Har du en ekonomisk buffert?

Bild på femhundra och hundra kronor
Foto: Riksbanken

Som ekonomiskt intresserad har jag fått uppfattningen att det är många som inte har en ekonomisk buffert, trots att de har en relativt hög lön. I senaste numret av Propensionären, en tidning av Pensionärernas Riksorganisation, läste jag att det är vanligare att pensionärer, i de flesta fall kvinnor, har någon form av ekonomisk buffert, trots att de har en lägre månadsinkomst en den som arbetar.

Tidigare har jag skrivit om hur viktigt ett sparande är, och hur du får råd att spara. Nu undrar jag om du har tagit till dig av informationen, kanske haft ett buffertsparande sedan tidigare, och om du tvingats använda din buffert på grund av någon oförutsedd utgift. Men ett sådant sparande handlar inte bara om att spara för att kunna hindra en ekonomisk katastrof på grund av att kylskåpet eller bilen har gått sönder. Det handlar lika mycket om att ha möjlighet att betala dyra räkningar som kommer halvårsvis, samtidigt som du kan använda en del av pengarna för att ha kul under semestern.

Om du inte har ett sparande i dag vill jag gärna höra dina ursäkter, och om du nu överväger att börja. Berätta också gärna om du är höginkomsttagare, eller har en mycket låg inkomst och hur din ekonomiska planering ser ut. Och glöm inte att det är du själv som ansvarig för att förändra din ekonomiska situation, inte Svenska spel eller postkodlotteriet.

Dela

8 svar på ”Har du en ekonomisk buffert?”

  1. Jag har inget sparande. Det här är min ursäkt: jag har precis separerat. För att få delad vårdnad om barnen gav jag bort allt. En flytt kostar några tusenlappar och alla normala saker i ett kök kostan några till. Det har lett till att jag precis klarat mig de senaste tre månaderna. Jag hade inte en krona över den 25 februari. Jag köpte iofs några dyra grejer åt barnen för att få dem att tillbringa varannan vecka hos mig frivilligt.

    Det här är på väg att ändras nu. Jag tjänar mer än vad jag lever upp. Min plan är att ha två nettomånadslöner på banken som inte får röras annat än om det gäller livet och två till som ska gå till tandläkarräkningar och sånt.

    Sparandet är för mig en ständig kamp mot min exfru. Hon tycker att man kan göra av med reserver för att ”det är så skönt att komma bort” och vill inte amortera för att ”ingen vi känner gör det”. Vi delar kostnaderna för barnen och vi har helt olika syn på vad som är en lämplig telefon för en nioåring. Jag tycker att min förra tjänstetelefon (HTC Desire) skulle duga, hon tycker att bara en ny iPhone är gott nog.

    Det var inte enda enda orsaken till vår skilsmässa, men det bidrog.

    Svara
  2. Jag är nog på inget sätt representativ för gemene man men jag/vi lägger undan ca 10 kkr av en bruttoinkomst på 50 kkr.

    Borde kunna lägga undan det dubbla om vi hade tänkt igenom inköp och odlat intresse i att laga mat hemma.

    Jag tycker däremot det är svårt att försöka komma på någon vettig investering eller något som inte tappar i värde.

    Svara
  3. Har det hyfsat bra ställt tillsammans med frugan. Vi har en buffert på 200 kkr i högräntekonton, dock ej bundet för att kunna få loss pengarna snabbt. Sedan kanske 150 kkr i aktier som sista utväg, men som vi helst inte rör. En buffert på 200 kkr anser jag dock vara nödvändig eftersom vi dels bor i ett äldre hus där den tidigare ägaren inte helt följde underhållsplanen, och sedan så har jag ingen fast anställning utan projektanställningar 1-3 år i taget. Som extra skydd så prioriterar vi att amortera extra på huslånet för att minska månadsomkostnaderna och på så vis lättare kunna slå om till snålleverne om jag skulle vara utan jobb.

    Svara
  4. Har ett kontinuerligt sparande men håller bufferten runt 50.000 kr. När det blir mer på kontot amorterar vi av på huslånet. Nämnas kan att vi har 20.000 i kontanter hemma som reserv. Dessa pengar rör vi inte förrän det blir nödvändigt, (långa strömavbrott, kortsystemet packar ihop etc.) Målsättningen är att vara skuldfri vid pensioneringen.

    Svara
  5. Vi är skuldfria. Har liten villa och fritidshus. Vi kan nog kallas höginkomsttagare båda, men vi är inte på något vis extremt högavlönade. Vi har båda positioner i låg-mellanchefsläget. Vi har just inte ärvt några större summor, bara i princip alltid levt under våra inkomster.
    Så var det även när vi tidigare i vårt liv hade låga inkomster! Det är en attitydfråga mer än en fråga om inkomstnivå. Nu är vi nära pensionsåldern och har väl 2-3 årslöner på banken eller i värdepapper. Håller med Dave – det är svårt att hitta något vettigt att investera i.
    Har bara lite kontanter hemma. Borde kanske ha mer, men vi skulle inte behöva handla mycket för att klara oss i ett par veckor. Det kanske inte blir den vanliga kosthållningen, men varför skulle man bekymra sig om vilken mat man äter, om det är nödläge?

    Svara
  6. Har senaste året lagt om privatekonomin från att ha bränt varenda krona när den kom in, och amorterar nu istället 10k/mån, lagt undan 3 nettomånadslöner på sparkonto, samt bygger på en familjebuffert med 6k varje månad. Blivit en del guld- och silverinköp vid sidan av det, samt några hundralappar till barnen varje månad, som omsätts till guld och silver någon gång per år. Har cirka 25 000 i kontanter för nödlägen. Har iom uppvaknandet gått från amorteringstid på 65 år till 13 år innan jag blir skuldfri. Är egen företagare och kan för tillfället ta ut en bra lön, men det märks att folk börjat hålla lite hårdare i pengarna, åtminstone i min bransch. Känns som att jag påbörjade saneringen av min ekonomi alldeles för sent, men vi får se.

    Svara
  7. är deltidsarbetande och får ut ca 13000 efter skatt varje månad. Har inga barn och enda lånet är för studier, bor i hyresrätt. Trots låg inkomst är det inga problem lägga undan pengar nästan varje månad, har inget bestämt sparande utan plockar helt enkelt över de pengar jag inte använder under månaden till mina sparkonton, ibland ett par hundra, ibland ett par tusen. Är strax över 30 år nu och har lyckats spara en bit över 100000 till buffert. Är billig i drift, inga dyra kläder eller liknande men känner inte att jag snålar, äter och dricker gott och har råd med bra semester varje år (även om det snarare blir Paris än Thailand….men det ser jag inte som ngn förlust).

    Svara
  8. Om man inte vill vara alltför beroende av arbetsgivare så är det nödvändigt med en buffert – eller en liten hög dra-åt-helvete-pengar. Det har räddat mig från dåliga arbetsplatser och till skillnad från många andra känner jag mig fri att välja min egen tillvaro. Jag sparar så länge jag har inkomster, även om jag inte arbetar heltid eftersom jag lever med små fasta utgifter. En sparad slant innebär också att man har ”råd” att handla billigt; dvs pengarna finns när det är bra erbjudande på nödvändiga saker.

    Sparade pengar är frihet.

    Maria

    Svara

Lämna en kommentar