Många personer jag möter ironiserar över den tidigare Finansministern Anne Wibbles uttalande om att alla svenskar borde ha en årslön på banken. Dom menar att det är en utopi, ett mål som inte går att uppnå för en vanlig Svensson.
Alla kanske inte behöver en årslön på banken, även om det inte skadar. Däremot är det viktigt att ha marginaler, tillräckligt mycket pengar på banken, eller i madrassen, för att kunna klara sig ett par månader utan annan inkomst.
Att a-kassa, sjukersättning och lönegaranti kommer att fungera felfritt vid arbetslöshet, sjukdom eller att företaget går i konkurs. Det är utopi. Vi vet alla vad som hände med dom som arbetade på SAAB. Många hade möjlighet att ta tillfälliga lån för att klara sin vardagsekonomi. Det är ingenting någon människa vill göra.
Givetvis går det inte att spara ihop en årslön under ett år. Det handlar om ett långsiktigt sparande och investeringar för att både täcka eventuell värdeminskning, samt bygga på sparandet.
Hur mycket sparar du egentligen? Har du en privat pensionsförsäkring? Har du ett buffertsparande och en kontantbuffert?
Att det är svårt att spara pengar gäller givetvis för många. Men när man kartlägger utgifterna så syns alla, som du trodde var, små kostnader. Snus, cigaretter, krogrundor och lakritssnören. Över en period på 12 månader blir det ett par hundralappar.
Hur har du tänkt dra ned på dina utgifter för att öka ditt sparande?
