Det räcker nu! Det är dags att agera!

Händelsen på en skola i Trollhättan där en ung man tog livet av flera personer är djupt tragisk. Mediernas rapportering om skolmassakern är inte mycket bättre den när man väljer att skriva information om mördaren som är helt irrelevant, exempelvis personens musiksmak. Jag trodde vi hade kommit längre än motorsågsmassakern och Siewert Öholms utspel om hårdrocken 1982. Men det har vi alltså inte.

Sveriges Television är absolut inte bättre och vi kunde under torsdagen se minderåriga kommentera händelsen i nyheterna och hur chockade ungdomar från Trollhättan deltog på länk i direktsändningen av SVT Debatt. Ett program som istället för att diskutera dom senaste årens oroväckande våldsamma utveckling ställde frågor kring huruvida metalldetektorer och väktare är framtiden för den svenska skolan. Att Debatt är SVT:s sämsta program vet vi redan, men det där var helt åt helvete.

I Ronneby väljer mataffären Willys att köpa in skyddsvästar till sina anställda eftersom våldet vid butiksrån blivit allt grövre. Det här fungerar inte längre. Vi måste ta ansvar för vår framtida samhällsutveckling. Sverige ska inte vara ett land där butiksanställda bär skyddsväst och sjukhuspersonal och busschaufförer tvingas använda personlarm. Är det verkligen det samhälle vi vill leva i?

Dom senaste veckorna har flertalet asylboenden, och planerade sådana, blivit utsatta för brandattentat. Mordbrand. Nej, det kommer inte att lösa problemen med migrationspolitiken eller situationen, Kriget, i Syrien, Afghanistan, Irak och övriga länder. Det kommer kosta mig som skattebetalare mer pengar och förvärra problemen i Sverige.

Alla ni föräldrar måste ta ett allvarligt snack med era barn, sätta gränser och lära dom rätt och fel. Nej, ni behöver inte lära dom Guds 10 bud som gavs till Mose på berget Sinai, men det är ni som är ytterst ansvariga för att uppfostra era barn. Vi lever inte i ett marxistiskt samhälle där kärnfamiljen har upplösts och ansvaret för barnen flyttats över från föräldrarna till samhället. Även om svenskarna över lag verkar tro det.

Vidare måste vi förstå att polisen inte har tid att punktmarkera varken asylboenden, skolor eller ens bostadsområden i Malmö, Göteborg och andra platser runt om i Sverige där det dagligen uppstår konflikter som leder till sticksår, skottlossning och granatattacker. Polisen hade under sommaren en väldigt låg bemanning på flera platser och yrket är oerhört otacksamt många gånger. En fråga är hur polisen kommer att lösa sin framtida bemanning och vad dom ska göra för att administrationen för enskilda poliser ska minska.

Sverige måste också ha gränskontroller, av beväpnade tullare, för att kontrollera vilka personer som befinner sig i landet samt hindra införsel av vapen, knark och annat som vi vill reglera tillgången på. Det handlar alltså inte om att hindra den fria rörligheten inom EU, utan enbart om att kontrollera om man har rätt att besöka landet.

Det är dags att sluta käbbla och gemensamt ta ansvar för Sverige. Från regeringen, myndigheter, kommuner ända ned till individnivå. Vi är ett land som behöver stabilitet, inte fler problem som ytterligare kommer att öka medborgarnas missnöje. Det här funkar inte längre! Agera nu!

Vem bygger upp Syrien efter krigsslutet?

Dom flesta av oss som växt upp i Sverige har aldrig upplevt ett krig. Landet har under en lång tid varit förskonad från krig, till skillnad från många av våra grannländer. Efter krigsslutet 1945 var Sverige ett av få länder i Europa som kunde växla upp produktionen och exporten, något som få länder klarade av då både städer och industrier var sönderbombade och man var tvungen att främst fokusera på det.

Av kriget i Mellersta Östern märker vi nu av ett ökat tryck i Europa då allt fler valt att fly från dom krigsdrabbade länderna. Det pratas mycket om hur flyktingarna ska få plats. Migrationsverket i Sverige och kommunerna runt om i landet är extremt hårt belastade, man jobbar hårt för att finna sovplats och familjehem åt familjer och ensamkommande ungdomar.

På grund av trycket tar det även längre tid än tre månader för Migrationsverket att handlägga alla ärenden, något som får konsekvenser då den som är asylsökande inte har samma rätt att söka arbete eller gå en utbildning. Dom asylsökande som fått uppehållstillstånd och genomgått en utbildning behöver givetvis även ett arbete. Många är lågutbildade, men det finns också en del som har högskoleexamen och många företag som har haft svårt att hitta rätt kompetens kan nu finna duktiga ingenjörer.

Frågan är vad som händer efter krigsslutet. Även om det kommer ta lång tid så får vi förhoppningsvis se ett slut på oroligheterna i Mellersta Östern någon gång. Då behöver dom bygga upp infrastruktur, utbildning, sjukvård och allt som krävs för ett modernt samhälle. Problemet är då att många högutbildade har lämnat landet och kanske rotat sig i Sverige och andra Europeiska länder. Mycket av den kompetens som tidigare fanns har försvunnit. Eftersom det är många asylsökande barnfamiljer och ensamkommande ungdomar så har det även uppstått en generationsklyfta i Syrien och dom andra krigsdrabbade länderna. Frågan är hur många som vill rycka upp sina barn ur skolan och lämna ett land med fungerande infrastruktur och sjukvård för att återvända till ett totalt sönderbombat land som behöver återuppbyggas från grunden.

Även om det mullrar bakom knuten får vi hoppas att Sverige fortsatt kommer att vara förskonat från krig under många år framöver. Men vad skulle hända med landet om vi som har möjlighet väljer att fly. Vad skulle hända med dom stora företag som idag har sina huvudkontor och storskalig produktion i Sverige? Vid ett krigsslut, hur många skulle då välja att återvända hem för att försöka bygga upp det som en gång var? Kommer Sverige i så fall kunna vara det utvecklade land vi är idag med det välfärdssystem vi är vana vid? Det är en tanke som vi förhoppningsvis aldrig behöver uppleva.

Frågan är hur man själv skulle göra. Skulle jag bli inkallad för krigstjänstgöring? Försöka fly? Skulle jag då välja att flytta tillbaka till Sverige?