Dokumentären Cartel Land på SVT Play

Jag har sett Cartel Land, en dokumentär som handlar om kriget mot den mexikanska droghandeln och dom karteller som splittrar landet. Målet är att smuggla in drogerna till USA, och en av dom som försöker stoppa smugglingen är Tim Foley som med sin oberoende grupp av milismän patrulerar gränsen i kamouflagekläder.

I Michoacán, en delstat i västra Mexiko strider Dr. José Manuel Mireles mot Knights Templar Cartel med sin paramilitära grupp Autodefensas. I juni 2014 arresterades Mireles av myndigheterna, tillsammans med 45 andra personer, för brott mot vapenlagen.

Mina kunskaper om kriget mot droghandeln i Mexiko är ytterst bristfälliga, och att det fanns olika fraktioner och karteller var något jag aldrig tidigare funderat över. Men att landet har problem med att stora mängden narkotika tillverkas illegalt och exporteras från landet och orsakar tusentals människors död är tragiskt. Framför allt när myndigheterna har små möjligheter att åtgärda problemen.

Det är också många människor som försöker att ta sig över gränsen, till USA, på illegal väg. Uppenbarligen anser många att det är ett stort problem, trots att landet är byggt av människor från alla jordens hörn. Den som inte har bott under en sten vet att Donald Trump (R) kandiderar till posten som landets president efter Obama. Trump har profilerat sig i frågor som invandring och terrorbekämpning.

Att paramilitära grupper på eget bevåg i USA tar till vapen för att patrullera gränsen, med stöd av andra tillägget i Bill of Rights, tyder på att något är fel. När grupper, på andra sidan gränsen, utan lagstöd tar upp striden mot drogkartellerna kan man fråga sig vad utkomsten blir. Uppenbarligen väljer man att gripa den som inte går över till den lagliga sidan. Många anser ju också regimen i Mexiko har en viss korruptionsnivå.

Dokumentären Cartel Land kan ses på SVT Play fram till 9 mars 2016.

Tåg stod stilla i fem timmar i minusgrader

När jag på SVT Nyheter läste om att ett tåg stannade utanför Boden vid femtiden på morgonen, och att resenärerna tvingades spendera fem timmar i en ouppvärmd tågvagn när kvicksilvret mätte -35 grader utanför för tåget, kom jag att tänka på Prepper Söderort som i december drabbades av en ”nedriven kontaktledning” och i realtid rapporterade om händelsen på Twitter.

Enligt Alejandro Soler på SJ:s pressjour är alla tåg utrustade med nödpaket som innehåller både filtar och gasolvärmare. Då är det konstigt att Marina Johansson har fått uppgifter om att det är minusgrader, frost på rutorna och att hennes vän Mikael Arthursson nästan tappat känseln i fötterna. Men som Prepper Söderort skrev i sitt inlägg så fanns det i december, under stormen Helga, endast fyra lysstavar i nödväskan, och toaletterna svämmade över på grund av att elsystem då lagt av. SJ:s nödkit verkar ha införts så sent som 2010.

Att bli fast på ett tåg, oavsett om det är plusgrader eller minusgrader, är inte kul. Och om det är minusgrader och alternativ uppvärmning saknas så upplevs det som värre. Precis som när luftkonditioneringen inte fungerar under en varm sommardag.

Vad bör man då ha med sig som tågresenär (delvis säsongsberoende)

  • Nödfilt / Rymdfilt / Överlevnadsfilt av mylar för att hålla värmen
  • Varma kläder
  • Varselväst, använd med förnuft
  • Hörselskydd
  • Värmepåsar som kan läggas i fickor och skor
  • Dricksvatten, gärna flera flaskor
  • Någon form av nödproviant, utöver lösgodis
  • Ficklampor med tillhörande batterier
  • Lysstavar (Glowsticks)
  • Powerbank nödladdare för mobiltelefon

Hur håller man koll på maten?

Att vara prepper kan ibland likställas med att samla på sig mycket prylar. Då är det viktigt att hålla god ordning på var saker lagras, hur mycket som lagras samt, eventuellt, bäst före-datum, alternativt sista förbrukningsdag.

I Sverige är det givetvis inte så vanligt att lagra mat för längre perioder. Det är få svenskar som vakuumförpackar ris och bönor i påsar av mylar-material. Även jag rekommenderar att man i första hand utökar antalet konservburkar, frysvaror och torrvaror i skafferiet för att både ha mer mat i beredskap samt rotera den maten. Lagra det du äter till vardags och ät upp det du lagrar.

Dom allra flesta använder sig av någon form av FIFO-system. Fifo står för First in – First out Alltså först in, först ut. Det vanligaste är att man helt enkelt ställer den senast köpa konservburken längst bak i hyllan för att säkerställa att den med kortast datum äts upp först. En bra idé kan vara att tydligt skriva sista förbrukningsdatum på burken, flaskan eller påsen med en märkpenna.

