Almedalsveckan och svensk krisberedskap

Almedalsveckan börjar lida mot sitt slut, och jag har valt att väldigt sparsamt följa dom uttalanden som politiker har gjort, även om jag i sociala medier kommenterat många av partiledartalen i realtid. Antingen har jag i år varit mer upptagen med att arbeta eller så har mängden videomaterial från olika seminarier blivit allt lägre prioriterad.

Jag kan konstatera att dom borgerliga oppositionsledarna fokuserar mer än någonsin på Nato och ett svenskt medlemskap i den militära alliansen. Min inställning till svenskt medlemskap är neutralt eftersom jag är för dåligt insatt i vilka rättigheter och skyldigheter ett medlemskap skulle innebära. Däremot förstår jag inte detta sena uppvaknande. Vi har dessutom trots allt en försvarsbudget där en alldeles för liten del av den totala budgeten går till Försvarsmakten.

Svensk livsmedelsförsörjning har åter förts upp på dagordningen, om än enbart för dom som arbetar med frågan och i dom berörda verksamheterna. Det är förvånande att folk fortfarande inte förstår konsekvenserna av att omkring hälften av det vi idag tar för givet i matväg är importerat och att lageromsättningen i svenska butiker är hög och idag är helt beroende av lastbilstransporter. Varför arbetar man inte mer från branschens sida för att belysa denna problematik?

Riksdagsledamoten och vänsterpartisten Håkan Svenneling berättade på ett seminarium om vår sårbara livsmedelsförsörjning att ”Jag är inte redo att klara mig själv i 72 timmar, det tror jag inte många andra är heller”. Att Svenneling, precis som många andra, saknar förmåga att klara sig vid ett strömavbrott, eller kanske en influensa, under en helg där affärerna inte är tillgängliga är ganska talande för den tid vi lever i nu. Som jag förstår det uppfattar riksdagsledamoten sig påhoppad, och jag tänker säga som det är. Så länge du inte kräver att jag skall försörja dig, fast det gör jag redan idag som skattebetalare, vid en krissituation utan tvingas möta konsekvenserna av det samhälle vi lever i, så får du göra som du vill. Men jag råder dig, och alla andra att tänka över vad ni behöver göra för att kunna klara en vinternatt i minusgrader när centralvärmen har slagits ut och strömavbrottet är ett faktum.

Idag har vi, tyvärr, inte det civila försvar som vi skulle önska, även om man från politiskt håll nu vill bygga upp det som på kort tid jämnats med marken. Varför Fortifikationsverket fortfarande säljer ut ledningscentralen är däremot en gåta. Men att åter bygga upp ett civilt försvar kommer inte att kunna göras i en handvändning, och några livsmedelslager kommer vi nog aldrig se igen.

Man kan ironisera över mycket, men den krassa verkligheten är att många fortfarande tror att samhället, vilket i deras ögon är staten, har det övergripande ansvaret för dom vid en krissituation. Faktum är att samhället har ett ansvar, men det är i första hand individerna själva; du, jag och våra grannar som är samhället i såväl vardagen som vid en krissituation. Sjukvårdspersonal, poliser, kommunala tjänstemän och myndighetspersoner kommer att ha fullt upp med att hantera situationer som inte innefattar dig på individnivå. Säg mig, hur är din relation till dina grannar? Om du skulle behöva hjälp kan du då få det av dina anhöriga eller dina grannar?

Penna och papper vid strömavbrott?

Till följd av den digitala tidsålder vi nu lever i skriver vi, åtminstone jag, mer sällan för hand. I huvudsak är det troligtvis mest elever i grund- och gymnasieskolan samt studenter på universitet och högskolor som fortfarande använder pennor i stor utsträckning. Givetvis använder jag pennor, men då i första hand för att skriva kortare texter och signera dokument.

För ett par dagar sedan fick jag för mig att det vore bra med ett tomt kollegieblock, även om jag faktisk har flera halvfulla hemma som troligtvis aldrig mer kommer att användas. Jag har hittat minst två tomma anteckningsblock jag inte visste att jag hade hemma. Uppenbarligen har jag mer papper än vad jag själv använder, precis som mängden blyertspennor vilka kommer överleva min livstid.

