Min nya Dymo Letratag label maker

Igår valde jag att köpa en märkmaskin, en Dymo Letratag, till överkomligt pris. Den som jag haft tillgång till tidigare fungerar dålig, den är nästan 15 år gammal och displayen har delvis slutat fungera av någon anledning.

Det är inte den mest avancerade modellen, men den är mer avancerad än den jag använde tidigare. Huvudsaken är att man kan läsa texten och att den fungerar. Något jag märkt är att den tyvärr har stora marginaler på sidorna vilket faktiskt gör att märktejpen kommer att ta slut fortare.

Som jag skrivit tidigare fungerar maskeringstejp och filtpenna i stort sett lika bra, men det är inte lika snyggt. Jag kommer fortsätta att använda maskeringstejp, men främst för temporär märkning. Min nya label maker kommer att användas sporadiskt för att märka upp saker med mitt namn, men också lådor och hyllor med vad som ska förvaras där. Jag såg att man också kan märka kläder med speciella märkband för textilier. Kanske vore något att testa?

Vad brukar du märka upp för något med din label maker? Har du endast använt den för att skriva ut texten Ingen reklam tack! på brevlådan eller har du märkt upp var tallrikarna ska stå i köksskåpet? Skriv gärna en kommentar med förslag på vad jag kan använda min nya leksak till.

Märk upp dina kablar med maskeringstejp

För oss som samlar på saker kan det ibland vara en god idé att sätta en etikett på vad vi har. Dels för att vi enkelt kan kategorisera det i en databas, Excel eller på ett pappersark. Men också för att man enkelt ska kunna identifiera vad det är för något, vem den tillhör, och vad den används till.

Den mer exklusiva metoden för att skapa sådana etiketter är att använda en handhållen märkmaskin, ”label maker”, med självhäftande plasttejp. En både billigare och enklare metod är penna och maskeringstejp. Givetvis är det inte lika snyggt, men det fyller sin funktion.

Jag använder själv denna metod främst för min lunchlåda och för alla kablar som ligger och skräpar hemma och som jag tar med mig. Om kontakten är tillräckligt platt och stor sätter jag en etikett och skriver vad kabeln används till. Är kontakten för liten, eller om det endast är en lös sladd, gör jag istället en ”flagga” som jag skriver på. Nu vet jag att det faktiskt är min sladd och att den används för att ladda en röd kompaktkamera.

En ytterligare fördel är att man enkelt kan se vad det är för någon kabel som sitter i vägguttaget, om man kan dra ur den eller om något viktigt kommer att stängas av. Då slipper man dels leta upp vad kontakten går till, eller orsaka svordomar när man råkar stänga av bredbandsroutern.

Använder Du denna metod, eller någon annan, för uppmärkning av kablar hemma? Har du några tips på vad som kan märkas och hur Du gör?