”Har ni hört att Lasse har källaren full med konserver?”

Att många som identifierar sig som preppers är väldigt restriktiva med den informationen och yppar sällan ett ord om sin beredskap, det är väl känt. För den som inte är insatt kan detta verka konstigt, en snudd på paranoia, att alla skulle vara ute efter ens konservburkar. Men är det verkligen så?

Absolut. Många talar om operationssekretess och vill inte avslöja sin beredskap av rädsla för att någon eller några ska föra logg över var individuella civilpersoners matförråd är placerade. Risken för att någon individ eller grupp för ett register över förråden är liten, det samma gäller statlig övervakning med samma syfte, att ta över förråden för ransoneringssyfte.

Ett annat starkt argument är att man inte vill bli stämplad av vänner och kollegor och riskera att bli idiotförklarad, eller att ryktet om ens beredskap riskerar att spridas. Vi vet alla hur underhållande program som Doomsday Prepper är, men det sprids en felaktig bild. Framför allt om man jämför amerikaner med svenskar.

Så varför väljer många att undanhålla sin prepping?

  • Risk för att någon/några skulle anfalla om maten skulle ta slut.
  • Risken för att få en stämpel som underlig och utanför
  • Risken för ryktesspridning och osanning

En svensk håller truten, Krönlein!

Sedan tidigare vet vi att politikerna har valt att underfinansiera den svenska Försvarsmakten eftersom man saknar kunskap, förståelse och intresse för rikets säkerhet. Något som är allvarligt och kan leda till problem i framtiden.

Journalistkåren har även dom börjat göra allt i sin makt för att störa Försvarsmakten genom att exempelvis hyra helikoptrar och småbåtar för på nära håll filma och rapportera om den pågående jakten på en främmande undervattensfarkost under mitten av oktober förra året. Journalister har också valt att fotografera skyddsobjekt, vilket högsta domstolen godkände eftersom dom anser att Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen väger tyngre än skyddslagen. Helt åt helvete. Det är inte ett skyddsobjekt för skojs skull.

OPSEC är verksamhet för att systematiskt och metodiskt vidta åtgärder för att undanhålla egen kritisk information för en motståndare eller annan aktör i syfte att bibehålla egen handlingsfrihet.
Försvarsmaktens Handbok Informationsoperationer

I samband med försvinnandet av sjuttonåriga Lisa Holm i Kinnekulle väljer Göteborgs-Posten nu gå ut med spekulationer kring om flickan försvunnit på grund av hennes fars arbete inom Försvarsmakten. Hur kan man som chefredaktör godkänna publiceringen av såpass känsliga uppgifter? Och frågan är hur en journalist fått reda på pappens arbete inom Försvarsmakten. Har ingen hört talas om operationssekretess?

Göteborgs-Postens chefredaktör Cecilia Krönlein måste ställas till svars!

Till er som har vänner och anhöriga som arbetar inom Försvarsmakten, eller hos andra arbetsgivare med arbetsuppgifter som är viktiga för rikets säkerhet måste förstå vikten av operationssekretess. Avslöja aldrig någonting om personens arbete och placering.

Redan i fred försöker spioner utforska vårt försvar, våra industrier, kraftverk och kommunikationer. Många fall av grovt spioneri har avslöjats i vårt land efter andra världskriget. Risken för spioneri och sabotage kommer att öka i ett skärpt läge.

Röjandet av försvarshemligheter och sabotage mot livsviktiga anläggningar kan kosta oss stora förluster i människoliv och materiel och äventyra våra försvarsmöjligheter. Stränga straff väntar dem som lämnar uppgifter till skada för försvaret och folkförsörjningen. Spioneri är landsförräderi, som kan medföra dödsstraff under krig.

1. Håll tyst om sådant som Du vet eller tror skall hållas hemligt.

2. Skärp Din vaksamhet i orostid. Tala hellre för litet än för mycket.

3. Resonera inte med obehöriga om försvaret eller Ditt arbete.

4. Tänk på att även oavsiktligt lämnade upplysningar kan vålla stor skada. Fienden kan få just de uppgifter han söker.

5. Om Du misstänker spioneri eller sabotage, är det Din plikt att snarast möjligt tala om det för polisen.

Ur: Om kriget kommer, utgiven 1961.

Läs även Krönleins svar på Twitter

Operationssekretess (OPSEC)

Silence Means Security

Foto: Källa

Operationssekretess betyder att man inte ska diskutera färdvägar, datum, platser eller annan information som kan gynna en potentiell fiende. Det är klokt att bara uppge de uppgifter som är nödvändiga för att minimera eventuella skadepåverkningar om något inte går enligt planen.

OPSEC är verksamhet för att systematiskt och metodiskt vidta åtgärder för att undanhålla egen kritisk information för en motståndare eller annan aktör i syfte att bibehålla egen handlingsfrihet.
Försvarsmaktens Handbok Informationsoperationer

Många inom survivaliströrelsen är rädda att bli avslöjade, uthängda och utmålade som knäppgökar – Doomsday Preppers – med ett förråd av konserver som kommer att fly till sin bunker när zombieapokalypsen har brutit ut.

Många ser framför sig hur plundrare aktivt registrerar och markerar ut hus på en stor väggkarta i syfte att samla in konservburkar och utrustning vid en kritisk händelse. Om det ligger någon sanning i ovanstående beskrivna rädsla är svårt att säga. Om någon skulle registrera oss är det förmodligen våra myndigheter som med hjälp av att samköra register kan lokalisera och konfiskera skafferiet vid en katastrof i syfte att dämpa en eventuell hungersnöd som uppkommit på grund av bristen på en individuell och nationell livsmedelsberedskap.

Det är den svagaste länken i kedjan som kommer att brista

Även om du som individ har vidtagit åtgärder och inte diskuterar din fulla beredskap kommer troligtvis din partner eller dina barn att, förhoppningsvis oavsiktligt, avslöja mer information för utomstående än vad som är nödvändigt.
Givetvis är det bra att öka medvetenheten bland allmänheten om vår bristande gemensamma beredskap och vikten av en egen, individuell beredskap, på familjenivå; men det betyder inte att man ska spela med öppna kort.

Tillsammans är vi starka!

Tyvärr blir en av följderna med operationssekretess att vi blir sluta och riskerar missa tillfällen och möten som kan vara till vår fördel. Både tillfällen där vi kan sprida informationen vidare, men också möten med människor vi kan nätverka med för att dela våra upplevelser och utvecklas som människor och som rörelse.

Och glöm inte, vi är alltid starkare tillsammans och den enes styrka kompletterar den andres svaghet. Det finns en trygghet att veta att någon står bakom och är beredd att gripa in och ge en hjälpande hand.