Omfattande strömavbrott i Dalarna

Ett omfattande strömavbrott i stora delar av Dalarna drabbade upp till 100 000 abonnenter under tisdagsförmiddagen. Avbrottet orsakades av en brand i ett ställverk i Borlänge. Enligt Borlänge Energi kan branden bero på transformatorns ålder som enligt uppgift skall vara 30 år gammal.

Under strömavbrottet kontaktade många abonnenter SOS Alarm 112, något man absolut inte skall göra om det inte rör sig om en nödsituation. Om du drabbas av ett strömavbrott skall du i första hand kontakta din elleverantör, kommunen eller 113 13 vilket är numret för information vid olyckor och kriser. Att belasta 112 med onödiga betyder att det kan ta längre tid för sjukvårdspersonal, polis och räddningstjänst att ta sig fram.

Man rapporterar att reservkraften på samhällsviktiga institutioner fungerade och räddningstjänsten, lasarettet i Mora och Falun samt polisen kunde arbeta som vanligt. Bortsett från vissa problem med it- och telefoni-system.

I Borlänge begränsades framkomligheten på E16 till följd av att en fjärrvärmeledning börjat läcka och en tio meter hög pelare med grönt vatten sprutade över körfältet. Vattnet är avstängt, men det fanns fortfarande vatten kvar på marken längs vägen.

En ledarskribent på Dala-Demokraten skriver efter händelsen att samhället behöver en bättre beredskap och att stat, kommun och företag måste ha huvudansvaret för att lösa problem, vilket också kan innebära höjda skatter. Skribenten menar också att trenden där människor uppmanas klara sig själva är olycklig och att stat och kommun lägger för mycket ansvar på den enskilda individen.

”En trend finns nu där folk uppmanas klara sig själva med ficklampor, filtar, konservburkar, flaskvatten och annat för att klara problem som strömavbrott. Till en mindre del kan det vara bra. Men trenden är delvis olycklig. Den lägger för mycket ansvar på individen och fråntar stat, kommun och företag ansvar.”

Vilket jävla skitsnack. Jag har det yttersta ansvaret för mig och min familj. Det är mitt ansvar att se till att det finns mat på bordet, värme i spisen och kunna klara mig utifrån dom förutsättningar som finns. Om förutsättningarna betyder att det är strömavbrott, ja då måste jag kunna hantera det fram tills skadan reparerats eller krisberedskapsplanerna aktiverats.

Angående skattehöjningar. Sverige har ett av världens högsta skattetryck och om man istället för att Miljökontoret i Mora och Orsa utreder kaféägare med inspiration från Hassan, alltså fokusera på riktiga problem, borde man lägga skattebetalarnas pengar på just beredskapshöjande åtgärder. Nu verkade dom samhällsviktiga funktionerna i Dalarna fungera hyggligt ändå, men det kan alltid bli bättre.

Tack för visat intresse.

Läs mer: 1 2 3 4 5 6 7

Almedalsveckan och svensk krisberedskap

Almedalsveckan börjar lida mot sitt slut, och jag har valt att väldigt sparsamt följa dom uttalanden som politiker har gjort, även om jag i sociala medier kommenterat många av partiledartalen i realtid. Antingen har jag i år varit mer upptagen med att arbeta eller så har mängden videomaterial från olika seminarier blivit allt lägre prioriterad.

Jag kan konstatera att dom borgerliga oppositionsledarna fokuserar mer än någonsin på Nato och ett svenskt medlemskap i den militära alliansen. Min inställning till svenskt medlemskap är neutralt eftersom jag är för dåligt insatt i vilka rättigheter och skyldigheter ett medlemskap skulle innebära. Däremot förstår jag inte detta sena uppvaknande. Vi har dessutom trots allt en försvarsbudget där en alldeles för liten del av den totala budgeten går till Försvarsmakten.

Svensk livsmedelsförsörjning har åter förts upp på dagordningen, om än enbart för dom som arbetar med frågan och i dom berörda verksamheterna. Det är förvånande att folk fortfarande inte förstår konsekvenserna av att omkring hälften av det vi idag tar för givet i matväg är importerat och att lageromsättningen i svenska butiker är hög och idag är helt beroende av lastbilstransporter. Varför arbetar man inte mer från branschens sida för att belysa denna problematik?