Excel är också ett vanligt program för att upprätthålla någon form av enklare lagerförteckning där man kan se hur mycket mat som finns. Men det är nog få som bokför varje enskild konservburk, ficklampa och fickkniv i Excel eller ett mer avancerat databasprogram. Frågan är hur ett sådant system skulle fungera.

Ni som läser bloggen, har ni uppmärkta specifika hyllor och lagerförteckningar där det står exakt vad som finns, hur mycket som finns där stearinljus har ett eget artikelnummer, ja kanske till och med att varje förpackning har ett löpnummer. Eller står allt utspritt och omärkt? Du kanske gör en inventering varje år för att kontrollera saldot?

Skriv gärna era tankar kring uppmärkning och hantering av dels matförråd, men också övriga prylar som helt eller delvis används till prepping.

Gå en beredskapskurs Lena Adelsohn Liljeroth!

Tidigare Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) har skrivit en artikel där hon faktiskt tar upp survivalism och krisberedskap, även fast hon tråkigt nog verkar ha missat Sveriges främsta bloggar i ämnet, alltså bloggarna som jag och mina bloggvänner skriver.

Via Google hittade Adelsohn Liljeroth Svenska Överlevnadssällskapet som håller överlevnadsutbildningar i naturen. Det är svårt att veta om hon ironiserar över deras kurser eller faktiskt är allvarlig när hon säger att det är frestande.

Men om det blir riktiga kriser? Om ICA på hörnan inte längre får leveranser, om fienden står vid gränsen, om elektriciteten ransoneras, om pengar på kontot inte längre kan lösa en akut situation. Vad gör jag då?

Nej, man behöver inte bli en vildmarksexpert för att klara sig vid en krissituation. Jag skulle först och främst rekommendera alla att gå en kurs i hjärt- och lungräddning. Därefter bör man följa dom rekommendationer som finns kring egen hemberedskap, Mat, värme, vatten för 72 timmar. Faktum är att många idag saknar både en fungerande ficklampa och en batteridriven radio. Och vem behöver egentligen kontanter nu när Swish och kortbetalningar är framtiden?

Det är svårt att veta om det tidigare statsrådet ironiserar över kurserna Svenska Överlevnadssällskapet håller i. Men om hon verkligen är seriös finns alla möjligheter att gå kurser som anordnas av bland andra Civilförsvarsförbundet eller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Om Lena Adelsohn Liljeroth ytterligare vill öka sitt deltagande kan hon även bli medlem i Svenska Lottakåren eller Bilkåren. GMU och Hemvärnet kanske är uteslutet vid hennes ålder. Jag tror att Frivilliga Resursgruppen annars välkomnar ytterligare medlemmar.

Känner du Lena? Länka gärna henne detta blogginlägg, eller ge henne information om vad hon ska göra för att förbereda sig inför en eventuell kris.

Migrationsverket skulle behöva ett civilt försvar!

Migrationsverket vädjar till myndigheter, kommuner och civilbefolkningen om hjälp med bostäder och förnödenheter för dom asylsökande som har kommit, och som inom den närmaste tiden kommer till Sverige. Så sent som i augusti pratade myndigheten om att antalet flyktingar skulle minska med 80 procent.

För bara några år sedan hade Försvarsmakten möjlighet att låta värnpliktiga svenskar hjälpa till. Idag har vi ingen värnplikt och dom senaste årtiondena har vår beredskapsförmåga minskat drastiskt och förutom den militära delen i totalförsvaret har vi sedan länge inget civilt försvar, något vi kunde sätta in för att hjälpa kommunerna att hantera den situation som vi är idag.

I försvarsbeslutet [1996 min anm.] fastställde riksdagen att det militära försvarets i försvarsbeslutets första etapp var att:

  • försvara landet mot väpnat angrepp
  • hävda vår territoriella integritet
  • kunna genomföra internationella fredsfrämjande insatser
  • kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred.

I dokumentet Försvarspolitisk inriktning 2016-2020 finns ovanstående stycke inte med. Däremot skriver man lite om att Försvarsmakten har kunskaper som kan användas vid fredstid. Man skriver även om ett återupptagande av det civila försvaret. Om politikerna, istället för att ha valt en konsekvent nedrustningslinje, valt att underhålla den förmågan vi tidigare hade och utgå förändringsarbetet från den hade vi alltså kunnat haft en mycket bättre sits än idag. Vi hade både haft ett militärt- och ett civilt försvar. Idag har vi några enstaka förband och om några år finns ett par hundra soldater på Gotland utöver dom hemvärnsmän som dag ska försvara ön militärt.