Beväpnad med pepparspray och första hälpen?

Ambulanssjuksköterska Skåne

Foto: Christiaan Dirkesen / Region Skåne

Under sommaren är det många personer som skulle gynnats av att ha haft möjligheten att bära legala vapen. Nu talar jag inte om handeldvapen som pistoler, utan om det som på engelska faller under kategorin non-lethal weapons, alltså vapen som skadar men inte dödar. Skulle attackerna mot kvinnor, och dom fullbordade våldtäkterna varit färre om man hade haft möjligheten att bära pepparspray och elchockvapen?

När antalet poliser i yttre tjänst blir allt färre så blir konsekvensen att vi får vänta allt längre. Framför allt under sommaren när Polismyndigheten precis som övriga Sverige haft en lägre bemanning till följd av semester. Samtidigt blir brotten allt grövre och både polis och övrig blåljuspersonal får vara beredda på stenkastning och glåpord.

Vi vet att både Räddningstjänsten och ambulanssjukvårdare har blivit bemötta med stenkastning, men också att deras uppgift förhindrats av vanliga människor som hindrat dom från att komma nära patienter, antingen på grund av att åskådarna valt att filma händelsen, eller för att dom helt enkelt är kraftigt underbegåvade.

Senast idag blev en ambulanssjukvårdare misshandlad av en patient, som enligt uppgifter skall ha varit påverkad av alkohol eller droger. Troligtvis händer det ofta att ambulanspersonal möter människor som har aggressiva tendenser, men man bör ändå ha en viss respekt för personer som faktiskt vill hjälpa en. Oavsett hur påverkad man är.

”Vi ber aktivt om hjälp om information från människor om vad de ser och finns själva mer synliga på platser där bilbränderna skett. Av de boende i dessa stadsdelar vill ju 99 procent ha lugn och ro. De som anlägger bränderna jobbar i mörker och polisen kan inte vara på plats på varenda meter. Redan nu ser vi att folk vill hjälpa till men hittills har det ännu inte lett till att vi har någon formellt misstänkt för bränderna. Vi tror det handlar om unga män som drar omkring”, säger Ewa-Gun Westford presstalesman vid Polisen vid region Syd, till TT.

Nu kanske Ewa-Gun Westford inte direkt uppmanar Malmöborna att starta medborgargarden, även om man kan tolka det så. Personligen skulle jag dra mig för att gå ut efter mörkrets inbrott i områden där man dom senaste veckorna har eldat upp bilar, man vet aldrig hur man blir bemött vid en eventuell konfrontation. Och mina kunskaper i Krav Maga är obefintliga, och jag bär varken batong eller tandskydd i min väska.

Något jag däremot funderar över att bära med mig är ett första hjälpen-kit. Inte en stor sjukvårdsväska eller kudde, men något som inte tar för stor plats och ryms i en mindre ryggsäck. När jag ställde fråga på Twitter där jag frågade vad folk tog med sig fick jag förutom huvudvärkstabletter och plåster också svar innehållande allt från HLR-mask och handskar till tryckförband och tourniquet, engelska för ett avsnörande förband.

Så frågan är vad jag bör utvidga mitt kit med. Räcker det att komplettera ett standardiserat kit från Clas Ohlson med en blodstoppare, finns det något bättre kit som Cederroths Mini, eller bör jag skräddarsy mitt eget, och i vilken förpackning då? Jag har sett att vissa ordningsvakter och väktare har första hjälpen-kit i sitt bälte. Vad finns i dessa?

För fyra år sedan, helvete vad åren går, gick jag en HLR-kurs där jag fick lära mig hur man utför hjärt- lungräddning samt använder en hjärtstartare. Efter utbildningen fick jag behålla den upplåsbara dockan MiniAnne och den DVD-film vi övade med. Men i ärlighetens namn har jag inte öppnad paketet sedan den dagen.

På min arbetsplats har vi idag en hjärtstartare, den hänger lätt tillgänglig och den kommer med inspelade instruktioner som beskriver vad man skall göra. Men jag tror att vi alla skulle behöva gå en kurs i hjärt- lungräddning. Det är tveksamt om någon av mina arbetskamrater har någon erfarenhet alls av HLR, eller om jag är den ende som vet hur man öppnar luftvägarna och hur länge och i vilken takt man gör hjärtkompressioner. För den som aldrig har gått en kurs tycker jag ni skall gå en sådan. Antingen via någon förening, arbetsplatsen eller privat. Det är en kunskap som räddar liv.

Avslutningsvis vill jag säga, att oavsett vilken inställning man har till nödvärnsrätten, om den skall utvidgas eller redan idag är bra formulerad, har alla möjligheten, rätten och skyldigheten att hjälpa medmänniskor, eller sig själva, som är sjuka eller skadat sig. Det kan handla om trafikolyckor, drunkningsolyckor, köksknivar eller stroke. Det viktigaste är att man kontaktar SOS Alarm vid livshotande situationer och att påbörja eventuell livräddning direkt. Om du själv saknar kunskap kan du fråga vad du kan hjälpa till med. Försök annars att hålla distans till den skadade, och kanske hjälpa ambulanspersonalen att få arbetsro genom att ställa dig framför ”publiken”.

