Är två dygn utan wifi orimligt?

På Twitter hittade jag en diskussion mellan en kvinna och Com Hem där kvinnan uppenbarligen har varit utan fungerande fast telefoni, bredband och TV i två dagar. Kundservice antydde att avbrottet är orsakat till följd av strömavbrott. Att teknisk utrustning går sönder vid åskoväder är inte ovanligt.

Vad jag reagerade på var att kvinnan menade att ett strömavbrott inte pågår i två dygn, att det är orimligt lång tid. Som ni vet rekommenderas vi att ha en beredskap för minst 72 timmar, även om det är en relativt kort tidshorisont. Två dygn är 48 timmar, och ligger alltså inom den, förvisso ej lagstadgade, rekommenderade tiden.

Nu är det sommar vilket betyder att den som inte arbetar, utan har semester, ofta befinner sig i sommarstugan, på stranden, i båten eller läser en skönlitterär bok. Andelen personer som därför direkt drabbas är förhållandevis liten. Vid ett strömavbrott som drabbar bostaden sommartid är den främsta negativa effekten att fläktarna inte fungerar och att luftkonditioneringen är avstängd. Förvisso riskerar innehållet i kylskåpet och frysen att tina, men mat kan ändå tillredas i närmsta grill.

Vintertid är däremot ett större problem eftersom man då riskerar att bli nedkyld eftersom många hem i dag värms upp direkt eller indirekt med el. Fördelen vintertid är att man kan ställa ut kylvarorna i snön utomhus.

Att ett strömavbrott, eller driftstörningar i annan utrustning, pågår under två dygn kan man tycka är orimligt. Men för den som bor utanför stadskärnan och har luftburna ledningar är det vardag. Åtminstone under hösten, vintern och våren då stormar och snöoväder kan slå ut strömmen. Då kan man inte sitta och gnälla för att internet inte fungerar, eller att elspisen inte startar. Då är det viktigt att ha beredskap och en plan för att kunna lyssna på lokalradion och laga maten på grillen eller stormköket.

Frågan är vad som händer med människor som klagar vid minsta lilla strömavbrott när avbrottet pågått i tre dygn och såväl den lokala matbutiken som det stora varuhuset inte längre kan kyla ned färskvaror och hyllorna gapar tomma. Vem vill då lyssna på deras gnällande? Jag tar ansvar för mig, vem tar ansvar för dig?