Som jag tidigare skrev så skriver vi allt kortare och färre texter för hand, något som också påverkat min handstil, även om den redan innan var väldigt varierande. Den är fortfarande förhållandevis lätt att läsa, åtminstone för mig, och inte på långa vägar lika otydlig som läkaranteckningar jag en gång läste. Eller rättare sagt inte läste.

Nu tror jag inte att elnätet slås ut och att dom enda kvarvarande datorerna har skyddats av en faraday cage, men man vet aldrig. Vi förlitar oss allt mer på digital teknik i vår vardag, såväl i arbetslivet som i vår vardag privat. Som jag var inne på har jag inte kontroll över allt jag har hemma, exempelvis kollegieblock, något som jag givetvis bör ha. Framför allt om avsikten är att använda det i min krisberedskap.

Du som läser detta och funderar kring hur du bäst skall strukturera, eller kanske redan har ett komplett system för att kategorisera dina prepps får gärna dela med dig. Har du idag i första hand en Excel-baserad databas, eller har du papperslistor där allt antecknas? Har du helt förbisett vikten av papperslistor och förlitar dig på en app i telefonen?

Frågan är vad vi kan förvänta oss i framtiden, kommer våra barn och barn barn över huvud taget skriva med penna på papper, eller är det den digitala tekniken och qwerty-tangentbordet som ligger framför oss? Vad händer vid ett strömavbrott om ingen kan anteckna, antingen på grund av att man saknar papper och bläck-, eller blyertspenna, eller för att man helt enkelt inte längre kan skriva för hand. Det tål att tänkas på.

Så, har du lagt ned ett kollegieblock i din krislåda, och har du listor över dina förråd, viktiga telefonnummer och rutiner vid en krissituation? Kan du ens dina föräldrars eller syskons telefonnummer i huvudet? Skriv gärna en kommentar.

Sabotage eller bristfälligt underhåll?

Radiostationen SAQ Grimeton

Foto: Grimetonmasterna av Gunnar Larsson / CC BY-SA 3.0

Under den senaste veckan har vi fått rapporter om sabotage mot ett flertal samhällskritiska master för bland- annat TV- och radiokommunikation. Media har dock fått backa ett par gånger när det misstänkta sabotaget anses vara slitage- och rostskador. Oavsett om det är sabotage, eller undermåligt underhåll är det allvarligt eftersom både TV-, tele- och radiokommunikation, inklusive RAKEL, är samhällskritisk infrastruktur.

Min utbildningsbakgrund innefattar just ämnet Underhållsteknik, och även om mina kunskaper på området är något bristfälliga förstår jag skillnaden mellan ett planerat stopp, förebyggande underhåll, och oplanerade stopp, så kallad avhjälpande underhåll. Att man tillåter att samhällskritisk infrastruktur, vilket även innefattar järnvägen, saknar förebyggande underhåll med regelbundenhet är för mig helt oförstående. Saknar man helt ett underhållsplan med regelbundna inspektioner eller negligerar ansvarig underhållsavdelning problemen? Rostangrepp på en mast avsedd för kommunikation, det är knappast ytrost som ger upphov till kabelbrott.

Jag kan förstå att många organisationer har hårt ansträngda budgetramar, men avhjälpande, akut, underhåll är betydligt mer kostsamt både för samhället, som i det här fallet, och för den enskilda organisationen. Att inspektera utrustningen regelbundet och planera underhållet noggrant är mindre kostsamt, även om det då är en budgetpost man måste ta hänsyn till årligen, istället för när något faktiskt händer.

Givetvis finns det spekulationer kring om det är främmande makt som saboterat kommunikationsutrustningen, men att sprida rykten innan vi har fakta skapar enbart otrygghet. Vad som nu är viktigt är att dom aktörer som har ansvar för både säkerhets- och underhållsfrågor för denna typ av infrastruktur tar problemen på allvar. Att obehöriga individer klättrar i masterna är inte acceptabelt. Någonsin. Vi borde skicka ut värnpliktiga att säkra masterna, men den moderatledda Alliansregeringen valde under sina åtta år vid makten att avskaffa värnplikten och hålla nere försvarsutgifterna.