Vem tände eld på soptunnan?

Vem är det som grillar? Tidigare idag blev jag vittne till att det rök ur en papperskorg, jag tittade ned och såg brinnande pappersbitar och en kvinna som stod vid sidan om hade kontaktat Räddningstjänsten som tvingades rycka ut för att släcka elden.

Vad är det för fel på folk? Skadegörelse som krossade rutor, klotter och uppbrända papperskorgar är något vi tvingats vänja oss vid. Något vi över huvud taget inte ska vänja oss vid.

Några av er som läser detta blogginlägg kommer att påpeka att ungdomar saknar sysselsättning, att det behövs fler fritidsgårdar och aktiviteter för att motverka att ungdomar ägnar sig åt skadegörelse.

Jag har aldrig någonsin gått till en fritidsgård, jag har inte klottrat, luntat (tänt eld på gräsmattor. Göteborsk slang.), eller slagit sönder fönsterrutor som kostar tusentals kronor för skattebetalare, företagare och försäkringsbolag.

Visst ungdomar kanske behöver sysselsättning utöver skolan och hemläxor. Men förr sparkade vi boll, cyklade, lekte kurragömma och andra lekar. Vi spelade till och med datorspel, trots att tillgången på internet var nästintill obefintlig. Givetvis fanns det skadegörelse förr också, men mängden spontana gruppaktiviteter verkar ha minskat avsevärt till förmån för snapchat eller vad nu ungdomar gör på dagarna.

Arvidsjaur ersätter inte 30 år gammal brandbil

Bild på brandbil i Nora, Örebro

Foto: Kjell Eriksson / CC BY-NC-ND

Räddningskåren i Arvidsjaur har en snart 30 år gammal brandbil till sitt förfogande. Enligt kommunen är det en för dyr investering att köpa en ny, eller ens en bättre begagnad.

Oavsett var i landet man bor vill man kunna vara trygg med att Räddningstjänstens fordon är anpassade med en modern standard, med säkerhetsbälten och uppdaterade släcksystem och där man som brandman inte behöver oroa sig för att inte komma fram vid en uttryckning på grund av tre decennier av slitage, även om man underhåller den för 90 000 kr per år.

Man kan fundera lite över politiker och hur snålheten bedrar visheten. Framför allt när det kommer till så viktiga saker som sjukvård, räddningstjänst och rikets försvar.

Var ligger brandstationen?

Igår kväll sändes ett Viktigt Meddelande till Allmänheten i Ljusdals kommun ut via, bland annat, sociala medier. De uppmanades att ta sig till den lokala brandstationen om de hade problem att nå larmnummer 112, eftersom den fasta och mobila telefonin var utslagen.

Ironin i att man via sociala medier går ut med informationen om att mobiltelefonin är utslagen och uppmanar dem besöka Ljusdal.se är slående. Sedan började jag tänka… hur många vet var den lokala brandstationen ligger? Idag förlitar vi oss mer på teknik, och Fjällräddningen gick under sommaren ut med information att man också ska ha karta och kompass i ryggsäcken när man fjällvandrar.

Om telefonin i Ljusdal ligger nere så kan man inte heller använda Google Maps, eller liknande tjänst, för att ta reda på var brandstationen finns. Få har en områdeskarta hemma, det finns väl en i telefonkatalogen man  har slängt? Bör inte varje bostadsområde ha en karta där brandstationen står utmarkerad? Vad tror ni, är det ett bra förslag?

 

Jävlar, det brinner!

Reflektion av räddningstjänstens blå varningsljus mötte mig när jag såg ut genom sovrumsfönstret för att se om mitt luktsinne svek mig, eller om någon faktiskt grillade korv klockan två på natten. Nej, det är inte början på min debutroman utan vad som utspelade sig under natten utanför mitt hem. På andra sidan lägenheten kunde jag se ett halvt dussin ambulanser och ett par brandbilar med en tankbil. Ni nattugglor som följer mig på Twitter kunde i realtid se hur de boende evakuerades och en man fördes till sjukhus. Tre stationer uppges ha deltagit i räddningsarbetet.

Själv kunde jag inte se branden genom fönstret, men den kraftiga röken spred sig över området. Hela sovrummet och mina kläder luktar som jag suttit runt en lägereld, spelat gitarr och grillat korv.  För sent förstod jag att det kunde vara en bra idé att stänga vädringsventilen ovanför fönstret, som jag senare tvingades öppna för att få in frisk luft.

Jag vill än en gång uppmana alla läsare att testa era brandvarnare, det är en billig livförsäkring, inte ett störningsmoment när ni lagar mat.

Till sist vill jag ge tiotusen röda rosor till den som larmade, räddningstjänst, ambulans och polis. Tack för att ni finns, ni gör en stor insats, släcker bränder och räddar liv.

Sida 1 av 212