Många personer jag möter ironiserar över den tidigare Finansministern Anne Wibbles uttalande om att alla svenskar borde ha en årslön på banken. Dom menar att det är en utopi, ett mål som inte går att uppnå för en vanlig Svensson.
Alla kanske inte behöver en årslön på banken, även om det inte skadar. Däremot är det viktigt att ha marginaler, tillräckligt mycket pengar på banken, eller i madrassen, för att kunna klara sig ett par månader utan annan inkomst.
Att a-kassa, sjukersättning och lönegaranti kommer att fungera felfritt vid arbetslöshet, sjukdom eller att företaget går i konkurs. Det är utopi. Vi vet alla vad som hände med dom som arbetade på SAAB. Många hade möjlighet att ta tillfälliga lån för att klara sin vardagsekonomi. Det är ingenting någon människa vill göra.
Givetvis går det inte att spara ihop en årslön under ett år. Det handlar om ett långsiktigt sparande och investeringar för att både täcka eventuell värdeminskning, samt bygga på sparandet.
Hur mycket sparar du egentligen? Har du en privat pensionsförsäkring? Har du ett buffertsparande och en kontantbuffert?
Att det är svårt att spara pengar gäller givetvis för många. Men när man kartlägger utgifterna så syns alla, som du trodde var, små kostnader. Snus, cigaretter, krogrundor och lakritssnören. Över en period på 12 månader blir det ett par hundralappar.
Hur har du tänkt dra ned på dina utgifter för att öka ditt sparande?
Det är väldigt orättvist att skälla på Wibble. Om man inte lever på existensminimum kan man sätta av 10% av sin lön varje månad och får då ihop en årslön efter tio år (om värdeökningen följer löneökningen vilket den gör om man inte placerar pengarna stolligt). Anledningen till att folk inte gör det är att de väljer att lägga pengarna på annat.
Kan tillägga att jag jobbat inom giving people (fd matkassen) och de flesta som behöver be om mat till barnen hamnar i den situationen för att de inte brytt sig om att ta reda på att det tar ca 3 månader att få ut ersättning vid exvis arbetslöshet, och har ett obefintligt sparande då de ”trodde att det fanns ett skyddsnät”.
Själv sparar jag genom att inte ha bil, och tycker annars att bloggen RikaTillsamnans har ett vettigt tänk.
Det är klart att det går att spara pengar för dom flesta. ”sluta köp värdelöst skräp” är ett måtto som fler borde ta åt sig.
Det finns givetvis undantag.
Men många som jag känner klagar på svårigheten att spara trots att dom köpt en bostad för många miljoner, åker på minisemestrar var och varannan vecka (man måste unna sig något ibland) och givetvis måste åka till Thailand varje år eftersom grannarna gör det.
Kände mig precis lite bitter….
Å andra sidan har jag ett skapligt kapital sparat, Wibble skulle vara stolt 😀
Jag har inga dyra hobbies, inga barn än, och relativt billig lägenhetshyra och kan därför spara ganska mycket varje månad. Med tanke på ränteläge och att jag just nu inte litar på vart börsen är på väg har det på sistone blivit mest avbetalning av studielån dock.
Har precis börjat spara mina kvitton (matkvitton i första hand) istället för att bara titta på dem och sedan slänga. Dels för att kunna bunkra mat enligt principen ”lagra det du äter” (eller vad den svenska översättningen nu blir) snarare än bara burkmat, och dels för att bättre identifiera vad jag kan/bör dra ner på. Planen är att göra en sammanställning varje månad. Hur det blir i praktiken återstår att se…
Det är väl ett lyxproblem i sammanhanget, men man blir lätt lite lat när det gäller sådana här saker om man känner att vardagen går ihop utan problem ändå
Ja, jag hade en buffert. Men långvarig sjukdom och skilsmässa sabbade allt sånt och idag är det månad till månad som gäller i princip….