Penna och papper vid strömavbrott?

En kulspetspenna av märket Ballograf
Foto: Fastson / CC BY-SA

Till följd av den digitala tidsålder vi nu lever i skriver vi, åtminstone jag, mer sällan för hand. I huvudsak är det troligtvis mest elever i grund- och gymnasieskolan samt studenter på universitet och högskolor som fortfarande använder pennor i stor utsträckning. Givetvis använder jag pennor, men då i första hand för att skriva kortare texter och signera dokument.

För ett par dagar sedan fick jag för mig att det vore bra med ett tomt kollegieblock, även om jag faktisk har flera halvfulla hemma som troligtvis aldrig mer kommer att användas. Jag har hittat minst två tomma anteckningsblock jag inte visste att jag hade hemma. Uppenbarligen har jag mer papper än vad jag själv använder, precis som mängden blyertspennor vilka kommer överleva min livstid.

Som jag tidigare skrev så skriver vi allt kortare och färre texter för hand, något som också påverkat min handstil, även om den redan innan var väldigt varierande. Den är fortfarande förhållandevis lätt att läsa, åtminstone för mig, och inte på långa vägar lika otydlig som läkaranteckningar jag en gång läste. Eller rättare sagt inte läste.

Nu tror jag inte att elnätet slås ut och att dom enda kvarvarande datorerna har skyddats av en faraday cage, men man vet aldrig. Vi förlitar oss allt mer på digital teknik i vår vardag, såväl i arbetslivet som i vår vardag privat. Som jag var inne på har jag inte kontroll över allt jag har hemma, exempelvis kollegieblock, något som jag givetvis bör ha. Framför allt om avsikten är att använda det i min krisberedskap.

Du som läser detta och funderar kring hur du bäst skall strukturera, eller kanske redan har ett komplett system för att kategorisera dina prepps får gärna dela med dig. Har du idag i första hand en Excel-baserad databas, eller har du papperslistor där allt antecknas? Har du helt förbisett vikten av papperslistor och förlitar dig på en app i telefonen?

Frågan är vad vi kan förvänta oss i framtiden, kommer våra barn och barn barn över huvud taget skriva med penna på papper, eller är det den digitala tekniken och qwerty-tangentbordet som ligger framför oss? Vad händer vid ett strömavbrott om ingen kan anteckna, antingen på grund av att man saknar papper och bläck-, eller blyertspenna, eller för att man helt enkelt inte längre kan skriva för hand. Det tål att tänkas på.

Så, har du lagt ned ett kollegieblock i din krislåda, och har du listor över dina förråd, viktiga telefonnummer och rutiner vid en krissituation? Kan du ens dina föräldrars eller syskons telefonnummer i huvudet? Skriv gärna en kommentar.

Skulle en masskjutning kunna inträffa i Sverige?

Ett masskjutning skulle aldrig någonsin kunna inträffa i Sverige eftersom vi har otroligt stränga vapenlagar, lagar som gör det nästintill omöjligt för legala vapen i Sverige att missbrukas av sina ägare. Åtminstone är det vad regeringen anser vara säkra vapenlagar.

Många menar att det är USA:s liberala vapenlagar som är orsaken till dom masskjutningar som vi kunnat se, från Columbine High School till Sandy Hook Elementary School och gårdagens attack mot en nattklubb för homosexuella. Jag tänker inte diskutera amerikanska vapenlagar, men man kan fundera kring varför personerna väljer att utföra dessa vansinnesdåd.

Sverige har varit förskonat från liknande attacker, det närmsta vi kommer är attacken mot Kronan i Trollhättan där en 21-årig man gick till attack med svärd mot elever och skolpersonal.  Skulle mördaren valt skjutvapen om han hade haft möjligheten? Troligtvis.

Men tvärt emot vad regeringen signalerar är det inte svårt att få tag i skjutvapen i Sverige, under förutsättning att man har rätt kontakter och en summa med kontanter för att betala. Vi kan, som jag tidigare har skrivit om, se en trend där allt fler människor väljer att gå beväpnade, men då handlar det i huvudsak om personer som umgås i kriminella kretsar.