Höj försvarsanslagen, Se till att underhåll av samhällskritisk infrastruktur är budgeterad och sluta skrota fullt fungerande utrustning så som maskiner, fordon och verktyg!

Gotland brinner – kan evakueras

Tusentals människor är på flykt den pågående skogsbranden i McMurray i Kanada, för ett par dagar sedan läste jag att den lokala mataffären släppte in fem personer åt gången och att alla närliggande bensinstationer hade slut på bensin. En av dom intervjuade hade endast kvar sina skor, och kläderna på kroppen. Myndigheterna varnar idag att den skogsbranden kan fördubblas under dagen.

Idag kan vi på nyheterna följa den pågående skogsbranden på Gotland där man nu överväger att evakuera Vänge kyrkby. Enligt Sveriges Radio kommer Myndigheten för samhällsskydd och beredskap under dagen att skicka resurser till området.

Till er som idag är drabbade och eventuellt kommer att tvingas till en evakuering rekommenderar jag er att följa Sveriges Radio P4 Gotlands sändningar. Förbered för en evakuering genom att samla ihop, backa upp bilen på uppfarten och ha nyckeln lätt tillgänglig.

Checklista

  • Lyssna på Sveriges Radio P4 Gotland (100,2 Mhz)
  • Kontakta nr: 113 13 eller Region Gotland på nr: 20 35 00 för krisinformation
  • Förbered för en evakuering, samla allt du vill ta med dig
  • Nu är det viktigt att du tar med din Bug-out bag
  • Tanka bilen med en reservdunk på förhand

Vad är en Bug-out bag (Uppdaterad med PDF)

Vad är en Bug-out bag?Under natten påbörjade jag en text där jag förklarade vad en Bug-out bag är, varför man bör ha en och i vilket, troligt, scenario man kan tänkas behöva använda en sådan väska. Jag har sedan tidigare skrivit ett inlägg på ämnet, för fyra år sedan, ett inlägg som många läser och som har fått många kommentarer. Jag valde nu att uppdatera informationen och skriva en mer utförlig, om än relativt kort, text tillsammans med en lista med olika förslag på vad en väska bör innehålla.

Ladda ner pdf-filen här

En Bug-out bag (BOB) är en sorts överlevnadsväska, vanligen en större ryggsäck som används för fjällvandring, vars syfte är att ge ägaren möjlighet att klara sig på egen hand i upp till tre dygn. Det finns många anledningar till varför någon skulle vilja äga en BOB, men för många handlar det om en trygghet. Att ha en väska och ha beredskap för att kunna evakuera hemmet när det behövs, oavsett anledning.

Att tvingas lämna sitt hem är för många otänkbart. Det finns många anledningar till att man tvingas lämna sitt hem, inte enbart upplopp och plundring, något som beskrivs som ett troligt scenario vid en samhällskollaps. Vad vi faktiskt vet är att naturkatastrofer, som översvämning och skogsbränder, har tvingat boende, i de områden som drabbats, att evakuera.

Vad man anser sig behöva under tre dygn är högst individuellt. I prepper-kretsar nämns ofta skogen som en potentiell tillflyktsort. Personligen, precis som många andra, tror jag att de allra flesta evakueras till anhöriga, eller tillfälliga boenden som hotell, modulbostäder eller i värsta fall gymnastiksalar. Det är mer troligt att man behöver en yxa i skogen än i svärmors gästrum.

Den som är inriktad på att klara sig själv, exempelvis i skogen, vid en krissituation bör också ha kunskap om sin utrustning och utbildning och erfarenhet inom området. Oavsett årstid. Kunskap om sin utrustning är givetvis något alla behöver ha. Dels för att snabbt kunna omsätta sin kunskap i praktiken när det väl gäller, men också för att kontrollera så att allt faktiskt fungerar. En analogi som alla kan relatera till är hur jobbigt det vore om man någon timme innan gästerna kommer på julafton upptäcker att det nyinköpta köksbordet saknar ett ben.

Oavsett vilket scenario man föreställer sig så har människan fyra grundbehov som måste tillfredsställas. Vi behöver vatten, mat, värme och skydd mot väder och vind. Utgår vi från nämnda grundbehov kan vi anpassa utrustningen efter behov och bekvämlighetsnivå under tidens gång.