioorganisationen, Frivilliga Resursgruppen eller någon annan organisation vill jag uppmana dig att lyfta frågan i din lokala organisation. Sverige behöver fler människor som arbetar för krisberedskapen, och jag tillsammans med andra svenskar vill veta mer om vad ni har för uppgifter. Så när kommer första vloggen från orienteringstävlingen, och när postar du första bilden på det officiella Instagramkontot?