Ökade motsättningar på landets asylboenden

Sverige beskrivs som ett öppet, tolerant och tillåtande land där alla, oavsett etnicitet och sexuella läggning, har rätt att uttrycka sig och vara sig själva. Samtidigt vet vi som bor här att segregationen och motsättningarna vuxit sig allt större dom senaste åren.

Migrationsverket väljer att öppna tre nya trygghetsboenden för asylsökande flyktingar som kan vara extra utsatta på ordinarie flyktingförläggningar. Eftersom dom boende, exempelvis homosexuella, riskerar hot och även fysiska övergrepp kommer boendena att förbli hemliga.

”De nya trygghetsboendena kommer att ta emot blandade grupper och det är vi emot. Risken är att problemet bara flyttas och konflikter blossar upp även där. Vi hade hellre sett separata boenden”, säger Magnus Kolsjö, vice förbundsordförande RFSL

Att vi nu har nått en punkt där man tvingas placera människor på olika boenden på grund av religion eller sexuell läggning bådar inte gott inför framtiden. Man pratar mycket om segregationen i samhället. Men det som beskrivs ovan ökar enbart motsättningarna och förhindrar integration.

Som jag ser det skall alla invånare inom rikets gränser följa dom lagar och regler som finns i lagboken. Om man inte kan respektera grundläggande värderingar, lagar och regler bör man utvisas om det finns en pågående asylprocess. Om du som läser inlägget är en feminist på vänsterkanten som värnar om asylsökande kan detta inlägg vara stötande. Men chansen att personer som uppvisar en negativ attityd mot grundläggande fri- och rättigheter kommer att förändras inom den närmaste tiden är försvinnande liten. Givetvis skall den som söker asyl och får uppehållstillstånd enligt gällande lagstiftning och respekterar andra människor, och rikets lagar, få stanna i landet på dom villkor som satts upp av Sveriges Riksdag.

Nu kommer jag troligtvis anklagas för att vara främlingsfientlig, men faktum är att följande är en sanning. Om vi inte agerar så kommer fler personer med negativ attityd mot kvinnor, homosexuella och människor med annan trosuppfattning än dom själva att gå runt på gatorna. Frågan är hur vi skall agera. Givetvis, som jag har skrivit tidigare, skall den som inte kan följa lagboken utvisas. Men har man idag någon generell samhällsundervisning i grundläggande värderingar på landets asylboenden?

Alla personer. Oavsett etnicitet, religion, sexuell läggning och kön måste respektera andra människor och dom grundläggande värderingar och lagar som finns i samhället. Annars riskerar skyttegravskriget bakom tangentborden att flyttas ut till gatorna samtidigt som lagboken kastas ut genom fönstret.

Matköer och svarthandel i Venezuela

I nyhetsflödet kan vi följa hur förfallet av Venezuela, en nation som trots sina stora naturtillgångar är ett av världens fattigaste till följd av korruption och en mindre väl fungerande politisk styrning.

President Nicolas Manduro, som tog över efter den framlidne Hugo Chávez, har valt att sätta distribution av livsmedel, medicin och hygienprodukter under militär kontroll. Enligt uppgifter köar en venezuelanare i genomsnitt 35 timmar i månaden för statligt subventionerade livsmedel. Samtidigt säljs livsmedel till det dubbla priset på svarta marknaden.

För ett par månader sedan såg jag en dokumentär om just Venezuela, ett land där endast den med pengar enkelt kan skaffa sig mediciner och allt annat man kan tänkas behöva. Samtidig visade dokumentären hur medborgare dagligen körde över gränsen till närliggande länder, i specialbyggda fordon med extra stora bränsletankar. På andra sidan gränsen såg man hur människor sålde Venezuelas subventionerade bränsle ur plastdunkar till medborgare i grannlandet.

Det är fascinerande att se hur den mytomspunna och hyllade socialismen faktiskt har svårt att fungera i praktiken, åtminstone när man försökt genomföra den utopiska läran som Karl Marx och andra så kritikerrosat skrivit och predikat om.