Givetvis hoppas jag, precis som alla ni som läser bloggen, att Sverige även i fortsättningen skall vara förskonat från mer allvarliga attacker med skjutvapen, men frågan är åt vilket håll trenden går. Vi vet att dom resurser som den svenska tullen har inte är tillräckliga, samtidigt kan vi läsa om att personer nästan dagligen skadas till följd av ett grövre våld med skjutvapen och tillhyggen.

För mig är det en otroligt konstig prioritering av såväl EU-kommissionen som Sveriges regering att då attackera svenska vapenägare som är aktiva skyttar i en sportskytteförening. Vi vet att dessa människor är bland landets mest laglydiga, just på grund av att dom är rädda om sina licenser. Det finns dokument som visar på att det är en väldigt liten andel vapen för jakt- och sportskytte som använts i kriminella syften. Samtidigt ser vi hur illegalt insmugglade vapen från i huvudsak Balkan kommer in i Sverige.

Fokus bör istället läggas på hur man skapar en gemensam standard inom den Europeiska Unionen för hur man deaktiverar, eller destruerar vapen. Man bör också arbeta tillsammans för att komma åt dom personer som ägnar sig åt vapenhandel, samtidigt som vi behöver stärka kontrollen vid dom nationella gränserna. Då minskar vi mängden handgranater, automatvapen och handeldvapen som kommer att föras in i landet på illegal väg dom kommande åren.

Givetvis bör man även fokusera på att plocka bort buset från gatorna i förebyggande syfte. Vi kan inte ha folk som springer runt och kastar stenar på poliser, ambulanspersonal eller brandmän. Vad jag förstår finns det också en ansenlig mängd män i Sverige som har erfarenhet av att strida tillsammans med den Islamiska Staten för ett kalifat. Också det känns otryggt.

Till sist vill jag skänka en tanke till alla som skadats, och deras anhöriga, i attacken mot nattklubben i Orlando, FL

Ett korrupt minneskort och förlorade foton

iPhone Android stulen
Foto: Jhaymesisviphotography / CC BY

Minneskortet på min mobiltelefon blev av någon anledning delvis korrupt, något som ledde till att jag jag inte kunde spara foton på minneskortet, men också att dom senaste tagna fotona inte var läsbara.

Efter lite efterforskning stoppade jag in minneskortet i min dator och gjorde en CHKDSK vilket åtgärdade problemet så att det nu går att skriva till minneskortet, men jag råkade också ta bort en hel katalog med korrupta videoklipp, samt att ett par av mina foton fortfarande inte går att läsa.

Idag använder sig många av olika backuplösningar, antingen tillverkarnas egen molnlösning, som Apples iCloud, eller tjänster som Dropbox där man kan välja att lagra alla tagna fotografier. På grund av att jag dels inte har någon iPhone och inte har obegränsad data, eller utrymme på Dropbox, har jag inte något bra system för att säkerhetskopiera mina bilder, eller andra filer, vilket i och för sig inte spelar någon roll då jag inte är en särskilt aktiv, eller bra, fotograf.

Av ren lathet hade jag tidigare inte anslutit telefonen till datorn, vilket jag gjorde strax innan jag upptäckte att minneskortet var korrupt. Det kan vara så att minnet korrumperades på grund av att jag anslöt telefonen till min nya dator.

Lösenordsdatabasen och andra viktiga filer ser jag till att säkerhetskopiera, men min mobiltelefon har alltså fallit mellan stolarna. Dropbox som jag tidigare har nämn kan vara ett bra alternativ, tyvärr är informationen då okrypterad och kan således kommas åt av den som har tillgång till mitt konto, eller en länk till filen. Det är en av dom största farhågorna jag har. Okrypterad information på det publika internet.

Att ansluta telefonen till datorn är ett alternativ, men något omständligt och kräver att man då har disciplin och en rutin för säkerhetskopiering. Nu har jag ingen nätverkslagring (NAS) och vet därför inte om det är ett alternativ så jag måste efterforska det mer.

Hur sköter ni säkerhetskopiering av er mobiltelefon? Säkerhetskopieras allt till iCloud eller till någon annan molnbaserad tjänst, gör ni backup månadsvis till er dator eller är det, precis som för mig, något som fallit mellan stolarna?

Sabotage eller bristfälligt underhåll?

