Fondsparande en garanti för framtida pension?

Sparande

Sparande

Pensionssystemet är nu hårt kritiserat och vi ser kvällstidningar såväl som public service skriva spaltmeter om ämnet där snyfthistorierna avlöser varandra. Under de kommande åren kommer många, framför allt de blivande pensionärerna, att förstå vikten av att engagera sig i sin privatekonomi.

Är du född 1953 eller tidigare har du fortfarande en pension som baseras helt eller delvis på det gamla ATP-systemet, i år är det den som är född 1952 som får förmånen att gå i ålderspension vid 65 års ålder. Nästa år är den sista årskullen som får tilläggspension från det gamla systemet.

Personligen anser jag att det är viktigt att förstå vad man kan förvänta sig i pension, oavsett om det är 5-, 10-, 20-, eller 40 år fram i tiden. Det orange kuvert som Pensionsmyndigheten skickar ut varje år består endast av den allmänna pensionen med premiepension, men det är mycket troligt att din arbetsgivare betalar in till din tjänstepension. Är din arbetsplats ansluten till ett kollektivavtal får du automatiskt tjänstepension, från den dag du fyller 25 år, exempelvis Avtalspension SAF-LO för kollektivanställda inom LO.

Även 90-talisterna förväntas få en låg inkomst vid sin pension, om ca 40 år. Frågan är om pensionssystemet ser ut som idag på 2050-talet. Ingen kunde under 1970-talet ens föreställa sig hur Sverige ser ut idag år 2017.

För dig som är intresserad rekommenderar jag dig dels att gå in på minpension.se där du kan få en överblick över hela din pension.

Sedan en tid tillbaka har jag valt att avsätta drygt 10 procent av min nettolön, ett så kallat sparande, till ett Investeringssparkonto, ett konto som till skillnad från ett traditionellt Aktie- och fondkonto är ett skatteskal där hela kapitalet beskattas som en schablonintäkt, istället för krångliga K4-blanketter och hög kapitalskatt på vinster vid försäljning och utdelning.

I framtiden tror jag att det är viktigt att investera pengar, både i fysiska ädelmetaller som silver och guld, men fortsätt även i aktier, aktiefonder och övriga värdepapper. Många svenskar har redan idag ett fondsparande, frågan är hur lönsamt det faktiskt är. Kanske äts vinsten upp av höga avgifter både till bankens rådgivare (läs säljare) och deras egna fonder.

I dag är det många som rekommenderar nya investerare att sätta in pengar i indexfonder med låga avgifter eftersom avkastningen de senaste åren har varit större än aktiva, eller falska aktiva, fonder med höga avgifter. Nätbanker som Avanza och Nordnet har båda fri courtage, kostnad för att köpa och sälja aktier, upp till 50- respektive 80 000 kronor och därefter förmånligt courtage från 1 krona. De har dessutom en avgiftsfri kapitalförsäkring, något som fortfarande kostar extra på många storbanker.

En aktieindexfond som automatiskt följer ett index, exempelvis Stockholmsbörsens 30 mest omsatta företag, OMXS30, handlas utan köp- och säljkostnader, men till en fondavgift på insatt kapital. Fördelen med fonder är att man själv slipper välja ut en aktieportfölj och automatiskt får riskspridning. Man bör dessutom välja flera fonder för ytterligare diversifiering.

Historisk avkastning är inte en garanti för framtida avkastning, jag tar inget ansvar för er privatekonomi.

Hur ser ni på er privatekonomi och framför allt pensionen? Är ett privat sparande en nödvändighet både nu och i framtiden?

Vem betalar pensionerna om 40 år?

På väg till jobbet, mellan två bussar, började jag fundera på framtiden. Jag har nyligen fått upp ett intresse för långsiktigt sparande och har öppnat mitt första investeringssparkonto och tagit mina första stapplande steg som aktieägare.

Samtidigt är det många som diskuterar pensioner, och det jag kom att tänka på är att allt fler svenskar blir föräldrar senare i livet, när deras barn om 20 år tagit studenten har många högst 15 år kvar till den nuvarande pensionsåldern vid 65 år. Samtidigt har många svårt att idag ta sig in på arbetsmarknaden, många ungdomar väljer att studera på högskola och får sin första anställning när dom närmar sig 30 år, och antalet korta visstidsanställningar har ökat dom senaste åren.

Vad jag förstår bygger pensionssystemet idag på att dagens och framför allt morgondagens pensionärer är färre än andelen förvärvsarbetande skattebetalare, pensionerna betalas till viss del av framtida utdelningar.

Frågan är alltså vad som kommer att hända med pensionerna om 10, 20 och 40 år när 80-talisterna börjar växla ned och lämna arbetsmarknaden. Jag förstår att samhället kommer att se annorlunda ut om 40 år, att pensionsåldern har höjts, men frågan kvarstår. Hur kommer samhället att finansieras, vem betalar min pension?

