Under helgen lyssnade jag på Oberoende är stark, en bok av Pehr G Gyllenhammar och Anders Palmgren. Boken är intressant och tar upp många olika ämnen, allt från Volvo, där PG var både VD och styrelseordförande, till Wallenberg, inrikes- och utrikespolitik och ungdomsarbetslöshet.
Jag kan tycka att PG Gyllenhammar har en otroligt bra syn på samhällsutveckling och att mycket av den kritik han riktar mot såväl politiker, näringsliv och media är befogad. I boken tar han upp ungdomsarbetslösheten vilket är ett stort problem idag, att ungdomar, hela barnkullar, inte tar sig in på arbetsmarknaden. I boken står det att han samlade en grupp med b.la. tunga fackföreningsmän och personer inom det europeiska näringslivet, men att deras ambitioner rann ut i sanden då de mötts av ointresse från såväl nationella politiker som Europeiska Unionen.
Vidare tar han upp de ökande klyftorna i samhället som ett hot, och att det är viktigt att arbetare har ett varierande arbetsinnehåll som krävde kompetens och gav ökat ansvar, vilket är positivt för både arbetsmiljö, stimulans och kvalitet.
Förra veckan talade en arbetskamrat om att vi borde vara lite mer patriotiska som en kommentar till försäljningen av Brio. Hon menade att vi idag inte äger några stora företag längre. Tetra Pak, Astra, ABB (tidigare ASEA) osv. Jag poängterade att Volvokoncernen fortfarande till stor del är svenskt. Industrivärden och Cevian Capital är trots allt storägare.
PG tar också upp den tysta slakten av Volvokoncernen, där man började med att sälja ut Volvos ägande i livsmedles- och läkemedelsbranscherna, som var tänkt att vara stabil motsats för den mer cykliska fordonsbranschen. Därefter följde Personvagnar och Volvo Aero som levererat, och fortfarande idag levererar flygmotorer till Försvarsmakten och JAS 39 Gripen.
Och vem vet hur morgondagen ser ut? Christer Gardell och Cevian sätter press på koncernchef Olof Persson att sälja både Volvo IT och Penta.
Gyllenhammar är enligt mig en bättre kandidat till posten som arbetsmarknadsminister eller näringslivsminister än statsråden i både nuvarande och föregående regering.
Utan att avslöja för mycket så är boken är absolut värd att läsa, eller lyssna på. Speltiden är ungefär 3,5 timmar.