Radiostationen SAQ Grimeton
Foto: Grimetonmasterna av Gunnar Larsson / CC BY-SA 3.0

Under den senaste veckan har vi fått rapporter om sabotage mot ett flertal samhällskritiska master för bland- annat TV- och radiokommunikation. Media har dock fått backa ett par gånger när det misstänkta sabotaget anses vara slitage- och rostskador. Oavsett om det är sabotage, eller undermåligt underhåll är det allvarligt eftersom både TV-, tele- och radiokommunikation, inklusive RAKEL, är samhällskritisk infrastruktur.

Min utbildningsbakgrund innefattar just ämnet Underhållsteknik, och även om mina kunskaper på området är något bristfälliga förstår jag skillnaden mellan ett planerat stopp, förebyggande underhåll, och oplanerade stopp, så kallad avhjälpande underhåll. Att man tillåter att samhällskritisk infrastruktur, vilket även innefattar järnvägen, saknar förebyggande underhåll med regelbundenhet är för mig helt oförstående. Saknar man helt ett underhållsplan med regelbundna inspektioner eller negligerar ansvarig underhållsavdelning problemen? Rostangrepp på en mast avsedd för kommunikation, det är knappast ytrost som ger upphov till kabelbrott.

Jag kan förstå att många organisationer har hårt ansträngda budgetramar, men avhjälpande, akut, underhåll är betydligt mer kostsamt både för samhället, som i det här fallet, och för den enskilda organisationen. Att inspektera utrustningen regelbundet och planera underhållet noggrant är mindre kostsamt, även om det då är en budgetpost man måste ta hänsyn till årligen, istället för när något faktiskt händer.

Givetvis finns det spekulationer kring om det är främmande makt som saboterat kommunikationsutrustningen, men att sprida rykten innan vi har fakta skapar enbart otrygghet. Vad som nu är viktigt är att dom aktörer som har ansvar för både säkerhets- och underhållsfrågor för denna typ av infrastruktur tar problemen på allvar. Att obehöriga individer klättrar i masterna är inte acceptabelt. Någonsin. Vi borde skicka ut värnpliktiga att säkra masterna, men den moderatledda Alliansregeringen valde under sina åtta år vid makten att avskaffa värnplikten och hålla nere försvarsutgifterna.

Höj försvarsanslagen, Se till att underhåll av samhällskritisk infrastruktur är budgeterad och sluta skrota fullt fungerande utrustning så som maskiner, fordon och verktyg!

Brand i Stockholm: ”Man har bara kastats ut”

Bild på brandbil i Nora, Örebro
Foto: Kjell Eriksson / CC BY-NC-ND

En brand bröt ut i ett bostadshus vid Duvnäsgatan tidigt på lördag morgon. Omkringliggande fastigheter har evakuerats och polisen varnar nu för brandrök, vilket är giftigt, det finns även risk att branden sprider sig ytterligare.

Man är sällan beredd på en plötslig evakuering, om det inte är en pågående skogsbrand i närheten eller en liknande naturkatastrof som omöjliggör att man är kvar i området. Vi kan ta skogsbranden i Kanada där människor från staden Fort McMurray tvingats lämna sina hem i ett eldhav.

SVT:s medarbetare Nike Nylander som bor i närheten av den brandhärjade byggnaden var en av dom som tvingades evakuera. Till Sveriges Television säger hon att man bara kastats ut.

Nu börjar folk bli oroliga, eftersom vi i intilliggande fastigheter inte får hem längre. Vi har inte fått med oss så mycket grejer hemifrån. Man har ju bara kastats ut. Man är inte beredd på att rycka med sig alla sina sakar, viktiga grejer.

En av dom boende, Anders Abrahamsson säger följande till Svenska Dagbladet:

Det är världsliga ting. Tog med pengar, dator och tandborste. Det är klart man tänker på grejer med affektionsvärde som fotografier och det man ärvt. Många är nog på landet och det är tur det.

För er som inte förstått det tidigare är det inte enbart vid en pågående zombieapokalyps man kan få användning av en Bug-out bag, utan även vid en hastig evakuering till följd av en brand i sin bostad, eller på grund av spridningsrisk. Vad tänker du ta med? Räcker det med tandborstar eller vill du ha slutbetyg och pass, eller kanske något helt annat?