Lyft på luren och fråga någon som kan

Eftersom vi lever i en digital tidsålder har det blivit vanligare att folk, främst yngre, väljer att ställa frågor via Internet. Antingen på dom få internetforum som finns kvar, eller via sociala medier, i grupper eller till officiella konton där sådana finns.

Förutsatt att det finns officiella konton från företag och myndigheter på sociala medier är det relativt bekvämt att kommunicera på det viset. Problemet uppstår när personer frågar lekmän och ställer specifika krav och istället för att kontakta den kundtjänst företaget eller myndigheten tillhandahåller väljer man att gnälla för ingenting.

Jämfört med 20-25 år sedan är det idag en barnlek att ta reda på offentliga telefonnummer. Alla seriösa myndigheter och företag har skrivit det på sin webbplats, och det finns idag många appar och uppslagstjänster för telefonnummer. Jag kan hålla med om att det är mer bekvämt att snabbt pinga det officiella kontot på Facebook eller Twitter. Tyvärr är det många företag som enbart använder sig av en tjänst, medan eliten håller till på Twitter väljer dom att enbart använda e-post och Facebook för digital kommunikation.

Givetvis håller jag med om att det är mer bekvämt att föra en konversation i text än att lyfta telefoluren och slå en signal. Framför allt om det handlar om företag som är ökänt för långa köer till kundtjänst. Jag är själv inte en person som lyfter telefonluren i onödan, jag känner mig illa till mods.

Det handlar mycket om lättja. Folk, främst unga, tenderar idag att vara mer bortskämda idag än tidigare. Det handlar om att få allt serverat i livet istället för att försöka hitta egna lösningar, ta initiativ och visa prov på duglighet. Vi kan ta den ironiska replik jag ofta skriver i sociala medier, ”men jag betalar ju skatt”, vilken syftar på folks omedvetenhet om den svenska krisberedskapen och att vi som medborgare har ett funktionellt ansvar där myndigheter förutsätter att vi själva tar ett visst ansvar vid en kris. Om det är zombieapokalyps, skogsbrand, översvämning, strömavbrott eller liknande spelar ingen roll. Vi måste själva ta ett visst ansvar, både i vardagen och vid krissituationer. Det handlar om ren Darwinism.