Riksdagsledamoten och vänsterpartisten Håkan Svenneling berättade på ett seminarium om vår sårbara livsmedelsförsörjning att ”Jag är inte redo att klara mig själv i 72 timmar, det tror jag inte många andra är heller”. Att Svenneling, precis som många andra, saknar förmåga att klara sig vid ett strömavbrott, eller kanske en influensa, under en helg där affärerna inte är tillgängliga är ganska talande för den tid vi lever i nu. Som jag förstår det uppfattar riksdagsledamoten sig påhoppad, och jag tänker säga som det är. Så länge du inte kräver att jag skall försörja dig, fast det gör jag redan idag som skattebetalare, vid en krissituation utan tvingas möta konsekvenserna av det samhälle vi lever i, så får du göra som du vill. Men jag råder dig, och alla andra att tänka över vad ni behöver göra för att kunna klara en vinternatt i minusgrader när centralvärmen har slagits ut och strömavbrottet är ett faktum.

Idag har vi, tyvärr, inte det civila försvar som vi skulle önska, även om man från politiskt håll nu vill bygga upp det som på kort tid jämnats med marken. Varför Fortifikationsverket fortfarande säljer ut ledningscentralen är däremot en gåta. Men att åter bygga upp ett civilt försvar kommer inte att kunna göras i en handvändning, och några livsmedelslager kommer vi nog aldrig se igen.

Man kan ironisera över mycket, men den krassa verkligheten är att många fortfarande tror att samhället, vilket i deras ögon är staten, har det övergripande ansvaret för dom vid en krissituation. Faktum är att samhället har ett ansvar, men det är i första hand individerna själva; du, jag och våra grannar som är samhället i såväl vardagen som vid en krissituation. Sjukvårdspersonal, poliser, kommunala tjänstemän och myndighetspersoner kommer att ha fullt upp med att hantera situationer som inte innefattar dig på individnivå. Säg mig, hur är din relation till dina grannar? Om du skulle behöva hjälp kan du då få det av dina anhöriga eller dina grannar?

Penna och papper vid strömavbrott?

Till följd av den digitala tidsålder vi nu lever i skriver vi, åtminstone jag, mer sällan för hand. I huvudsak är det troligtvis mest elever i grund- och gymnasieskolan samt studenter på universitet och högskolor som fortfarande använder pennor i stor utsträckning. Givetvis använder jag pennor, men då i första hand för att skriva kortare texter och signera dokument.

För ett par dagar sedan fick jag för mig att det vore bra med ett tomt kollegieblock, även om jag faktisk har flera halvfulla hemma som troligtvis aldrig mer kommer att användas. Jag har hittat minst två tomma anteckningsblock jag inte visste att jag hade hemma. Uppenbarligen har jag mer papper än vad jag själv använder, precis som mängden blyertspennor vilka kommer överleva min livstid.

Som jag tidigare skrev så skriver vi allt kortare och färre texter för hand, något som också påverkat min handstil, även om den redan innan var väldigt varierande. Den är fortfarande förhållandevis lätt att läsa, åtminstone för mig, och inte på långa vägar lika otydlig som läkaranteckningar jag en gång läste. Eller rättare sagt inte läste.

Nu tror jag inte att elnätet slås ut och att dom enda kvarvarande datorerna har skyddats av en faraday cage, men man vet aldrig. Vi förlitar oss allt mer på digital teknik i vår vardag, såväl i arbetslivet som i vår vardag privat. Som jag var inne på har jag inte kontroll över allt jag har hemma, exempelvis kollegieblock, något som jag givetvis bör ha. Framför allt om avsikten är att använda det i min krisberedskap.

Du som läser detta och funderar kring hur du bäst skall strukturera, eller kanske redan har ett komplett system för att kategorisera dina prepps får gärna dela med dig. Har du idag i första hand en Excel-baserad databas, eller har du papperslistor där allt antecknas? Har du helt förbisett vikten av papperslistor och förlitar dig på en app i telefonen?