Norge är ett exempel på ett land som framgångsrikt lyckats förvalta sina oljetillgångar, vilka så sakteliga håller på att tömmas. Men faktum kvarstår. Norge är ett av världens bästa länder att bo i, dom har en väl fungerande gränskontroll och en relativt låg statsskuld. Visst finns det säkert problem, men man har ändå lyckats rätt bra att hålla landet med hög välfärd.

Frågan är hur man själv skulle hantera en situation såsom den i Venezuela, där man tvingas köa i timmar för att få en bit bröd. Skulle man stå med mössan i hand, eller försöka tjäna en hacka på den svarta marknaden. I alla länder där det förekommit ransonering har det också funnits en handel vid sidan om. Vi kan läsa om det från krigsåren i början av förra århundrandet, och vi ser det i dag i Venezuela och i länder dit FN skickar sina matransoner.

Vi har det rätt bra i Sverige, men vi kan få det både bättre och sämre dom kommande åren. Frågan är vart åt det barkar. Ha en fortsatt trevlig dag!

Lokalkännedom ”var fan är jag?”

bild på en karta med kompass påTrots att jag bott i området en längre tid skall jag erkänna att mina kunskaper om dom olika områdena i mitt närområde är oerhört små. När jag nu går på mina promenader utmanar jag ibland mina vanor och tar en annan stig för att se vart den leder. Inte sällan hittar jag ytterligare nya hus vilka jag inte ens reflekterat över tidigare.

Något som också slagit mig är hur varierande underhållet är på vissa hus. En del människor bor i hus där man använder trädgården och garaget som skrotupplag, medan andra är otroligt pedantiska. Ofta har jag försökt hitta den närmaste vägen ut från bostadsområdet till en plats där jag tidigare varit, trots att jag har en fullt fungerande mobiltelefon med GPS och som dessutom i realtid loggar hur fort jag går och var jag är.

Nu tillhör jag inte skaran människor som har för avsikt att överleva i ett vindskydd under flera år när den ryska invasionen kommer, men jag vill ändå ha koll på hur man tar sig till respektive närliggande stad, eller till närmaste brandstation. Ja, vi har faktiskt fortfarande en brandstation kvar på orten. Frågan är hur länge.

Min avståndsbedömning har aldrig varit min främsta styrka och jag har över huvud taget ingen som helst nytta av den nu heller. Ofta har jag påbörjat min promenad till ett mål, men snabbt kommit att förstå att det är längre dit bort än vad jag trott. Trots att det bara tar ett par minuter med bil. Nej, någon ambition att bli maratonlöpare har jag inte, men att obehindrat kunna gå ett par kilometer i uppförsbacke bör ändå kunna vara ett mål.

Att inhandla områdeskartor kanske inte är så dumt i alla fall, nu är det svårt att slakta telefonkataloger. Frågan är bara om man ens kan köpa lokala områdeskartor fortfarande. Idag är det troligtvis få som vet hur man använder en kompass för att ta sig framåt.

Skulle en masskjutning kunna inträffa i Sverige?

Ett masskjutning skulle aldrig någonsin kunna inträffa i Sverige eftersom vi har otroligt stränga vapenlagar, lagar som gör det nästintill omöjligt för legala vapen i Sverige att missbrukas av sina ägare. Åtminstone är det vad regeringen anser vara säkra vapenlagar.

Många menar att det är USA:s liberala vapenlagar som är orsaken till dom masskjutningar som vi kunnat se, från Columbine High School till Sandy Hook Elementary School och gårdagens attack mot en nattklubb för homosexuella. Jag tänker inte diskutera amerikanska vapenlagar, men man kan fundera kring varför personerna väljer att utföra dessa vansinnesdåd.

Sverige har varit förskonat från liknande attacker, det närmsta vi kommer är attacken mot Kronan i Trollhättan där en 21-årig man gick till attack med svärd mot elever och skolpersonal.  Skulle mördaren valt skjutvapen om han hade haft möjligheten? Troligtvis.

Men tvärt emot vad regeringen signalerar är det inte svårt att få tag i skjutvapen i Sverige, under förutsättning att man har rätt kontakter och en summa med kontanter för att betala. Vi kan, som jag tidigare har skrivit om, se en trend där allt fler människor väljer att gå beväpnade, men då handlar det i huvudsak om personer som umgås i kriminella kretsar.