Många uppmanas att redan i unga år se över sitt pensionssparande, men i ärlighetens namn, hur många pensionssparar direkt efter gymnasiet och var placerar arbetare och tjänstemän sitt privata pensionskapital? Ett sparkonto ger låg avkastning, och bankens aktivt förvaltade fonder har höga avgifter och hur mycket blir ett par hundralappar i månaden om 20-40 år beroende på sparhorisont?

Jag har inget privat pensionssparande och jag har inte heller gjort ett aktivt val. Vad jag förstår går soffliggarfonden AP7 Såfa relativt bra, men jag bör troligtvis engagera mig mer i placeringen och förvaltningen av min tjänstepension. Pengarna har placerats i en kollektivavtalad pensionsförsäkring av SAF-LO vilket idag är en traditionell försäkring då jag inte gjort ett aktivt val.

Personligen är jag negativt inställd till ett rent privat pensionssparande då jag inte vill låsa mitt sparkapital och riskera att jag aldrig kan använda det. Samtidigt vet jag att min ekonomiska ådra kommer att förhindra att jag spenderar pengarna på andra saker, om det inte är så att jag verkligen måste ha pengarna eller inte kommer att leva fram till pensionsåldern.

Min fråga är alltså om vi i framtiden kommer att få se fler fattiga pensionärer dom kommande åren och vad som kommer att hända med alla dom som inte har haft möjligheten att träda in på arbetsmarknaden tillräckligt tidigt. Många personer med utomeuropeisk bakgrund som befinner sig i Sverige kommer definitivt att få det svårt att överleva på sin pension, men jag tror även att många timanställda svenskar kommer att få en chock när pensionsåldern närmar sig.

Hur ser du på pension? Har du ett jobb som ger dig förutsättningar att arbeta efter pensionsåldern, eller kanske tvingas du rentav att gå i förtidspension? Väljer du att spara privat, utöver den allmänna pensionen och framför allt, betalar din arbetsgivare in tjänstepension?

Ungdomsarbetslösheten leder till kompetensbrist i framtiden

Arbetsförmedlingen SverigeEn fjärdedel av alla i åldern 15-24 år varken arbetar eller studerar på heltid, det visar en undersökning som SCB har gjort på uppdrag av Svenskt Näringsliv. Kartläggningen visar alltså att 26 procent, 320 000 ungdomar inte har en heltidstjänst eller utbildning. Var femte högskolestudent i Sverige har inte jobb ett år efter examen. Enligt Stefan Fölster kommer vi om tio till femton år ha stora kompetensluckor på en del områden.

Antalet arbetssökande under 25 år kommer att minska under nästa mandatperiod, inte nödvändigtvis beroende på ökad sysselsättning, utan helt enkelt för att den som är född 1993 då fyller 25 år och fasas ut ur ungdomsgarantin. Fölster framhåller att lägre ingångslöner, lärlingsutbildning, mer flexibelt anställningsskydd samt bättre arbetsförmedlingar. Jag kan hålla med om att vi måste reformera Arbetsförmedlingen, i dag skickar de folk i åtgärder till höger och vänster och ser till att den som är arbetssökande är tillräckligt aktiv för att få A-kassa eller aktivitetsstöd. Men frågan är om sänkta ingångslöner hjälper.

Regeringen Reinfeldt har infört åtgärder som gör att Arbetsförmedlingen (vi skattebetalare) får betala 80-85 procent av lönen, högst 890 kronor per arbetsdag. Många arbetsgivare frågar om den arbetslöse kan tänka sig att praktisera några månader i stället för provanställning. Det är inte lätt att konkurrera med gratis, fråga film- och skivindustrin.

Om arbetsgivarna vill hitta kompetent arbetskraft med arbetserfarenhet måste de i dag vända sig till utlandet, alternativt till Västtrafik, SL och taxibranschen. För 40- 50 och 60-talisterna var det inga problem att hitta arbete, arbetsgivarna anställde dig och du fick möjlighet att lära dig yrket av dem som arbetat där ett tag. Om jag var företagare och behövde anställa någon i dag, självklart skulle jag ta det billigare alternativet. Men det gör det också svårare för den som inte har rätt till nystartsjobb, anställningsstöd och också Fas3.

Som det ser ut i dag kommer vi få svårt att betala ut pensioner om vi inte får hit erfarenhet och kompetens från utlandet. Nu kommer säkerligen pensionsåldern att vara bortåt 80 år om fem decennier, så jag kommer troligtvis aldrig att gå i ålderspension, men många kommer fortfarande att pensioneras på grund av att de arbetat med ett fysiskt krävande arbete inom exempelvis byggsektorn, vården och industrin.

Som alltid kan du aldrig lita på att någon annan kommer att ge dig pengar. Du måste förstå att det är du som har ansvaret över ditt liv, trots att vi indoktrinerats av politikerna att tro att vi tillsammans är samhället och ska finansiera det. Sverige ser inte ut som på 70-talet, vi har färre industrier, mer ansträngd sjukvård och pensioner som brutto är lägre än nettolönen för den vanlige arbetaren.