Frågan är vad vi kan förvänta oss i framtiden, kommer våra barn och barn barn över huvud taget skriva med penna på papper, eller är det den digitala tekniken och qwerty-tangentbordet som ligger framför oss? Vad händer vid ett strömavbrott om ingen kan anteckna, antingen på grund av att man saknar papper och bläck-, eller blyertspenna, eller för att man helt enkelt inte längre kan skriva för hand. Det tål att tänkas på.

Så, har du lagt ned ett kollegieblock i din krislåda, och har du listor över dina förråd, viktiga telefonnummer och rutiner vid en krissituation? Kan du ens dina föräldrars eller syskons telefonnummer i huvudet? Skriv gärna en kommentar.

Gå en beredskapskurs Lena Adelsohn Liljeroth!

Tidigare Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) har skrivit en artikel där hon faktiskt tar upp survivalism och krisberedskap, även fast hon tråkigt nog verkar ha missat Sveriges främsta bloggar i ämnet, alltså bloggarna som jag och mina bloggvänner skriver.

Via Google hittade Adelsohn Liljeroth Svenska Överlevnadssällskapet som håller överlevnadsutbildningar i naturen. Det är svårt att veta om hon ironiserar över deras kurser eller faktiskt är allvarlig när hon säger att det är frestande.

Men om det blir riktiga kriser? Om ICA på hörnan inte längre får leveranser, om fienden står vid gränsen, om elektriciteten ransoneras, om pengar på kontot inte längre kan lösa en akut situation. Vad gör jag då?

Nej, man behöver inte bli en vildmarksexpert för att klara sig vid en krissituation. Jag skulle först och främst rekommendera alla att gå en kurs i hjärt- och lungräddning. Därefter bör man följa dom rekommendationer som finns kring egen hemberedskap, Mat, värme, vatten för 72 timmar. Faktum är att många idag saknar både en fungerande ficklampa och en batteridriven radio. Och vem behöver egentligen kontanter nu när Swish och kortbetalningar är framtiden?

Det är svårt att veta om det tidigare statsrådet ironiserar över kurserna Svenska Överlevnadssällskapet håller i. Men om hon verkligen är seriös finns alla möjligheter att gå kurser som anordnas av bland andra Civilförsvarsförbundet eller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Om Lena Adelsohn Liljeroth ytterligare vill öka sitt deltagande kan hon även bli medlem i Svenska Lottakåren eller Bilkåren. GMU och Hemvärnet kanske är uteslutet vid hennes ålder. Jag tror att Frivilliga Resursgruppen annars välkomnar ytterligare medlemmar.

Känner du Lena? Länka gärna henne detta blogginlägg, eller ge henne information om vad hon ska göra för att förbereda sig inför en eventuell kris.

Jordskalv i Göteborg – efter kontorstid

Omkring 21:45 lokal tid drabbades stora delar av Göteborg, Öckerö, Mölndal av ett jordskalv. Skalvet som hade magnituden 2,8 på richterskalan hade sitt epicentrum untanför Amundön. Genom sociala medier kunde intresserade snabbt konstatera att skalvet också kändes i Kungsbacka samt i Lerums kommun.

Vid 21:50 försökte jag via sociala medier kontakta både lokala nyhetsredaktioner som krisinformation. Men eftersom 21:50 är efter kontorstid så bemannades kontot inte. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har givetvis tjänsteman i beredskap, men denne har uppenbarligen ingent samarbete med redaktionen på Krisinformation.

Både nyhetsredaktioner som polis, räddningstjänst och SOS Alarm fick under kvällen ta emot samtal från en undrande allmänhet. Vid ett första skede hade dom givetvis inga uppgifter om skalvet berodde på en explosion eller om någon hade skadats. Givetvis kan det vara bra om allmänheten kontaktar SOS Alarm eller LKC om man känner av en explosion, men samtidigt borde man snabbt kunna kommunicera ut information via sociala medier. Givetvis som ett komplement till officiella kanaler som lokalradion, P4 Göteborg 101,9 MHz.

Jag kan ändå tycka att det är lite tragiskt att det är Aftonbladet som först går ut med information om jordskalvet. En kvällstidning från Stockholm. Men har man rustat ner den svenska militära och civila beredskapen och konsekvent vägrar att återuppbygga den så blir det så.