Givetvis hoppas jag, precis som alla ni som läser bloggen, att Sverige även i fortsättningen skall vara förskonat från mer allvarliga attacker med skjutvapen, men frågan är åt vilket håll trenden går. Vi vet att dom resurser som den svenska tullen har inte är tillräckliga, samtidigt kan vi läsa om att personer nästan dagligen skadas till följd av ett grövre våld med skjutvapen och tillhyggen.

För mig är det en otroligt konstig prioritering av såväl EU-kommissionen som Sveriges regering att då attackera svenska vapenägare som är aktiva skyttar i en sportskytteförening. Vi vet att dessa människor är bland landets mest laglydiga, just på grund av att dom är rädda om sina licenser. Det finns dokument som visar på att det är en väldigt liten andel vapen för jakt- och sportskytte som använts i kriminella syften. Samtidigt ser vi hur illegalt insmugglade vapen från i huvudsak Balkan kommer in i Sverige.

Fokus bör istället läggas på hur man skapar en gemensam standard inom den Europeiska Unionen för hur man deaktiverar, eller destruerar vapen. Man bör också arbeta tillsammans för att komma åt dom personer som ägnar sig åt vapenhandel, samtidigt som vi behöver stärka kontrollen vid dom nationella gränserna. Då minskar vi mängden handgranater, automatvapen och handeldvapen som kommer att föras in i landet på illegal väg dom kommande åren.

Givetvis bör man även fokusera på att plocka bort buset från gatorna i förebyggande syfte. Vi kan inte ha folk som springer runt och kastar stenar på poliser, ambulanspersonal eller brandmän. Vad jag förstår finns det också en ansenlig mängd män i Sverige som har erfarenhet av att strida tillsammans med den Islamiska Staten för ett kalifat. Också det känns otryggt.

Till sist vill jag skänka en tanke till alla som skadats, och deras anhöriga, i attacken mot nattklubben i Orlando, FL

Ett korrupt minneskort och förlorade foton

iPhone Android stulen
Foto: Jhaymesisviphotography / CC BY

Minneskortet på min mobiltelefon blev av någon anledning delvis korrupt, något som ledde till att jag jag inte kunde spara foton på minneskortet, men också att dom senaste tagna fotona inte var läsbara.

Efter lite efterforskning stoppade jag in minneskortet i min dator och gjorde en CHKDSK vilket åtgärdade problemet så att det nu går att skriva till minneskortet, men jag råkade också ta bort en hel katalog med korrupta videoklipp, samt att ett par av mina foton fortfarande inte går att läsa.

Idag använder sig många av olika backuplösningar, antingen tillverkarnas egen molnlösning, som Apples iCloud, eller tjänster som Dropbox där man kan välja att lagra alla tagna fotografier. På grund av att jag dels inte har någon iPhone och inte har obegränsad data, eller utrymme på Dropbox, har jag inte något bra system för att säkerhetskopiera mina bilder, eller andra filer, vilket i och för sig inte spelar någon roll då jag inte är en särskilt aktiv, eller bra, fotograf.

Av ren lathet hade jag tidigare inte anslutit telefonen till datorn, vilket jag gjorde strax innan jag upptäckte att minneskortet var korrupt. Det kan vara så att minnet korrumperades på grund av att jag anslöt telefonen till min nya dator.

Lösenordsdatabasen och andra viktiga filer ser jag till att säkerhetskopiera, men min mobiltelefon har alltså fallit mellan stolarna. Dropbox som jag tidigare har nämn kan vara ett bra alternativ, tyvärr är informationen då okrypterad och kan således kommas åt av den som har tillgång till mitt konto, eller en länk till filen. Det är en av dom största farhågorna jag har. Okrypterad information på det publika internet.

Att ansluta telefonen till datorn är ett alternativ, men något omständligt och kräver att man då har disciplin och en rutin för säkerhetskopiering. Nu har jag ingen nätverkslagring (NAS) och vet därför inte om det är ett alternativ så jag måste efterforska det mer.

Hur sköter ni säkerhetskopiering av er mobiltelefon? Säkerhetskopieras allt till iCloud eller till någon annan molnbaserad tjänst, gör ni backup månadsvis till er dator eller är det, precis som för mig, något som fallit mellan stolarna?